onsdag 20 februari 2013

En känsla av TOMHET och om viljan att vara BÄST.

 
 
TOMT.
Den känslan jag aldrig förstod som liten.
När vi åkte från mormor när vi var små sa mamma alltid till oss: att nu gråter mormor.
Jag kommer ihåg att jag funderade: Varför gråter hon? Hon har ju oss. Mamma försökte förklara att det blir så tomt utan oss i lägenheten. Men, jag förstod det aldrig. Nu vet jag hur det känns.
 
Min syster och systerson har vart här i fem dagar och nu är det tomt. Även om de finns kvar och även om jag bor i ett kollektiv. Det har vart sådana där nära relationer som vuxit på några få dagar. Vi har haft det så roligt. Vi har badat, bowlat, ätit på resturang, pratat, frysit, sovit, skrattat, lagat mat, gått på bio och firat Lukas som fyllde 8 år idag. Två av de andra syskonbarnen var på läger och ett hade det skoj med pappa på hemmaplan.
 
Något jag förundrats över dessa dagar hur vist ett barn kan vara och hur mycket av personligheten som kommer fram när man får ägna tid åt endast ett barn. Testa det någon gång.
 
Lukas vill alltid vara bäst. Fast på ett ödmjukt sätt. Idag när vi spelade bowling så spelade han utan staket första gången. Dock var inte glädjen alltid den största, han ville ju vara bättre än mig! Saken är ju den att jag är 20 år äldre och har spelat bowling några fler gånger:)
 Han var dock riktigt duktig för att vara första gången och fick till och med ner 9 käglor. Mina coachningsinstinkter satte fart, ibland gick det och ibland inte. Frågan är om det alltid är negativt att vara dålig förlorare: tror att den egenskapen för med sig mycket vilja till att träna på att bli BÄST.Något han däremot är riktigt duktig på är det där med geografi. Typ bättre än mig fast jag älskat ämnet i hela mitt liv.
Han kunde höjden på eifelltornet och i vilken världsdel Chile ligger i. Inte illa för att vara åtta.
Hans mamma sa: att du kanske blir en sån som reser mycket. Han sa nej! Jag ska ta hand om djur. Vilket var ett svar jag inte förväntat mig.
 
Funderingarna från dessa dygn blir:
Hur mycket påverkar vi med våra ord? Du kanske ska bli det? du är sån och sån! Det är viktigt med feedback och uppmuntran, men den bör alltid få en människa att växa och gå i rätt riktning. Jag vill vara den som uppmuntar folk i deras drömmar. Typ den att Lukas vill ta hand om djur (även om jag själv inte är vidare förtjust i dem)
 
När det gäller och vara BÄST påminns jag om att träna på det jag redan är bra på. Varför lägga energi på att tex. bli en duktig konstnär när jag aldrig kommer bli det.
 
Vad är du bra på?
 
Här kommer några bilder från dagarna 5:
 
 
 
RöjarRalf #3D

 
Lukas och hunden Zenta på min gård. En hund jag vant mig vid.


Efter fullkomlig brist på sol, kikade den fram när vi var inne i badhuset.

 
Inatt är mitt golv utan denna underbara systerson.

 
Mongolisk buffé: En favorit hos oss alla tre.

 
Bowlingstyle.


En glad 8 åring firar födelsedag på Jensens. GRATTIS.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar