Hur blir man vuxen?

Precis den frågan ställde ett barn idag. Smart fråga. Relevant fråga. Den frågan ställer jag nog själv ibland.

Hur blir man vuxen? Vad säger du? Det skulle man kunna skriva en hel utläggning om.

För det första har vi ju en fysisk kropp som växer. Därför måste vi ta hand om den kroppen.
Som barn behöver man trygghet och man ska inte förväntas bli vuxen när man inte är vuxen. Man måste få vara barn. Däremot kanske man som barn/tonåring måste ha en vilja att att utvecklas och lära sig saker. Saker som att städa. Att jobba. Att vila. Att vara ekonomisk. Även om det kanske är mer ens föräldrar som ska lära en såna saker för att man ska klara av vuxenlivet. Min mamma och pappa har lärt mig mycket saker även om jag inte alltid haft en vilja till det. Vissa saker är jag bra på och andra saker mindre bra på. Och vissa saker har jag faktiskt inte lärt mig utan frågar fortfarande mamma om hur man rengör en ugn på bästa sätt eller så frågar jag pappa om hur man gör vissa smarta val eller hur man är hantverkare på bästa sätt.

Att ha roligt behöver barn inte lära sig. Det är de bra på.
Innan jag blev vuxen och flyttade hemifrån tänkte jag: ROSA MOLN är det att bli vuxen. Men, jag måste säga att ibland är det många gånger roligare att vara barn än att vara vuxen. Jag testade ikväll. Tjejen jag var barnvakt åt lärde mig bland annat några vaggvisor och att ha fantasi. Det är hon expert på,

Jag blev nog lite mer vuxen ikväll när jag med en viss mognad insåg att jag hade barnasinnet kvar och kunde leka med barbie för att sedan lägga mig på soffan och lyssna på vaggvisor från speldosan och känna ro. Att vara vuxen är ett begrepp på ett sätt. Men, att bli vuxen på riktigt skulle jag säga handlar många gånger om att ha barnasinnets nyfikenhet med sig hela livet. Så nu frågar jag dig:

Hur blir man vuxen? Jag tyckte det var en för svår fråga att svara på. Att bli vuxen är inte alltid så lätt. Livet mellan barn och vuxen måste nog vara en av de svåraste perioderna i livet. I alla fall enligt mig.

Därför är det så otroligt skönt och säga att just nu trivs jag väldigt bra med att vara vuxen.
Hoppas jag kan få dela erfarenheten av vägen dit med den som behöver.
Det är de äldre som har berättat om erfarenheten dit för mig som har vart de VIKTIGASTE PERSONERNA I MITT LIV. Eftersom du kan läsa detta så borde du i alla fall vara över typ 7 år. Vilket betyder att du förmodligen är äldre än många du känner. Vilket också betyder att du också är ett föredöme för någon annan. Glöm inte det! Att veta att man är ett föredöme för någon annan skulle jag nog säga är ganska vuxet, det är ett ansvar!

En känsla av TOMHET och om viljan att vara BÄST.

 

 

TOMT.

Den känslan jag aldrig förstod som liten.

När vi åkte från mormor när vi var små sa mamma alltid till oss: att nu gråter mormor.
Jag kommer ihåg att jag funderade: Varför gråter hon? Hon har ju oss. Mamma försökte förklara att det blir så tomt utan oss i lägenheten. Men, jag förstod det aldrig. Nu vet jag hur det känns.

 

Min syster och systerson har vart här i fem dagar och nu är det tomt. Även om de finns kvar och även om jag bor i ett kollektiv. Det har vart sådana där nära relationer som vuxit på några få dagar. Vi har haft det så roligt. Vi har badat, bowlat, ätit på resturang, pratat, frysit, sovit, skrattat, lagat mat, gått på bio och firat Lukas som fyllde 8 år idag. Två av de andra syskonbarnen var på läger och ett hade det skoj med pappa på hemmaplan.

 

Något jag förundrats över dessa dagar hur vist ett barn kan vara och hur mycket av personligheten som kommer fram när man får ägna tid åt endast ett barn. Testa det någon gång.

 

Lukas vill alltid vara bäst. Fast på ett ödmjukt sätt. Idag när vi spelade bowling så spelade han utan staket första gången. Dock var inte glädjen alltid den största, han ville ju vara bättre än mig! Saken är ju den att jag är 20 år äldre och har spelat bowling några fler gånger:)
 Han var dock riktigt duktig för att vara första gången och fick till och med ner 9 käglor. Mina coachningsinstinkter satte fart, ibland gick det och ibland inte. Frågan är om det alltid är negativt att vara dålig förlorare: tror att den egenskapen för med sig mycket vilja till att träna på att bli BÄST.Något han däremot är riktigt duktig på är det där med geografi. Typ bättre än mig fast jag älskat ämnet i hela mitt liv.

Han kunde höjden på eifelltornet och i vilken världsdel Chile ligger i. Inte illa för att vara åtta.

Hans mamma sa: att du kanske blir en sån som reser mycket. Han sa nej! Jag ska ta hand om djur. Vilket var ett svar jag inte förväntat mig.

 

Funderingarna från dessa dygn blir:

Hur mycket påverkar vi med våra ord? Du kanske ska bli det? du är sån och sån! Det är viktigt med feedback och uppmuntran, men den bör alltid få en människa att växa och gå i rätt riktning. Jag vill vara den som uppmuntar folk i deras drömmar. Typ den att Lukas vill ta hand om djur (även om jag själv inte är vidare förtjust i dem)

 

När det gäller och vara BÄST påminns jag om att träna på det jag redan är bra på. Varför lägga energi på att tex. bli en duktig konstnär när jag aldrig kommer bli det.

 

Vad är du bra på?

 

Här kommer några bilder från dagarna 5:

 

 

 

RöjarRalf #3D

 

Lukas och hunden Zenta på min gård. En hund jag vant mig vid.

Efter fullkomlig brist på sol, kikade den fram när vi var inne i badhuset.

 

Inatt är mitt golv utan denna underbara systerson.

 

Mongolisk buffé: En favorit hos oss alla tre.

 

Bowlingstyle.

En glad 8 åring firar födelsedag på Jensens. GRATTIS.

Fint om mig.

Igår kom min syster hit. Hon stannar hos mig till onsdag. Hon har även med sig sin son Lukas.
Han fyller 8 år på onsdag.

Igår när han pratade om ifall han inte skulle ha kompisar (det har han) , men då sa han: då skulle jag gå fram till de och säga: min moster är stor och stark och ser ut som Bullet i Gladiatorerna. (Hur ska man ta en sån kommentar?:)

Idag tittade vi på 3D på bio och filmen RöjarRalf. Ganska rolig. När vi går därifrån frågar Lukas: Finns det 3D filmer till Tv:n. Oj, jag vet inte svarar jag. Då säger han: Det visste du inte, annars vet du ju allt. Haha, söt.

Lite senare frågar han: Kan du rita? Nää svarar jag. Dåvsäger han: Alla kan rita.

Jag har 7 syskonbarn och hade kunnat skriva en bok vid det här laget. Barn ÄR kloka å söta.

Godnatt från min säng och iPhone. Kan nog ha blivit ett något felstavat inlägg. Jag är trött efter dagens äventyr.

När facebook resulterar i verkliga möten.

Nu är min storasyster och systerson fysiskt närvarande i mitt rum. Kanske lät lite konstigt. Men, min syster ligger och sover på min säng (detta är semester för henne) och Lukas har beslagtagit min telefon och sitter och spelar spel, därav inga bilder i detta inlägg. Vi har precis ätit bacongryta med champinjoner, majs, paprika och creme fraiche smaksatt med paprika/chili. Lukas fick vanlig creme fraiche, den andra är lite för stark. Till det hade vi pasta. Mycket gott.

Men, nu ska jag berätta om något som hände innan idag. Men, först vill jag fråga: tillhör du den som dissar facebook helt? eller den som dissar det i vissa lägen? eller kanske rentav den som älskar facebook fullt ut? Jag är nog den mitt emellan. Det kan ta alldeles för mycket tid, men det hjälper mig också att hålla kontakten med folk på andra ställen. Idag var det riktigt bra.

Jag låg på min säng och vilade innan jag mötte upp Ullis och Lukas vid tåget. Jag hade haft en lite halvdålig natt. Jag gick in på facebook på mobilen och såg att Patrik och Sanna var i stan i helgen. Patrik var ungdomspastor i Kumla när jag gick i 9:an tror jag det var. Sen har jag bara träffat de en eller två gånger sen dess. Nu var det massa år sedan. Patrik och jag förde en konversation via facebook och bytte nummer. Och vips så stod de också där på perrongen och vi fick ett kort men härligt återseende. Det är alltid kul och ses så även om det blir kort, ibland kan det liksom kännas som man tar vid där man sågs sist. Så idag tycker jag facebook var bra. Det slösade inte bara min tid utan det gav mig ett verkligt möte med två fysiska omtyckta personer.

Tack för det Patrik och Sanna, hoppas det inte dröjer 10 år till, ni har satt spår i mitt liv.

Nu ska jag rycka upp syrran och gå och handla.
Hejsvejs.

Stekpannebröd

Nu har jag inte bloggat på ett tag. Så nu har jag några olika saker att blogga om. Idag får det bli stekpannebröd.

 

Så här gick det till.. ibland blir jag så fruktansvärt sugen på att baka. Det blev jag häromdagen och det är väl där min kreativa ådra kommer fram. Brukar säga att det är en viss avsaknad av den annars.

 

Men, jag kom på att jag var sugen att baka när jag kom hem och jag hade givetvis ingen jäst. Jag googlade då på bröd utan jäst. Och hittade stekpannebröd. Och tur var väl det för jag hade bakpulver och mjölk precis så det räckte.

 

Här kommer receptet:

4,5 dl Vetemjöl
0,5 tsk Salt
2 tsk bakpulver
50 gram smör
2 dl mjölk

 

1. Blanda de torra ingridienserna i en skål
2. Tillsätt smöret och finfördela med gaffeln eller fingertopparna
3. Häll i mjölken och blanda snabbt ihop till en deg
4. Dela degen i flera små delar och blanda snabbt ihop till en deg.
5. Värm en gutjärnsstekpanna. Det ska inte vara något fett i pannan. Grädda en kaka i taget, cirka 4 minuter per sida. Vänd när det blir bruna fläckar på kakan. Anpassa värmen efter hand.

 

Serveringsförslag: Passar till lunchen eller frukost.

 

Mitt betyg: Mycket gott, smakar lite som scones, måste vara varma och det går och värma i micro i efterhand. Är även gott att doppa i vaniljyoghurt. Haha.. en av mina små egenheter.. vad är dina? Snabbt, gott och enkelt var detta.

 

Saker som är nyttigt och inte bränner fast i kastrullen.

Vad gör du när du inte är hungrig? inte sugen på något? eller när du är hungrig, men inte har någon matinspiration alls? De där dagarna blir lätt tröttsamma i alla fall för mig.

Så här gör jag: För det första gör jag det enkelt för mig. Jag letar upp ett recept och försöker inte hitta på något själv med risk för att det inte ska vara gott och jag blir ännu mindre omotiverad till att laga mat. Igår letade jag upp ett recept i arla kökets app.

Champinjonfisk: SUPERGOTT!

Ingridienser du behöver är: FIskfile (jag tog torsk), Keldas färdiga citronsås, färska champinjoner, vitlöksklyfta (jag hade ingen hemma så jag tog krydda), salt, smör och persilja.

Receptet hittar du här: http://www.arla.se/recept/fiskgratang-med-champinjoner/

Jag hade även i lite citronpeppar och och så lade jag in tomater i ugenen med tillsammans med fisken.

Till det kan du ha ris, potatis eller vad du känner. Saken var den att jag inte alls kände för att skala potatis, diska en kastrull som det vart ris i och ville inte ta risken för fastbränt ris (där av rubriken). Så jag köpte blomkål och kokade. Vilket är väldigt enkelt att tillaga och det är ännu enklare att diska kastrullen. Dessutom nyttigt och fräscht!

Hoppas du nu fick lite mer matispiration! (Tyvärr ville inte bilden finnas med i mitt inlägg idag)

Glöm inte TV:n imorgon för allt i världen!

Och nu ett blogginlägg till om världens bästa Johanna Gustafsson. För imorgon händer det!

Johanna är en av mina första konfirmander. 93:orna som man aldrig kommer glömma bort. Johanna har blivit lite som en lillasyster för mig. Jag har 3 biologiska syskon. Men, massa extra syskon som gör mig så rik. Johanna ger mig glädje, inspiration och massa skratt. Jag kommer för evigt tänka på Johanna när jag äter SÅS och det gör jag ofta och skrattar (Ett riktigt internt skämt)

Johanna har något som jag själv knappt kan stava till: dyslexi (stavas det så?)
Det innebär att det gör det lite svårare att förstå allt i skolan och att läsa och så. Johanna tog studenten i somras och jag är grymt stolt över henne. När hon skulle skriva sitt projektarbete så bestämde hon sig att skriva om just dyslexi. Hon fick dessutom MVG fast hon har det svårt i skolan. Jag som känner Johanna blev enormt glad när jag hörde det. Så där glad som bara en syrra kan bli.

Samma vår som hon gjorde projektarbetet spelades även en dokumentär in som handlar om henne. Den kommer att sändas i SVT 1. START IMORGON 22:30

Onsdag 6 februari 22:30
Onsdag 13 februari 22.30
Sen en diskussion 20 februari även då på SVT1 kl.22.30 (GLÖM EJ ATT TITTA

Här kan du läsa om Johanna på J-nytt: http://www.jnytt.se/nyhet/52842/johannas-kamp-mot-sin-dyslexi-blev-film
Även se en förhandstitt av dokumentären: http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=YyNUY6TSs4M
Och se ett klipp ur gomorron Sverige: http://www.svtplay.se/klipp/1003940?type=embed&external=true

Johanna är ett exempel som gör något bra av en situation som kanske inte är så enkelt. Hon ger mig motivation till att gå hela vägen och hon startar till och med ett företag (om han kan kalla det så), här kan man i alla fall boka henne till olika föreläsningar: http://www.jcomtalk.se/

Jag är så mäkta imponerad, sjukt stolt. Tänk att just hon är min "lillasyster"
DU ÄR GRYM TJEJEN!

TRÄNING=PIGG

Nu ska jag berätta om träningsupplevelse jag hade idag, men först en liten bakgrund. Var beredd på ett lite längre inlägg, men förhoppningsvis ett intressant sådant!

Detta har jag nog skrivit om förut, men för er som inte läst:
En morgon någong gång våren 2007 så vaknade jag med en fruktansvärd yrsel. Det kändes som att det var stjärnor ovanför huvudet, precis som när någon slår sig i en tecknad film ni vet. För att göra en lång historia kort (den längre kan vi ta en annan gång). De två första åren hade jag inte så ont av yrseln och det var först det tredje året som utredningen tog steg framåt.

Först hittade de inga fysiska orsaker. Ofta kunde det vara ganska svårt att sova och ibland till och med äta. Ibland var det svårt att köra bil, koncentrera sig på saker och jag vågade inte bära tyngre saker. Yrseln var inte konstant, men kom i omgångar. Otroligt jobbigt, omotiverande och tröttande.

Mars-Augusti förra året var en ganska lugn yrselpersiod. Vilket för mig gav en stor dos motivation. Jag gick hos sjukgymnasten två gånger i veckan och skulle egentligen ha avslutat på gymmet där när hösten 2012 började. Men, i början av augusti var jag ledare på ungdomslägret vi har i kyrkan. Den sista morgonen vaknade jag mer yr än någonsin. Jag kunde inte gå själv och inte få i mig någon mat. Jag blev genast väldigt orolig. Jag blev inkörd till akuten i Göteborg och där hittade de något de inte hittat innan. KRISTALLSJUKAN. Otroligt skönt med en diagnos som på något vis går att ta på.

Kristallsjukan är en öron och balans sjukdom. Alla har kristaller i båggångarna. Om de hamnar i fel båggång så blir man riktigt yr. Denna sjukdom kan avhjälpas med lättare manövrar så att kristallerna hamnar rätt. Denna manöver kan jag nu göra själv och jag avslutade tiden hos sjukgymnasten i december. Då fick jag fysisk aktivitet på recept som innebär att jag ska träna minst två gånger i veckan på egen hand. Jag måste berätta att jag nu inte känt någon yrsel sen i början av oktober. Vilket är helt ljuvligt. Tacksam för bra hjälp och det skulle faktiskt kunna vara så att yrseln är helt borta. Var aldrig rädd för att vara envis om att få bra hjälp.

Nu kommer jag äntligen till dagens träningsupplevelse: Jag har egentligen inte haft någon större förkylning, ingen feber och inget ont i halsen för än innan jag fick yrsel första gången (lyllos mig). Men, innan jul så kom det som aldrig förr och det har inte riktigt gett sig än. När man har ont i halsen och har feber så har jag förstått att man inte ska träna. Har dock försökt komma igång när jag inte haft ont i halsen och haft feber, men så har det kommit tillbaka igen. Eftersom jag så sällan är förkyld så har jag haft lite problem med hur man kommer igång när förkylningen börjar ge sig. Hur gör du?

Idag var jag så trött så det jag skulle plugga var som en enda röra framför ögonen och jag var nära på att somna väldigt tidigt. Istället så fick min syssling Hedvig med mig på en promenad runt Munksjön. Oj vad det gav mig pigghetskänsla och jag har fått massa gjort här hemma efter den promenaden. En riktig upplevelse. Något jag lärt mig under den här tiden är att träning gör en pigg och det hjälper mig att hålla mig frisk. Det är bättre att börja i det lilla än att sätta upp stora mål på än gång, då slutar man ganska snabbt. Det lilla kan vara att börja med en promenad som jag gjorde idag. Jag kommer fortsätta träna för att hålla kropp och kristaller i balans. Hoppas detta gav dig någon motivation att börja du med eller att kanske fortsätta. Träning är bra.

Jag brukar inte specifikt blogga om träning, kanske mer om olika upplevelser jag gör i vardagen och om saker som berör mig. Men en som bloggar om träning är min föredetta klasskompis Eric som jobbar på Kungsporten som pastor/gympastor. Ett tips är att läsa hans blogg. Grymt bra blogg: http://gympastorn.wordpress.com/

Imorgon eller på torsdag blir det gymmet!
See ya!