Väskäventyr
I torsdags skulle jag och en kompis åka upp till skolan i Örebro. Vilket vi gör 3 helger per termin under fördjupningsåret. För er som inte vet så pluggar jag ledarskap och teologi. Vi åkte vid 8 på morgonen och var framme i Örebro 10.30 typ. När vi skulle kliva av i Örebro så gick jag åt fel håll i tåget när jag skulle ta min väska. Inser då helt plötsligt att min väska kommer inte komma av tåget.
Känslorna var då många. Känslan att bestämma sig för att kliva av tåget var nog den mest speciella.
Det mer spännande kommer sen. Tackar Victor som såg att väskan var på tåget genom fönstret, dock fick han inte hämta den för konduktören. Tackar Emma som gick från sitt jobb i Stockholm (hon fick lov till det) för att hämta min väska på stationen när den kom dit. Tackar bror och hans fru som hämtade väskan för att sen lämna den till pappa som var i Stockholm och skulle åka till Kumla på kvällen. Jag brukar sova hos mamma och pappa när jag är med skolan i Örebro. Tacksamhetskänslorna var stora. Allt för min lilla väska.
Skoldagarna i Örebro ger alltid en känsla av motivation.
Mammas omsorg ger en känsla av lugn.Syskonbarnen en känsla av glädje.
I lördags var jag i den kyrkan jag växte upp i på ungdomsmöte. Den största upplevelsen var nog då den flashback jag fick. Utan alla upplevelser och minnen jag bär med mig från den kyrkan hade jag aldrig vart där jag är idag. Också en känsla av tacksamhet.
Igår kväll hade jag en mysig stund med min systerdotter och några kompisar. Vila och glädje för själen. Jag blev skönt trött så jag gick hem ganska tidigt.
Nu till det värsta. Inatt kunde jag inte sova för det var så kvavt i det rum jag sov i. Kändes som åskvärme mitt i vintern. Jag försökte somna på golvet, utan täcke, med täcke osv. Sen skulle jag upp tidigt för att ta tåget tillbaka till Jönköping. Omotiverande, att gå upp så tidigt menar jag. När mamma och jag står på perrongen i Kumla kommer det in ett godståg, tåget mot Örebro kommer in på fel spår och sen blir det bara mer och mer förrvirrande. När rätt tåg kommer in (tror jag) frågar jag konduktören: Är detta tåg mot Skövde och Falköping?
Svar: Ja (det hör mamma med)
Väl på tåget går tåget åt fel håll. Konduktören försöker övertyga mig om att jag är på rätt tåg. Men, då blev jag så arg så jag nästan grät. Jag blev verkligen arg. Så blir jag när jag tappar kontrollen. Dock visste jag innan konduktören att jag var på fel tåg. För konduktören kom på att hon var lite förvirrad och att jag var på FEL tåg typ 3 minuter in i resan och säger: Ja, du är på fel tåg. Ja, ja värre saker kan hända. Jag fick en ny biljett grattis. Vilket äventyr.
Två timmar försenad till Jönköping och går då direkt och gör två intervjuer vilket ökade min pluggmotiavtion något. Jag får så mycket lärdomar i dessa intervjuer. Jag skriver min uppsats om mentorskap. Men, på telefonintervjun fick jag fråga om två gånger vad hon sa... min hjärna var inte med vid det laget. Men, min erfarenhet säger efter att jag glömde väskan i torsdags... en dag som börjar sämst måste ju sluta bättre. OCH DET GJORDE DEN! Nu ligger jag i min säng i mitt kära kollektiv och ska sova BUMS...
Känslornas långhelg: Tacksamhet, förvirring, motivaton, omotivation, lugn, glädje, trötthet, ilska, frustration, kärlek, tålamod, stress osv... ja ja jag är människa och behövde skriva av mig om en historia man kan skratta åt i efterhand! .. en erfarnhet rikare!
Denna bild får symbolisera min dag, nu känner jag mig defenitivt lugnare!
