Traditionsbunden tjej firar annorlunda jul.. Eller nästan!

Min bror tror ibland att jag fortfarande är 10. Frida, kan vi göra så här? Frida går det bra? Haha... Det får han gärna tro. Jag är inte så traditionsbunden längre. Det viktigaste är julstämningen och att så många som möjligt i familjen är med. Sen är det sant. Det finns någon kaka som är extra viktig och någon rätt på bordet som är extra viktig! Men, denna jul blev nog den minst vanliga, dock med väldigt mycket julstämning. Jag är mer än nöjd! Detta blev annorlunda: 

- Vi firade julafton någonstans än hemma hos mamma och pappa, det har bara hänt en gång innan. 

- En av mina bästa vänner firade med oss. Vilket var superskoj. Vi har alltid bara firat med familjen. 

- Jag åt pannkaka och glass till frukost. Inte skinksmörgås. Vi firade en 7-åring också. 

- Jag tittade inte på Kalle. Men det är mest verkstan jag vill se. Vi åt mat istället. Vi äter alltid efter Calle. 

- Emma gjorde champinjonstuvningen. Inte lätt att sno den uppgiften av mamma. Men Emma fick 5 av 5 möjliga. 

- Jag åt inget godis innan maten. Det är jag dock stolt över vilket gjorde att jag orkade smaka både Tanzanianskt och Svenskt julbord. Fler kockar i huset i år. 

- Vi läste inte julevangeliet (inget jag vill strunta i), men julklappsutdelningen startades utan förvarning av barnen. Som för övrigt gick i 170 km i timmen. Dock pratade vi om tacksamheten över att ha det så bra och om vi gett till andra som har det sämre. Det blir julevangeliet idag!

- Jag åkte bil på julafton. 

..... Tror det var allt! Min bror hade lyckats och skapa julstämning på högsta nivå. Tack. Nu ska vi klä julgranen här hemma:) På juldagen. Imorgon firar vi jul med storasyrran. Den minsta befinner sig i staterna. 

Nöjd tjej säger God jul! 

#Jesusisthereasonfortheseason

#JAGÄLSKARJULEN

Julklappar - Överskattat eller underskattat?

Nu har jag inte skrivit på jättelänge. Ibland räcker tiden bara inte till. Men nu så... Är julklappar överskattat eller underskattat? 

Egentligen är det en dålig ställd fråga av mig. Jag älskar julklappar. Särskilt att ge till dem man älskar allra mest och försöka komma på det där smarta tycker jag. Sen behöver det inte vara julklappar i drivor. 

Jag kommer ihåg när jag gjort ett stort nyckelskåp i slöjden till mamma. Hela jag pirrade när hon skulle öppna det. Jag var spänd. Och jag blev så lycklig att hon blev glad. Mina föräldrar känner mig bra och jag har nog aldrig blivit onöjd med en julklapp. 

Jag tycker inte att julklappar blir överskattat när man också är med och ger till andra som inte har. I söndags var jag på gudstjänst i Hillsong Church i Sthlm. Så bra. I slutet av Gudstjänsten berättade de att de skulle samla in kläder, mat och julklappar till familjer som inget har. De berättade att de varit in i familjer som har Max ett plastbord och två plaststolar i möbelväg. De skulle ge julklapparna till föräldrarna så att de själva kunde ge till barnen. Vilken bra grej! 

Förra året så samlade min kyrka in julklappar till flyktingbarn i vår stad. Jag gick till stan och skulle köpa julklappar. Det var svårt! Kunde jag köpa pennor? .. För tänk om de inte hade papper. Kunde jag köpa pärlplattor? Tänk om det inte fanns strykjärn där de bodde. Tillslut blev det pärlor med tråd till och ett paket med bilar. 

Jag vill vara med och ge till andra som behöver det allra mest, men också min familj för jag tycker så mycket om att visa att jag älskar dem. Jag är nog en sådan som visar kärlek med skrift och gåvor. Just därför vill jag ge julklappar, men i lagom mängd. 

Hur tänker du? 

Nästa blogginlägg kommer handla om en annorlunda jul! 

SMARTA JULKLAPPAR!

Är du liksom jag? 

Kan du känna på dig så fort du går in i en affär att du inte kommer hitta något och går ut lika fort igen? Eller är du helt tvärtom? 

Jag är inte överförtjust i att gå i affärer. Vi åkte med jobbet till Ullared vilket blev en rolig gemenskapsdag. Där hittade jag faktiskt de första julklapparna. Att vara ute i god tid älskar jag så att man slipper julhysterin. Den bästa julen för mig är när det är lugnt! På Ullared köpte jag faktiskt en Smoothie maskin där man kan dricka direkt ur själva flaskan man mixar i. Perfekt julklapp skulle jag säga. 

Till 3 av mina syskonbarn ger jag inga julklappar. Varje jul och födelsedag lägger jag istället undan lite pengar och när vi sparat tillräckligt mycket gör vi något kul tillsammans! Ett mycket smart tips. Det spar mycket tankeverksamhet.

Mitt sista tips när det gäller julklappar är att köpa dina julklappar av mig så slipper du gå i affären om du inte gillar det! Jag säljer parfymer, tandkräm, Aloe Vera produkter, Smink, smycken mm. Produkterna är både för han och hon. Bra produkter till bra priser. Hojta om du vill titta i katalogerna. Tänkte bara ge dig en glimt av mina favoriter: 

Parfymen för han: 

Marcus Schenkenberg

Parfymen för hon: 

Heart and Soul 

(Detta är bara provparfymerna, finns i vanliga parfymflaskor)

Detta är ett lypsyl med 40% Aloe Vera i. Mycket bra för läpparna. Även bra mot självsprickor överhuvudtaget. 

Här är två favoriter jag använder varje dag. 

Lipstick: Jag har aldrig använt mycket lypsyl. Men detta är ett lipstick Care Balm som på riktigt känns att det hjälper. För känsliga och torra läppar, innehåller Vitamin E och Cupuaqusmör. Det skimrar i lite svagt rosa. 

Mascaran: Är den bästa jag någonsin använt. Ger långa ögonfransar och håller hela dagen. 

Detta är en nagelfil som ger blanka naglar. Gillar den skarpt. 

Kanske dagens bästa tips, Aloe Vera boxen som hjälper mot typ allt. Halsont, kliande myggbett, brännskador, sår, klåda, kliande hårbotten mm. Min familj är såld. Hjälper snabbt och effektivt. Har syskonbarn som ofta blir röda runt mun och med lite Aloe Vera försvinner det på några timmar. Innehåller 79-90% Aloe Vera. En Box borde finnas i varje hushåll!

Mitt sista tips för dagen är naglacksborttagning utan aceton. Slipp massa pads och klet. Stick bara ner fingret i burken och vrid om. Vips är naglacket borta. Verkar återfettande. 

Jag har produkterna! Säg till om du vill beställa. 

Imorgon fortsätter jag på ämnet Julklappar... Är det överskattat eller underskattat? 

Uppladdning för julen....

Nu sitter jag här på Espresso house igen! Gillar stället! 

Jag inväntar ett tåg som ska ta mig hem till Kumla över en helg. 

Jag pratade precis med mamma som höll på att städa för min skull. Det behöver hon ju inte egentligen, dock en fin gest! Hon frågade om jag ville fira jul hos min bror. Hon sa att de hade en gran. Haha! Aa det är sant. Jag fullkomligt älskar julen. Klart jag vill fira jul hos brorsan. Just nu är inte det viktigaste att allt ska vara på ett sätt. Jag var väldigt traditionsbunden som liten. Det viktigaste just nu är att jag får fira jul med min familj. Den absolut viktigaste ingridiensen. Jag är sällan en sådan där som stressar inför jul. Jag tänkte att ni framöver ska få följa med i min uppladdning för julen och även när vi går in i den.... Mina tre viktigaste punkter till mig själv (om du vill får du se det som tips till dig med) inför julen är: 

1. Kom ihåg varför vi firar den. Jag tror på Jesus. Det var han som föddes en jul för länge sen. 

"Ty så älskade Gud hela världen att han utgav sin enfödde son för att var och en som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv." Joh 3:16

Jesus födelsedag kan man säga! 

2. Jag äter så lite julgodis som möjligt, dricker ingen must alls och lyssnar inte på någon julmusik för än 1:a advent eller 1 december. Jag vill vänta med att få njuta av julen tills det är jul. Jag känner julstämning LÄTT. Jag vill faktiskt inte fira jul redan nu. 

Ett undantag är luciatågsövning på förskolan. 

3. Jag gör sådant jag tycker är kul och som jag inte blir stressad av. Jag älskar lussekatter, men för mig är det inte så viktigt att de är hembakta. Däremot vill jag gärna koka knäck och jag gör det mer än gärna. Även om jag älskar att baka så behöver jag inte göra allt själv. Förstår du min filosofi? 

Så om du inte gillar att baka, men älskar att äta julgodis.... Kanske kan du köpa lite knäck eller be någon som tycker det är kul att baka att baka åt dig? 

.... Egentligen har jag fler punkter jag vill ta upp. Men det sparar jag tills imorgon då jag tänkte skriva ett inlägg om JULKLAPPAR! 

1 timma och 15 minuter innan tåget går.... 

Att känna sig viktig!

Jag sitter på Espressohouse och dricker upp det sista av mitt kaffe. Jag har vinkat av min systerdotter som har varit hos mig en vecka. Tänk att bara få stanna upp en stund och tänka på livet. Förra helgen hade jag syrran och två andra syskonbarn här... Det kommer bli tomt på mitt golv. 

Dock inte tomt i mitt hjärta. Igår var min systerdotter iväg och tävlade. Egentligen skulle vi ha en ledig lördag bara hon och jag och ha så där lördagsmysigt. Men så kan det gå. Jag bestämde mig för att göra något annat kul av min lördag. Jag tog tåget till en familj som jag känt i 12 år. Sådana där som betytt mycket för mig från första stund. Trots att de bor nära så ses vi inte så ofta, vardagen rullar tyvärr på ibland lite för fort. Men, när vi ses så känns det som igår. En sådan där dag som gav energi. 

Jag är glad för att jag har många extra syskon i mitt liv, både de som är äldre och yngre. Så där lycklig så att jag ibland fäller en tår. Tyvärr är inte alla lika lycklig som jag, jag bara önskar att alla skulle vara det. Det finns många relationer som man kan ha i livet och som man kan önska sig, Man/fru, Flickvän/Pojkvän, mamma, barn, kusin, syskon osv osv. 

Idag handlar mitt blogginlägg om det där extra syskonet! 

Längtar du efter ett extra storasyskon?: 

Sluta aldrig hoppas. Jag tror det där extrasyskonet finns för dig. Sluta aldrig hoppas på det. Människan är en stark varelse. Fråga någon om den kan vara ett storasyskon för dig! En gång för några år sedan sade en person till mig att jag betydde jättemycket tillbaka. Det var stort för mig att jag som flera år yngre kunde få betyda något tillbaka. Mitt tips till dig: Känn dig aldrig som en jobbig lillasyster/bror till någon du ser upp till. Våga lära dig av den personen. Jag kommer aldrig glömma den dagen min biologiska storasyster frågade mig om ett råd, jag blev rätt chockad. Även om du känner dig liten ibland så besitter du också massa vishet, eftersom du lever så lär du dig förhoppningsvis nya saker varje dag som du kan dela med dig av till andra. Glöm inte det! 

Vill du vara ett storasyskon för någon annan? Var det! Hur? Hmhm... Svårt. Du känner dig nog bäst själv. Att bara bli ett extrasyskon så där händer inte bara.. Det växer fram. Att låta den där man leder få uppleva livet själv samtidigt som att ge tips och goda råd är en KONST, men visa att du vill vara den där extra syrran eller brorsan! Jag är förundrad över alla som har funnits där för mig... Vilka konstnärer! Idag när jag lyssnade på en predikan så sa min pastor att den som känner sig för liten för att göra skillnad har inte haft en mygga i sovrummet. Så är det nog faktiskt. 

I Bibeln så stor det att alla människor har minst en gåva att dela med sig av. Du har en! Glöm inte det. 

Det är enligt forskning bevisat att den som hjälper andra blir själv lyckligare. 

Hjärnan har ett belöningscentrum som aktiveras när man gör något bra. Visst är det COOLT! 

Om du är den där som inte känner dig viktig eller att du får vara viktig för någon annan så tänker jag be en bön för dig att du ska få just de ingredienserna i ditt liv! 

Idag är det Fars dag! Det kanske är en dag som just du inte kan fira för att det där med att ha en far har du inte upplevt. Men, då vill jag säga dig att Gud i himlen är en pappa som alltid älskar dig oavsett.

Det är nog det viktigaste av allt. Det finns ingen som kan älska dig som Gud kan! Våga testa om han finns. 

Det var lite sena eftermiddagstankar från mig! 

Nu är kaffet kallt och jag ska dra mig vidare!

Varför är det så svårt att tro när det är rätt?

Klurig fråga. Svår fråga. Vet inte riktigt vad jag ska svara. Men, eftersom jag fick den frågan en gång ska jag försöka svara. Svaret blir ur ett perspektiv, det vill säga MITT.

Varför är det så svårt att tro när det är rätt? (I det sammanhang som frågan ställdes så pratade vi om tron på Jesus)

För det första så tycker jag att frågan innehåller något svar. Personen som ställer frågan menar att det är rätt för han/hon. Hör orden: När det är rätt. När de orden uttalas så tycker jag mig höra: Jag tror!
Redan där plockar Bibeln också upp frågan och säger att om vi har tro så stor som ett senapskorn så ska vi flytta berg. Tron är egentligen inte så komplicerat. Jag tror vi som människor bara skapar massa hinder ibland. Jag gör det i alla fall. I dagens samhälle är vi väldigt bra på att tänka ut lösningar själva för vi har bra hjälpmedel till det. Om jag har superont i huvudet så är inte min första tanke alltid: Gud ta bort värken. Utan: Var är alvedonen? (Jag klankar inte ner på hjälpmedel, det tror jag inte Gud gör heller.. men, ni fattar....)

Jag har nog aldrig själv tyckt att det varit svårt att tro. Tron har alltid varit självklar för mig. Däremot har jag i de tuffaste stunderna haft svårt att förstå varför jag inte klarat av att vara lycklig just då. Jag kunde sitta och lyssna när före detta alkoholister gick upp på scenen i kyrkan och berättade om den glädje de kände i deras liv efter att de tagit emot Jesus. Då kunde jag i de tuffaste stunderna känna, men varför kan inte jag vara glad? Jag tror på Jesus och jag har haft världens lyckligaste barndom. Why?

Jag tror vi människor ibland tänker att tron bygger på upplevelser och känslor. Visst kan det vara viktiga inslag i tron. Men, jag kan säga att tron håller genom allt, den bygger inte på känslor. Skulle den göra det så skulle den inte hålla länge. I tonåren så upplever de flesta av oss alla känslor i världen, men vad händer när vi är 30 om en tro skulle bygga på känslor?

Jag tänker också att det är så mycket i den här världen som vill dra oss åt alla möjliga håll. Det finns flera olika sätt att tro, det finns flera olika sätt att klä sig, det finns flera olika linjer att välja på gymnasiet, det finns mer än 1000 olika bilar att välja emellan. Tragiskt kan jag tycka då och då. Det blir allt svårare att hitta sig själv mitt i alltihop. Hur gör man det? Man kanske får jobba mer på det, våga vara ärlig inför andra och ta hjälp. Att ta den hjälpen är nog det bästa jag någonsin gjort. Det är värt att hitta sig själv och det är värt att hitta Gud mitt i livet. Tron är inget ensamrace. Livet är inget ensamrace.

Tron kanske inte alltid är enkel. Men, den tål att testas, den är stark.

Jag vet inte om du någon gång ställt denna fråga. Men när du någonstans uttalar: Det är rätt! Då säger du ju indirekt att du tror! Om du menar att någon annan har sagt att det är rätt och du har svårt att förstå det så säger jag det igen. Tron tål att testas, den är värd att testas. Våga testa den! Att tro är det bästa beslut jag tagit. Gud har gjort så mycket i mitt liv. 

Ställ frågor!

Finns mycket mer att säga om detta...men, det Kommer MERA!

Varför tillåter Gud smärta och allt ont i världen när han är mäktig nogatt ändra det?

För några dagar sedan skrev jag att jag skulle svara på frågor i min blogg. Frågor om min tro och meningen med livet. Frågorna är sådana frågor jag ibland får av folk. Dagens fråga blir: Varför tillåter Gud smärta och allt ont i världen när han är mäktig nog att ändra det?

Just den frågan har jag också funderat på många gånger, men en dag fick jag svaret håll jag på och säga. Jag kanske inte fick svaret. Men, jag fick ett svar som hjälpte mig en bit på vägen... 

I början av Bibeln kan vi läsa om hur Gud skapade världen. Adam och Eva levde i Edens lustgård. Allt var frid och fröjd och livet var i harmoni. Det fick göra allt. Men, inte en sak. De fick inte äta av frukten på ett av träden. De blev frestade att göra det ändå och där tog allt det perfekta slut. 

Likadant är det med oss. Vi lever i en värld med mycket bra saker, men också med en massa elände. Det där svaret jag fick en gång för ett antal år sedan var så här: Gud har gett oss mycket bra saker, han har gett oss förhållningsregler för att han älskar oss, såna regler som vi mår bra av. Tänk dig ungefär som en mamma som älskar sitt barn och inte låter sin treåring gå ensam i trafiken. Det skulle inte gå så bra. GUD älskar oss mer än så, men han vill inte tvinga oss att älska honom. Då skulle han inte vara den goda Guden han är. De ramar han satt upp för oss är bra, men vi är människor och vi misslyckas. En del vill inte följa Gud och utöver vår värld vet vi att det är massa krig. Det är inte vad Gud tänkt. Men, vi människor har valt att kriga, att säga fula saker, att inte dela med oss av maten vi har till andra osv. Tyvärr får detta konsekvenserna smärta, lidande osv. Tyvärr får det konsekvenser även för små barn när vi har valt att kliva utanför Guds beskyddsmurar. Detta är inte vad Gud vill alls. Han älskar när hans barn mår bra. 

Kan vi göra något åt smärtan? Yes! Vi kan samarbeta med Gud. Vi kan kliva in innanför Guds beskyddsmurar. Där han önskar att vi skulle vara. Vi kan tala gott, göra gott, dela med oss, älska Gud. Ibland misslyckas vi. Men, vi är välkomna tillbaka. Vi kan även tala om för andra om vem Gud är så de också får uppleva hans enorma kärlek. Tänk att vi kan få samarbeta med Gud. 

En kort sammanfattning då. Gud älskar oss och vill oss väl. Men han vill inte tränga sig på oss. Han vill att vi ska komma till honom. Ibland väljer människor Gud, ibland väljer människor att göra gott även om personen i fråga kanske inte tror på Gud (vi är skapade med empati), ibland väljer människan att göra ont och då får det tyvärr konsekvenser för oskyldiga människor. Jag tror Gud gråter när han ser det, han vill bättre för denna värld och han vill samarbeta med DIG! 

Vill du samarbeta med honom och göra denna värld till en bättre plats? Hoppas jag nu kunde hjälpa någon att komma närmre ett svar på denna fråga. Jag har också ibland svårt att förstå varför just smärta och ondska finns. Men jag är glad att jag har en Gud att gå till med alla mina funderingar.

När jag svarar på nästa fråga får vi se. Men, det kommer och undrar du över något mer så är det bara att fråga! See ya! 

Svar på frågor/frågestund

När jag var tonåring. Var jag en sådan där tonåring som egentligen inte funderade så mycket. Jag accepterade att saker och ting var som det var och tog livet med en klackspark. Ibland när jag fick frågor om tex. min tro så svarade jag nog inte alls på det mest smarta sättet alltid. Det var ju självklart att man borde tro på det mest självklara i världen. Där var jag då. Det var typ 15 år sedan.

Nu är jag någon annanstans. Tron är starkare och jag har vridit och vänt på fler situationer i livet. Jag förstår att tron och meningen med livet kanske inte alltid bär på de enklaste svaren. Att ta ett beslut är något som också är svårare än vad det var förut. Vi har en värld som bär på fler valmöjligheter och att ta fel beslut kan ibland kännas närmre till hands än att välja det rätta.

Jag får ofta frågor om min tro och min syn på saker. Frågor om allt mellan himmel och jord. Jag tänkte att jag framöver skulle försöka svara på några av dem frågorna som jag har fått i min blogg. Jag vill inte lova när nästa blogg inlägg kommer ut, men det blir nog någon gång denna vecka. Vill du sen läsa det inlägget och kommande inlägg så får du hålla utkik. Inläggen kommer när du minst anar det.

Jag tänkte skriva om mina funderingar kring meningen med livet, vem Gud är, varför finns ondska när Gud har makt att ta bort den., självbild och om saker som jag har fattat drar folk bort från Gud.

Läs om du vill, kommentera om du vill. Ställ frågor om du vill. Vi får se hur många dagar eller veckor denna frågestund är i rullning!

Bästa sommaren sen jag blev vuxen.

Jag har verkligen haft den bästa sommaren sen jag blev vuxen. Top noch!

Det har hänt häftiga grejer och den har varit så där lagom avkopplande. 

1. Nyhem. Gud gjorde så grymma grejer. Jag fick bland annat be för en tjej som blev frisk. Thanks God. 

2. Jag har haft ett grymt sommarjobb jag trivts med i fyra veckor. 

3. När jag har varit ledig så har det varit värsta bästa vädret. 

4. Jag har bakat, ätit jordgubbar, glass och grillat. 

5. Jag har hängt med min familj. Nästan alla i alla fall. Om jag hade hängt med alla så hade det givetvis varit ännu bättre. 

+ Vänner och släkt. 

6. Jag har varit på Öland. Ett paradis.

7. Jag har badat på många olika platser. Bada är bland det bästa jag vet. 

8. Idag åkte jag förbi min första skola. Tallängen ta mig tillbaka. Nostalgi. 

9. Jag ska åka på läger och jag ska få undervisa. Lite nervöst på något sätt. Tänk att få bli använd av Gud. 

10. Jag ska på bröllop. Dock gifter sig två grymma vänner på samma dag. Tråkigt. Jobbigt val. 

11. Imorgon ska jag få åka till stugan i två dagar. Ännu ett paradis och få bada i min favoritssjö. Hoppas smultronen finns kvar. 

Än är inte sommaren slut och minsta lilla önskning som att få bada i en speciell sjö är infriad. Tänk vad bra jag har det! 

Min bön är nu att fler människor ska få uppleva en sådan sommar nästa år som jag haft nu. Tack för att jag fick uppleva dig sommar och tack för att du inte försvinner än. Energin jag fått ska jag använda till bra grejer. I promise! 

Smultronställen och sommargöra

Jag är en obotlig sommarälskare. Jag önskar ibland att det alltid skulle va sommar och att man skulle få resa till vintern om man ville ha snö. Samtidigt älskar jag Sverige, dess 4 årstider och jag skulle inte kunna tänka mig en jul utan kyla och snö. 

Under resten av sommaren tänkte jag ge dig mina bästa sommartips på saker man kan göra och ställen man kan åka till. Jag tar gärna emot dina tips. Nu är vi ju en bit in i sommaren. Men, det finns ju goda chanser att ta vara på tipsen eller spara de till nästa sommar. 

Idag har jag varit med mamma, min lillasyster, min kusin och min kusins mamma vid Hästhagsbrottet som ligger i Hällabrottet utanför Kumla. 

I Hällabrottet finns det fler kalkbrott. Just detta har hopptorn, brygga och en mindre brygga man kan hoppa från. Det finns även en rutschbana i vattnet för barn. Det finns toaletter, omklädningsrum och stora gräsytor. Det är fräscht vatten och det är uppfriskande och bada. Det är inhägnat för barnen, men utanför bryggan är det djupt. Men, sånt gillar jag för jag gillar att hoppa och dyka. Jag fullkomligt älskar att bada. Jag tycker absolut det är värt att besöka stället för det är på något sätt en upplevelse att bada i kalkbrott. För att hitta dit: Använd Google eller GPS. 

Jag tänkte avsluta med några bilder från dagen, inte de bästa bilderna.. Men, men..

Återkommer med fler sommartips i både bad, matsäcksväg och annat att göra! 

Sverige ryck upp dig!

Idag såg jag en artikel i mitt facebookflöde som jag reagerade på. Det handlade om att man skulle göra besparingar på en eller några förskolor i ett område. Man skulle skära in på frukt och kött för barnen. Det måste väl finnas något annat å spara in på. 

På ett helt annat ställe hörde jag om en förskola där barnen varken fick ta med sig frukt eller matsäck för att man ska inte kräva familjer på ytterligare kostnad. Den skulle skolan stå för. 

Jag minns själv hur spännande det var att ha med sig matsäck till skolan och hade man glömt fick man alltid smaka av någon annan. Man lärde sig det där med att ge och ta. En matsäck behöver inte kosta så mycket mer än 5 kronor. Så jag vet inte vilket av det jag skrivit som jag tycker är sämst egentligen. 

Jag har själv jobbat på förskola och kommer jobba på förskola. Jag tycker det är jätteviktigt med pedagogik. Men, ibland läggs det ner extremt med tid på att dokumentera vad barnen gör och många förskollärare känner sig stressade för de vill ju umgås mer med barnen med. Som sagt så tycker jag det är jätte bra med pedagogik. Men, jag tycker Sverige ibland hamnar i ena eller andra diket. Man lägger extremt mycket pengar på det ena så det andra blir lidande. Varför inte hitta en balans? Mer tid på barnen, lagom pedagogik och mat till barnen. 

Vi har det så bra och är så välutbildade så vi ibland inte kan släppa på stoltheten att dra ner på sådant som går bort från det vi är utbildade till. Då drar vi istället in på sådant vi inte kan klara oss utan. MAT. 

Förstå mig rätt. Jag säger inte att pedagogik och allt sådant inte är viktigt. Det ingår också i välmåendet. Men, jag tycker att barns hälsa är viktigare och det är det jag tycker vi borde ha råd med. Utan mat orkar vi inte ta vara på allt vi lär oss. 

Nu kanske jag överreagerar lite. Men, ibland lägger vi pengar på att diskutera fram för mig ganska konstiga beslut. Jag förstår att det inte är så lätt att besluta. Men, skulle vi inte spara endel pengar på att inte sitta i möten om allting också? 

Jag älskar Sverige, jag vill mitt land väl. 

Men, vi är så välutbildade så att vi borde kunna fatta bättre beslut även i småfrågor som kan få ganska stora konsekvenser.

Detta var bara ett exempel över allt som jag kan tycka bli lite märkligt ibland. 

Vi kan så mycket, vi vet mycket och jag tror vi kan använda våra resurser bättre, tro på oss själva och se vilken kapacitet vårt land har att faktiskt ta hand om människor på allra bästa sätt. Andra länder som inte alltid har det bättre än oss verkar ibland tro mer på sin kapacitet! Hur blev det så? 

Nu kanske jag överreagerade. Men, jag behövde få skriva av mig. Hoppas det var okej. 

Sverige ryck upp dig! , 

Jag älskar dig!

En försmak av Himlen!

Jag har precis kommit hem från skogen där jag tillbringat de senaste 10 dagarna! 

Det brukar jag göra dessa 10 dagarna varje år! 

Nyhem är ett ställe att bli nostalgisk över när man varit där typ 20 veckor av sitt liv. Vissa platser återvänder man inte till. Men, Nyhem är en sådan plats som bär på minnen och där det skapas minnen. Och om jag får bestämma så kommer Nyhem vara kvar så länge jag lever. 

Nyhemsveckan är pingströrelsens årliga konferens för alla åldrar. 

En dag när vi satt bland tallarna så sa min syster, tänk att Himlen kommer bli bättre än så här. Det var en sån där riktigt solig och varm dag när solens strålar gjorde så att man riktigt såg att det var en varm dag. Människor satt överallt och pratade med varann. Bara dessa möten är som en gudstjänst i sig, man får så mycket ut av det. 

Men, Gudstjänsterna i år! PANG! Det var liksom ingen startsträcka eller stegring under veckan. Det var bara pang på, UNDERBART! 

Människor har blivit helade både till Ande, själ och kropp. Det har skett MÅNGA Helanden. Människor som bett har trott på att mirakel kan ske. Gud har verkligen varit närvarande. Gud är på G i Sverige, det har han föresten alltid varit.. Vi människor kanske bara vaknat lite mer. Och vi behöver vakna ännu mer! Jag har fått be för människor och situationer som jag aldrig tidigare mött, sån utmaning. Men, vad jag älskar att fler människor förstår vad skönt det kan vara att någon ber för en oavsett om det handlar om att be för en ond tå, en brusten relation eller att man ska våga lite mer. 

När vi satt på ett nattmöte så säger min 9-åriga systerson när det är slut (typ vid midnatt), kan man se detta igen på internet? Lyckas en nioåring hålla sig vaken på ett nattmöte så är det verkligen bra. Nattmöte är alltså en nattgudstjänst med ett annat ord. 

Veckans tre bästa: 

1. Nattmötena 

2. Möten med vänner, släkt och familj

3. Att så många fick möta Gud. 

Vi fick även höra mycket bra musik på Nyhem i år. JTR, Planetshakers och New Breed. Träffade också mycket sköna människor på ungdomsgänget. Nyhem Ung.

På ungdomarnas morgonmöte BIBLEBOOST undervisades det om ett ämne där man i andra delen pratade om att omsätta ämnet i praktiken. 

Så nu är min fråga till alla oss som varit på Nyhem: Hur omsätter vi detta i praktiken? I vardagen? På semestern? Alltså allt detta vi fått med oss från Nyhem. 

Medan vi har fått vara med om allt detta sker det helt andra saker utöver vårt land och värld. Bara denna vecka har det skett två mord i trakterna runt Kumla. Så fruktansvärt! 

Detta samtidigt som jag får be för människor som vill sprida kärlek runt sig. 

GUD JAG ÄLSKAR SVERIGE. Jag ber för alla som har tufft nu. Kom i deras väg! 

Tack för en Grym vecka! Gud använd mig mer!

TACK!!

10 år sedan idag, fast igår!!

Nu har klockan slagit över till 12 juni. 

11 juni tog jag studenten, fast inte i år utan för 10 år sedan. Exakt nu stod vi och dansade loss järnet på Klaras (där studentfesten var). 

Det var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Helt ovetandes om vad det skulle innebära. Det var då jag lämnade allt det där trygga. 

Jag fantiserade hela sommaren om att det skulle vara som att sväva på rosa moln att flytta hemifrån... Kan nog inte alltid säga att det varit så samtidigt som det inte är en tid jag skulle vilja vara utan. Har inte ångrat den alls... Här kommer en liten resum'e....

2004 blev jag fri och sa att jag aldrig mer skulle plugga. 

Jag blev ny generation teamare och flyttade in under samma tak som ett antal andra ledare där alla hade sin egen vilja. Det var en utmaning, men med den utmaningen föddes mer iver. 

Våren 2005 tog jag emot en flyer som fick mig att flytta till Jönköping. 

Hösten 2005 gav mig vänner för livet. Jag säger bara det. BIBELSKOLA GROW. 

Detta året gav drömmar och jag testade på dem som praktikant i en kyrka: gemenskap, ensamhet, frustration, utmaning och mycket glädje.

Hmhm... Tänk att ju mer man upptäcker ju mer vill man, tänk vad svårt att bestämma sig. 

Det blidde i allafall jobb på förskola i två år. Jag älskar råslättskidsen. 

Det var i slutet av dessa två år som Jesus helade min pappa blev helad från astma å massa allergier. Amen. Det fick mig att tro mer på att omöjliga ting kan ske.

Hösten 2009 började jag plugga teologi och ledarskap. Hmhm.. Plugga skulle jag ju aldrig mer göra... Men, Oj vad jag är nöjd med det valet. Detta trots att tillvaron kunde snurra rejält. Tacksam att läkarna till slut hittade denna envisa kristallsjukan (öron och balanssjukdom). Envishet har jag nog själv också endel. Tillslut hade jag en kandidatexamen i min hand.. Glädjen var densamma. Men det var inte alls som att ta studenten. När man tog studenten förstod jag nog inte vad frihet innebar. Frihet innebär att bestämma själv och det kan va sjukt svårt. Sen blev det ännu mer råslättskids. En trip till Hawaii, LA, NYC och Gran Canaria. Denna trip fick bli avslut på de 10 åren efter studenten. Tror jag har en viss aning om vad nästa 10 kan innebära. Även om framtiden har alldeles för många valmöjligheter. Ibland önskade man att någon bestämde åt än. Det bästa är att han där uppe har koll. Tänk att jag kan få säga till Gud vad jag drömmer om, då vill han hjälpa mig med det. (Ords 16:3).

Åren mellan 0-10 år gick i snigelfart. Åren efter studenten har gått i blixtens fart. Ändå kan jag längta tillbaka till de där första 10 åren... Kanske därför att de första 10 årens upplevelser påverkar mina val idag. Jag är tacksam över livets människor som väglett mig. Inte samma personer jämt, men de har bytt av varandra på ett väldigt smidigt sätt. Inte minst vill jag tacka han där uppe, min Jesus! Ser fram emot vad han vill göra nästa 10. 

Sjung om studentens lyckliga dag!

Att se ALLA!!

Vad innebär det att se alla. Ofta i svenska  sammanhang (iallafall de jag rört mig i) så diskuteras frågan: Hur kan vi se alla? 

Jag måste erkänna att ofta har jag inte tagit den frågan på största allvar. Jag har inte tagit den frågan på största allvar för att jag tycker ibland att svensken ibland är gnällig och inte känner sig välkomnad eller att den har vänner fast det kryllar av folk att vara vänner med överallt. Skäms lite över att jag tänkt så. Jag har liksom tänkt att det går inte att se alla(även om jag älskar att hålla kontakt med många på samma gång) det är omöjligt. En sak står jag dock fast vid, det är inte alltid en annans människas ansvar att bli vän med dig och mig eller på oss och känna oss välkomna. När jag kommer ny till ett sammanhang brukar jag ställa frågan till mig själv: Hur kan jag på bästa sätt bli en del av detta sammanhang och så försöker jag handla därefter. Vi har själva ett ansvar, därför att ett möte mellan två människor är en tvåvägskommunikation där båda har ansvar att bygga en relation. 

Jag har full respekt att detta inte är lika enkelt för alla och det är det verkligen inte alltid för mig heller. Jag har haft perioder då jag tex. Saknat nära vänner i min närhet. 

Ett sammanhang och tillfälle som fick mig att tänka om i denna fråga var min USA resa och framförallt när jag hälsade på min lillasyster och Metro World Child i New York. Inom den organisationen möter de som jobbar där tusentals barn och många möter de personligen hemma i hemmen och för de äldre barnen finns ett väl uttänkt system för att tränas som ledare som jag blev så imponerad av. Jag vågar inte säga att de möter och ser alla personligen, men i alla fall väldigt många. Svaret är alltså att det går att skapa system för att alla ska känna sig inkluderade och sedda. 

Senast idag mötte jag en äldre tant som är amerikanska. Hon frågade mig vad jag tänkte och tyckte om USA. Hon svarade själv på frågan och sa att Amerikanerna är mer gästvänliga. Det gjorde lite ont i mig som svensk. Men, det utmanade mig också. 

Jag tog utmaningen på allvar. Ikväll har jag hjälpt till med att gå igenom alla 95:or i kyrkan som tar studenten och på något sätt ska de få ett Grattis. Jag brinner för att alla ska bli sedda. Så är du 95:a och aktiv i Pingst Jönköping: skyll på mig om du blir bortglömd och jag lovar att jag ska gottgöra dig. 

Alla människor är värda att bli sedda! 

Frågan är bara hur svensken kan göra det på ett äkta och naturligt sätt utan att försöka bli någon annan än den man är? 

Hur gör du? Vad gör du för att få andra människor att känna sig sedda? Hur gör andra mot dig? 

- Säger Hej på busshållsplatsen? 

- Bakar bullar åt grannen? 

- Skickar uppmuntransbrev? 

- Säger emot orättvisa? 

- Bjuder hem folk? 

- Hejar på alla du möter på gatan? 

Alla kan inte se alla, men alla kan se någon. Det bästa är att tillsammmans som land kan vi hjälpa till att se ALLA.

Känner du dig ensammast i världen. Har du försökt tala om det för någon som du tror lyssnar? Kanske inte lätt. Jag vill i alla fall säga till dig att det finns en som ser dig och det är Jesus. Han ser alla! Han vill bara inte tränga sig på. Han väntar att du ska komma. Som människa är det svårt att se alla, men vi kan göra vårt allra bästa. 

En utmaning för svensken! Vill du va med och ta den på allvar? Vi är bra på att prata, men det kan va bra och handla efter det med. Come on!

K Ä R L E K

Idag har jag fått se hur alla mina kompisars mammor ser ut. Instagramflödet flödar av dem. Vackert på något sätt. Sånt som vi borde göra oftare alltså. Uppmuntra. Säga att någon annan är vacker eller att någon gör något bra. Jag tror det skulle öka välbefinnandet något om vi alla tog ansvar för att uppmuntra vår omgivning. 

Idag hyllar vi våra mammor och jag ska ärligt säga att min mamma är så bra på att vara min! Hon känner mig bättre för varje dag som går. Tänk att vi pratat nästan varje dag i 29 års tid. Vilken grej. 

Jag tycker ibland att vi överkonsumerar ordet lyx och unna sig, mina vänner brukar få mig att försöka komma på något som jag tycker är lyx eller när jag tycker att jag unnar mig (det är ett helt annat blogginlägg, så jag spar det till en annan gång). 

Idag har jag faktiskt kommit på en sak som är lyxigt. Det är att min mamma vet att om hon ska få mig riktigt glad så ska hon köpa hem lövbiff. Det gör hon väldigt ofta. Så fort jag kommer hem. Vilken mamma! 

Men, det bästa är att mamma har alltid funnits där från dag 1. Jag har aldrig tvivlat på att hon älskar mig, hon ställer jämt upp, så även för andra. Ibland kanske lite för mycket enligt dotterns tycke. Men, det sägs ju att de som är lyckligast gör saker för andra. Min mamma verkar väldigt lycklig för när hon skrattar så kan hon typ inte sluta och då börjar jag också skratta. 

Jag får ofta höra av andra att min mamma är kort, söt, går fort, äkta och ärlig. Vilken fullträff. 

För några år sedan var jag ofta irriterad över att min mamma aldrig förstod mina invecklade funderingar. Hon är inte en sån där tänkare. Livet bara ÄR. Idag har denna sida dock utvecklas. Idag är hon min egen lilla coach. Hon ställer frågor tillbaka och det får mig ofta i rätt riktning. 

Jag håller inte alltid med och jag tycker inte alltid hon förstår vad jag säger, men då säger jag det. Då tar hon det min tuffa mamma och så gör hon allt för att förstå mig. 

Min mamma och jag är som ni förstår både rätt OLIKA och rätt LIKA. För mig är hon världens bästa mamma, hon ber för mig varje dag också. 

Har du hyllat din mamma idag? 

Det gör ont i mig att alla inte har förmånen att ha en så bra mamma som jag. Många har det, men långt ifrån alla. Tyvärr så är det den verklighet vi lever i. 

Vad gör vi åt det? JAG VET INTE. En hjälp på vägen kanske kan vara: 

- Du kan inte göra allt för hela världen, men för någon kan du vara hela världen. 

- Alla kan inte hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon. 

- Allt vad du vill att andra ska göra för dig, det ska du också göra för dem. (Gyllene regeln, lilla Bibeln)

Vad kan du göra? 

Avslutar detta inlägg med: 

Älskar dig mamma! Hoppas du förstår det! 

Vill också passa på att hylla andra som är mammor och inte minst alla ensamstående mammor som gör ett enastående jobb!

En enkel mening....WOW

Igår kväll var en sån där kväll då allt tog extra lång tid här hemma innan man skulle iväg. Känner du igen dig i sega fredagkvällar? 

Kvällen blev dock vad jag behövde. 

Jag var i kyrkan. 

Först träffade jag en gammal bibelskolevän jag inte sett sen vi slutade för 8 år sedan. Det var EXAKT hur kul som helst. 

I kyrkan (pingst jkpg) har vi också gudstjänster för ungdomar varje fredag kväll klockan 20.00 där jag brukar vara ledare. Igår kväll handlade det om att leva ett övernaturligt liv. Tänk att det kan vara så enkelt. En person blev bland annat helad (frisk) från smärta i kroppen. 

Sen var det en person som gick fram och sa: "jag tror någon har något med ett öra, dålig hörsel eller liknande". 

Saken är den att jag har haft dålig hörsel på vänster öra sen jag var liten. De bad för mig. Jag fick nog inte bättre hörsel, men jag har haft andra problem med öronen också. 

Som många vet så hade jag väldigt tufft med yrsel under en lång period vilket kom från öronen (kristallsjuka- en öron och balans sjukdom), som egentligen är ganska lätt att träna bort, men jag hade den i fem år innan de hittade vad det var. Nu har jag ju detta inte lika intensivt och det påverkar mig inte lika mycket. Jag känner av det någon gång ibland. Men, jag kan fortfarande tycka att saker är jobbigt för huvudet. 

Ett exempel är att sitta framför datorn för länge när jag är trött. Jag hittar dock alltid vägar till det, förbereder jag en predikan så förbereder jag den alltid på papper först innan jag skriver in den i datorn för att ta ett exempel. Jag måste veta vad jag ska göra när jag sitter framför datorn. Detta är inte på grund av att jag är stressad utan det är på grund av att huvudet och balansen inte alltid klarar det så bra. När jag pluggade måste jag haft lärare med världens bästa tålamod som ofta fick sena inlämningar. 

Om ni har följt min blogg så kanske ni vet att jag älskar att skriva och blogga. Ibland önskar jag att datorn och jag var bättre vänner (nu använder jag telefonen) Och det är nu jag kommer till WOW! Det var en till person som bad för mig sen, vi hade nog aldrig hälsat på varann och han  visste inget om mig, inte ens mitt namn. Jag berättade kort situationen med yrseln och även om det är bättre och jag ofta känner mig väldigt frisk så kan det fortfarande påverka mig som när jag är för trött och sitter framför datorn, det går liksom inte. Det kanske det inte gör för någon egentligen. Men jag tycker inte om det alls. 

Han som bad för mig sa när han bett klart: Jag ser bokstäver, texter, en blogg, du älskar att skriva och det kommer du bli använd i. WOW! Det har typ alltid varit min dröm. Det coola är att denna person visste inte vad jag hette, var inte vän med  mig på Facebook och jag har aldrig pratat med honom. Gud talade liksom om för honom vad jag behövde höra. 

Detta mina vänner är ett tecken på Guds storhet, Guds enkelhet och ett tecken på att Gud känner oss utan och innan. 

För mig blev denna kvällen ett tecken på att ibland finns det hinder av antingen sjukdom eller rädsla i våra liv. Men, för Gud är det inget hinder. Han kan använda precis vem han vill till vad han vill. 

Du kanske känner Gud också och då. Vill jag bara säga till dig: det är enkelt och bli använd av Gud. 

Du kanske inte känner Gud. Till dig vill jag säga att han älskar dig och känner dig utan och innan!! 

Jag vet inte ännu om Gud gjorde något fysiskt i min kropp igår. Det visar sig liksom. Men, han bevisade något för mig och det är att mina drömmar har jag inte hittat på själv, han har ett finger med i spelet! 

När originalen dör...

... Bör vi ställa oss frågan: Vad gör vi nu?

Häromdagen fick jag veta att en i kyrkan hemma i Kumla hade dött. Han var ju gammal, men jag minns honom som pigg och stark längre. 

Men, nu berättade mamma att han hade dött. 

Då tänkte jag, vad gör vi nu? 

Det ligger så mycket krut i dessa original. I tanterna och farbröderna som bryr sig, ber och berör med sina ord. 

Jag fick alltid höra... FRID FRIDA, hur är det med dig idag? Svaret jag gav lyssnades på. Tiden för mig fanns. 

Denna farbrorn ville att hans omgivning skulle lära känna Jesus. 

Min fråga till dig och till mig själv: är vi beredda att ta stafettpinnen och springa vidare? 

Vill du va den som blir ihågkommen när du lämnar denna jord? Vill du va den som är en förebild även om du inte lever fysiskt på denna jord? 

Jag vill! 

Jag vill alltid leva för ett högre syfte och det syftet är högre än vad vi kan förstå! Syftet stavas GUD. 

Är du på? 

Tack Gösta för vad du bidrog med i mitt liv! 

Frida 

En hyllning till livet och de goda minnena...

Jag har precis kommit hem från en fantastisk resa. Jag levde livet. Sedan kom jag hem till en vardag. En vardag som var väldigt annorlunda än min resa. Det var nog det som var den största krocken med att komma hem. 

Just nu jobbar jag på vikarieförmedlingen och har i stort sett jobb varje dag. Vilket jag är extremt tacksam över. Men det är absolut inte min dröm. Men, istället för att bli frustrerad (vilket jag lätt kan bli), så kan jag använda tiden till att förbereda mig för att leva i drömmen. Ja drömmarna är många så de kommer jag inte nämna nu. 

Men, det finns mycket som har fört mig dit jag är nu... 

... Min grymma uppväxt.

... Mina barnvakter.

... Min stora släkt. 

... Mina bästa vänner. 

... Mina lärare. 

... Min utbildning. 

... Många som funnits där när livet varit tufft. 

... Min hemförsamling.

... Min församling.

... Mina mentorer.

... Min hemstad. 

... Mina barn som jag är barnvakt åt. 

... Min Jesus.

Ja.... 

... Mina minnen helt enkelt och mycket av 

dessa saker är ju inte bara minnen. Det finns ju här och nu och det är saker som kommer fortsätta att bära mig. 

Ibland blir jag så där sentimental och känner sån kärlek till livet och människor. Sån tacksamhet. Just nu sitter jag jag på min balkong. Jag längtar lite tillbaka till solen och värmen (men snart är sommaren här med), samtidigt är jag så tacksam över att jag bor i ett land med... 

... Berg och dalar

... Hav och sjöar

... Vinter och sommar

... Frihet

... Krigsfritt 

... Valmöjligheter 

... Möjligheter

... När jag var i USA så fick jag känna känslan av hur mycket möjligheter svenskar har till olika saker. Bland annat till att resa vart de vill. 

Men, ofta lever vi i en sån stressad värld så vi glömmer bort hur bra vi har det, vilket gör att många mår dåligt istället. Ofta funderar jag hur Sverige kan råda bot på den där stressen, för det är sjukt vilket tempo vi har. 

Mitt råd till dig idag. Ta minst tio minuter idag och bara njut och kan du inte njuta så tillåt dig att vara där du är och försök att ta hjälp att av någon som kan njuta av livet. Ett litet rörigt inlägg, men så fick det bli idag. Bjuder på en bild från för i tiden. 

Min barndom. 

Avslagen cola och glass.

I fredags när jag gick från mitt jobb (var vikarie på en förskola) så hade jag ont typ överallt. Men var så taggad för kvällen och ville därför inte gå hem. Kvällen innebar kyrka och häng med vänner. 

Sen har det gått lite upp och ner. Lördagen var bra, men söndag kväll då kom det tillbaka och idag har jag varit hemma från jobbet. Jag undrar vad det är för någon bakterie som letat sig in i kroppen. Någon magsjuka är det då inte. 

Jag äter allt jag kommer över som jag är sugen på. Typ avslagen cola och glass. Tänk att sådant är nyttigt när man är sjuk. 

Har du tips på andra bra huskurer? 

Här är mina topp 3:

1. Ingefära te med honung (för ond hals) 

2. Linda in kokt lök i en gasbinda och lägg i örat om du har ont i det. 

3. Idag hörde jag att strö i några korn salt och socker i kallt vatten och drick. 

För övrigt äter jag rätt mycket knäckebröd om jag inte är sugen på annat. Det går alltid ner.. Med typ lite citronpeppar eller kaviar på. Salt och gott! 

Colan är laddad för natten, men helst av allt hoppas jag att jag slipper sjukanmäla mig imorgon! 

En vardag och dess utmaningar.

Jag har varit hemma i drygt en vecka nu. Det går snabbt att komma in i vardagen. Man ska fixa det, köpa det, träffa den, söka jobb och allt sånt där ni vet. 

Jag är överlycklig över att komma hem till sol, vår, vänner och svensk mat. Glad, energifull och taggad för en sommar. Tänk vad bra vi har det i Sverige egentligen. Vi har mat som ändå är relativt nyttig om man jämför med USA. Vi har berg, dalar, sjöar, hav, regn, vinter, höst, vår, sommar. Vi har norrländska skogar och skånska slätter... Vi har inte sommar året om, men vi har långa, varma och ljusa sommarkvällar. Det har inte Hawaii där går solen typ alltid ner runt 18.30 och det blir kallt. Ändå klagar vi på så mycket när typ Sverige har allt.....

... Något jag dock hade kunnat vara utan ett tag till är vardagens bestyr. Tänk om vi kunde ta det lite mera chill. Vi bor i ett samhälle med ett sånt tempo. Denna vecka har jag haft svårt att vända tillbaka dygnet och allt jetlag. Jag har varit så pigg på nätterna. Igår gick jag hem tidigare från kyrkan, kändes som jag var på G att bli sjuk. Idag är jag dock mycket piggare. Det firar jag med att sitta här på balkongen och njuta av helgens lugna timmar. Jag ska inte röra mig på en stund. 

Igår kväll handlade kvällens predikan om att söka Guds rike först. Det har jag verkligen tänkt på denna vecka. När jag har varit på resa så har jag sett Gud göra så mycket både i mitt och andra människors liv. Något som jag inte alls ser lika ofta här hemma i Sverige tyvärr. Jag vill att han ska vara en större del av mitt liv för att jag kan liksom inte leva utan honom. Ändå kan jag komma på precis innan jag somnar ibland. Just det, det var ju Gud också. Skulle jag känna mig pressad att ha en relation med honom skulle jag inte hålla på. Men, 

.. Det är han som skapat mig, han som på ett sådär oförklarligt sett gör mig trygg, han som hjälpt mig förlåta, han som gjort min pappa frisk, han som har gett mig möjligheten till evigt liv... Han som håller genom allt.... Ändå glöms han så ofta bort i den mest effektiva vardagen. 

Utomlands har vardagen varit lite mer chill även om jag jobbat en hel del. Det är utmaningen att få det lite mer chill här hemma med... Jag vill inte glömma bort att söka Gud först... Känner du igen dig? Hur gör du? 

Du kanske inte alls känner igen dig eller ens vet vem Gud är alls. Till dig vill jag bara säga! Han älskar dig överallt annat! 

Fullt ös- ett annorlunda blogginlägg.

Vardagen körde igång på en gång. 

Idag har jag fått många kramar. 

Jag har jobbat på förskolan jag jobbade på i höstas. 

Det var som att komma hem. 

Typ som vanligt. 

Stormtrivdes. 

Idag har jag berättat om min resa för många. 

På eftermiddagen gäspade jag några gånger. 

Jag undrade hur jag nu skulle klara att undervisa på konfan. 

Självbild. Självkänsla. Självförtroende. Identitet. 

Ett ämne som kräver mycket tid. 

Jag fick bara skrapa på ytan.

Men tänk att tröttheten försvann. 

Att dela livet och erfarenheter med andra ger energi om något.

Energin använde jag till att baka mintchoklad maränger. 

Marängerna står i ugnen. 

Du får inte se en bild.

Men, jag vill tala om för dig att: 

Nu längtar jag efter min säng! 

GODNATT.

Ett nytt liv och om att misslyckas.

Är du som jag? 

När det är nytt år så startar du ett nytt liv. 

När en hösttermin börjar så startar du ett nytt liv. 

När du har tagit examen så vill du anta nya utmaningar och när du köper ett nytt block så vill du skriva så fint som möjligt. 

Ja, precis så är jag... Men, det är inte alltid jag lyckas. Sanningen är att jag misslyckas ganska ofta. Idag har jag packat upp min väska som jag rest runt med i tre månader. 

Jag har: 

- Vikt linnen

- Ställt upp allt snyggt i badrummet

- Rensat ut annat i garderoben som jag inte vill ha. Jag kan ju inte börja vara organiserad i en stökig garderob. 

mm mm....

Jag undrar bara vad man gör med alla saker man har en av.. Jag menar att pennor har sin plats, böcker brukar ha sin plats osv. Men, vad gör man med det som inte har en given plats? Hur gör du? 

Idag är mitt rum mer organiserat än vad det var innan jag åkte och jag trivs med det. Men hur gör jag för att hålla det? Hur gör du? Jag tror egentligen inte att det är den största utmaningen... 

... Den största utmaningen är nog att våga misslyckas... Kan jag ha ett stökigt hem när någon hälsar på? Måste jag vika alla kläder när jag lägger in de i garderoben? Nä det måste jag inte... Om typ två månader så kommer mitt rum inte alls vara så organiserat... Så att du vet om du ser det med egna ögon. Men, då har du bara kommit hem till mig och det är just precis så som jag är.. Kan nog inte ändra på det. Att jag har rest och fått nya perspektiv i livet kommer nog inte främst visas synligt i mitt rum. 

Min energi vill jag lägga på att bygga relationer i livet.. Inte till ett välorganiserat hem. Idag hade jag bara ett energiöverskott från en fantastisk resa med minnen och erfarenheter som jag kommer bevara i mitt hjärta och dela med andra och så kommer det vara för alltid oavsett om himlen är grå och min garderob är kaos.. Det är så jag är. För mig är det nog viktigare att veta var allt är i mitt rum än att allt ser prydligt ut och har jag koll så är jag nöjd. Min energi hämtar jag inte i ett välorganiserat rum, den hämtar jag när jag får dela livet med andra människor och med han som har skapat mig! 

Men, alla är ju olika.. Hur är du? Hur ser ditt rum ut? Var hämtar du energi? 

Borta bra, men hemma bäst!

Jag ligger på min säng, med fötterna på huvudkudden och filosoferar. Det kändes som jag var hemma igår, men det var 3 månaders sen. 3 MÅNADER!!!!! Så länge, men tiden har ändå gått sjukt fort. Jag börjar ta in alla intryck och det börjar landa. 

Jag har besökt 4 olika platser, med typ 4 olika kulturer. Fast 3 av platserna var i samma land. 

Hawaii - Med en ganska leidback stil, trevligt folk, regnperiod, fattigt folk, möten med folk från flera olika delar av världen, volontärarbete, härliga gudsmöten och mycket mycket mer. 

LA- Soligt väder, men kallt i havet, fortfarande leidback, men mera av stortstadskänsla, besök i olika kyrkor och mycket turistande och så trevligt folk var det ja. 

NYC- här blev det riktig stortstadskänsla vilket märktes på folket, dock ansåg jag de fortfarande som trevliga. Det här med trevliga så menar jag att USA är väldigt serviceminded på ett bra sätt!! Här var det turistande och besök hos min lillasyster. Jag besökte den organisation hon jobbar på och så klart henne. Kan inte säga mer än att jag är så imponerad av de arbete de gör, sånt tempo, så hård miljö ibland och de gör de med sånt hjärta. Det var en iskall vecka. Alltså temperaturen. 

Sen åkte jag till Sverige några dagar. Innan det bar av till Gran Canaria två veckor med mamma och pappa. Ljuvligt. Det blev mycket sol, bad, mat och bilåkande i bergen. Om man jämför USA och Spanien så är servicenivån en hel annan. I USA är de trevliga. Här blev en sur på mig för att jag inte ville äta på hennes resturang och frågade man om priset på något skulle man köpa det. Just det störde jag mig på. Hade typ glömt att det var så. Men, vad gör det när jag annars hade det LJUVLIGT. 

När jag kom från USA var jag så trött av alla intryck. Så att avsluta med två veckor semester var så fantastiskt. Intrycken har lagt sig och jag är nu hemma full av energi. 

Har firat påsk med familjen och idag kom jag tillbaka till Jönköping och fick träffa många vänner i kyrkan. Endel trodde att jag var å hälsade på och andra visste att jag kommit hem igen. 

Summa summarum: Jag har haft 3 fantastiska månader. Men, nu är jag hemma... Även om jag har haft det ljuvligt så finns det nog ingen som älskar Sverige så mycket som jag gör nu. Säger borta bra, men hemma bäst! Jag älskar att andas svensk luft och äta svensk mat!

Tack för att du följt min resa! Fortsätt gärna följa min blogg som nu kommer handla om Sverige, bakning och min vardag som är full av tankar. 

Några bilder från Gran Canaria:

Sol å bad. 

I Maspalomas öknen. 

Tonfiskfile mmmmm

Bergen.

Hemma igen. Tack alla ni som gjorde min resa till en fest!

Sista dagen i USA.

Idag var det min sista heldag i USA. Och jag har varit här 19 Januari. Galet! Känslorna är många. 

Jag vill inte åka hem för att det har helt enkelt varit fantastiskt. Jag har mött många nya människor och vänner, människor som du säkert aldrig kommer se igen.. Bara några få av dem. Jag har mött människor som har det jobbigt, mer jobbigt än vad jag kan fatta. Under denna resa har jag nog inte alltid förstått vad jag fått uppleva, ibland känns det som jag bara stått och tittat på vad som hänt.. Upplevelserna hinner nog ikapp mig så småningom. 

Men ändå vill jag åka hem. 

Just nu längtar jag efter: 

-Mamma, pappa, syskon och syskonbarn. Men kommer sakna Lina dock. 

-En varm dusch och känslan av att vara ren. 

-Nytvättade kläder. 

-Mammas mat (jag vill inte ha pommes eller pasta:)

Typ så:) 

Denna vecka har varit så mycket intryck på en och samma vecka. Så jag kommer blogga lite mer om Metro World Child när jag kommer hem. När exakt det blogginlägget kommer vet jag inte. Jag är hemma i Sverige i tre dagar. Sen åker jag till Gran Canaria där jag bara tänker koppla av och tänka på allt jag lärt mig i USA. Jag är där i två veckor innan jag kommer hem till Sverige för att stanna. USA har inte direkt varit semester för hjärnan. På Gran Canaria har jag tyvärr inget internet så ni vet. Men, bloggen kommer bestå efter det och jag kommer uppdatera då och då. Imorgon sitter jag dock uppe i luften. 

Tänkte kort berätta vad vi gjorde idag. Vi var i Metro Christian Center på gudstjänst. En gudstjänst med predikan, födelsedagsfirande, lovsång, nya medlemmar och många andra inslag. 

I em/kväll har vi bara tagit det lugnt Luna och jag. Sen har vi tittat på film med Stacey som sitter på samma kontor som Lina. 

Lina har tyvärr resten av dagens bilder i sin telefon. Så ni får nöja er med två bilder just nu. Nu MÅSTE jag sova. Godnatt!!! 

Cirka 3000 barn på söndagsskola...

... Jag vet inte om det var så många barn just idag... Men nära inpå i alla fall. 

7.45 hade vi genomgång av dagen. 9.00 samlades vi för att dekorera buss nr.3. (Linas buss). 

Så här står bussarna uppradade på morgonen. Bussarna åker ut för att hämta upp barnen till lördags söndagsskola: 

Så här såg Linas buss ut efter att den dekorerats:

Idag var det Velcome back party (Metro kör 3 månader på våren och tre månader på hösten). Alissa satsar stenhårt:

På bussen mötte jag bland annat denna söta flicka:

Å killar med mycket liv i:

Vi körde också hem barnen efter att söndagsskolan idag. Det blev väldigt tyst när barnen klev av bussen:) men, vi hade jätte kul. Linas buss går till första upphämtningen. Söndagsskolan sker tre gånger på samma dag. 11.00, 14.00 och 17.15.

Vid 11.00 var jag med på de yngres söndagsskola:

Och de två sista på de äldres:

Den sista var fullsatt. Det var roligast på de äldres söndagsskola. Fullt ös medvetslös. Det hände något hela tiden. Barnen var verkligen på. Även här är det regler som gäller. Rätt häftigt att drygt 1000 barn sitter tysta när det är "lessontime" dock är det väldigt bra regler och nödvändiga. Skrev dem i ett tidigare blogginlägg. 

Men oj nu är jag trött. Men, tänk att jag fått vara med och se detta idag. Många barn som säkert har det hur tufft som helst, "ghettobarn". Eller det vet jag att de har. Fått höra en och en annan story. 

Kvällen har erbjudit bön och sen lite häng med syrran.

Runt denna vecka kommer säkert mer tankar. Men det är fullt ös hela tiden och nu måste jag sova. Det har varit en häftig och rolig dag. 

Godnatt!

Visitation (Besök hos barn i Brooklyn)

Idag började dagen med Staffmeting. Det var lovsång, predikan och information från alla möjliga håll. Faktiskt väldigt kul och vara med på. 

Efter lunch idag så gick vi:

Vi har gått runt länge på Brooklyns gator idag. Vi har delat ut sådana här flyers om saturday sundayschool som startar imorgon:

Vi har även besökt barn i deras hem. Med vi menar jag: Jag, Lina och Linas Worker (hjälpledare), Alissa (hur det nu stavas) , en superhärlig tjej som är nyfiken på livet. 

Vi har mött smutsiga traffuppgångar, trevliga människor, lägenheter jag inte skulle vilja bo i, men framförallt ljuvliga barn som älskar Yogi bear och framförallt Lina som de känner. Men de hälsade även hem till mamma och pappa som också varit med på Visitation. Familjerna älskar verkligen Yogi bear och Lina. Det känns tryggt. Min syster har verkligen byggt en relation med dem och hon är tuff som säger ifrån när hon inte tycker om något som barnen gör, tex. Slåss på gatan. Snowflake som de kallade henne i början. När barnen kom fram och kramade mig blev jag först lite förvånad innan jag kom på att jag hade en Yogi bear tröja på mig:) 

Vi avslutade med Pizza och bibelläsning. 

Detta och onsdagen var mina två favoritdagar. Inte så kallt idag heller. 

Vi var ute mellan 13.45-22. 

Alissa och Lina. 

Nu ska jag ladda för en lång morgondag genom att sova! Imorgon är det Saturday Sunday School tre gånger om. Idag fick jag veta att Sidewalk Sunday School kör ut med 17 truckar mån-fre och varje truck kör till 3 platser varje dag. Vilket innebär att 204 olika gathörn, parkeringar  osv får besök av Metro varje vecka och många barn kommer. Imorgon ska vi köra runt i hela stan och plocka upp barnen med med bussar till Saturday Sunday School. Så roligt. Men nu! SOVA!

Regler och mycket kärlek.

Imorse var det dags att starta dagen 9.00. Jag fick hjälpa min lillasyster att skriva tackbrev till alla som stödjer dem med pengar. Deras partners. Det var liksom det jag hann på förmiddagen. Sen var det dags för lunch och efter det fick jag åka med ett team till Harlem. Där vi hade söndagsskola med barnen mitt i veckan. Normalt brukar det ju vara vår i New York nu. Men det är kallt så det kommer inte lika många barn som det brukar göra. Men, det var väldigt kul ändå. Ett team i Bronx mötte dock uppåt 200 barn idag. Jag vet inte exakt hur många team som åker ut varje dag. Måste fråga min syster. 

Idag var det rätt lite barn. Men, då fick man chansen att prata mer med de barnen som var där. Vilket var en upplevelse. Metro World Child är noga med att alla barn lyssnar om man ska kunna vara med under söndagsskolan. Dessa barn behöver de reglerna och annars skulle det enbart bli rörigt och barnen skulle vara på varandra hela tiden. Ett barn var bara där för och få godis och tjafsade en del och rykte i lastbilen. Jag kände mig rätt tuff som sände hem honom utan godis. 

Metros 3 regler är: 

1. Stanna på din plats

2. Rör ingen annan

3. Visselpipa betyder tystnad. 

Och bakom alla dessa regler är mycket kärlek. Imorgon ska jag få vara med på staffmeeting och så ska jag få följa med min syster och besöka barnens hem. 

Detta ska bli mycket spännande. 

Här är några bilder från dagen: 

På kontoret.

Här kan du se alla länder Metro finns i.

Jag hörde en siffra på hur många barn alla länder möter i veckan tillsammans. Minns inte. Men, det var MÅNGA. Världens största söndagsskola. 

Harlemkidz.

Nu är det sovtime in New York. 

Natti natti.

Youthservice in Brooklyn.

Skrev detta igår kväll. Men då funkade inte internet så jag lägger ut det nu istället!

Ljuvligt att få låna syrrans dusch. 

Jag bor tillsammans med massa andra för syrran har rätt litet. Men, den gemensamma duschen är svinkall så jag fick låna hennes. LJUVLIGT. 

Vädret här idag har varit varmare, men med mycket vind. Idag följde jag med ett annat team till Bronx och hade söndagsskola. Det var väldigt kul idag och jag var mer inne i det idag. 

Det börjar med att vi gick till skolan och bjöd in barnen. När barnen kommer är det tävlingar vem som kan ha den största koncentrationen, vem som kan sjunga högst och vem som är tystast. Det berättas berättelser ur Bibeln och berättelser ur verkliga livet om att välja rätt val i livet osv. Det är även massa sång och godis osv. Det går nästan inte och berätta om alla upplevelser kring detta. 

Jag var bara med på en söndagsskola idag. Sen följde jag med på en buss där vi plockade upp massa workers. Det är ungdomar runt 12-14 år cirka som tränas av Staff. Tex. Av min lillasyster. De för typ vara hjälp ledare. Men, många kommer från trasiga hem och det finns mycket arbete att göra. Men, det finns de som har varit workers som idag jobbar här på Metro och har blivit kristna. Undra var de hamnat annars. Kanske i något gäng eller så. Fy vad bra med workers. Bussen gick till kvällens gudstjänst. Det bussades dit folk från hela New York. Mäktig syn. Häftigt liksom. Det var även barnkyrka 19.00, det skulle vi nog aldrig ha i Sverige så sent. 

Det började med att alla samlades och sen delade vi upp oss. Jag följde med Lina och hennes workers på ungdomsmötet.

Ungdomsmötet höll på cirka en timma och det var lovsång och predikan. Sen skjutsade vi hem ungdomarna med bussar. Hjälp vilket jobb. Min syrra var väldigt duktig på att sära på dem om de tjafsade eller skrek osv. Detta är verkligen barn från gettot. Här är det verkligen regler som gäller. Men bakom ligger kärlek. Annars skulle barnen inte komma. Skulle vi agera så som ledare i Sverige skulle det inte fungera. Olika situationer och olika kulturer är verkligen reflektionerna från idag. 

Detta var min dag. Hoppas du också haft en fin dag. Nu ska jag sova och ladda om för en morgondag. Tagget är på topp! 

Några bilder från dagen: 

Söndagsskolebussen inuti!

Redo för söndagsskola.

Ungdomsmötet. 

Mycket folk.