Jag måste erkänna att ofta har jag inte tagit den frågan på största allvar. Jag har inte tagit den frågan på största allvar för att jag tycker ibland att svensken ibland är gnällig och inte känner sig välkomnad eller att den har vänner fast det kryllar av folk att vara vänner med överallt. Skäms lite över att jag tänkt så. Jag har liksom tänkt att det går inte att se alla(även om jag älskar att hålla kontakt med många på samma gång) det är omöjligt. En sak står jag dock fast vid, det är inte alltid en annans människas ansvar att bli vän med dig och mig eller på oss och känna oss välkomna. När jag kommer ny till ett sammanhang brukar jag ställa frågan till mig själv: Hur kan jag på bästa sätt bli en del av detta sammanhang och så försöker jag handla därefter. Vi har själva ett ansvar, därför att ett möte mellan två människor är en tvåvägskommunikation där båda har ansvar att bygga en relation.
Jag har full respekt att detta inte är lika enkelt för alla och det är det verkligen inte alltid för mig heller. Jag har haft perioder då jag tex. Saknat nära vänner i min närhet.
Ett sammanhang och tillfälle som fick mig att tänka om i denna fråga var min USA resa och framförallt när jag hälsade på min lillasyster och Metro World Child i New York. Inom den organisationen möter de som jobbar där tusentals barn och många möter de personligen hemma i hemmen och för de äldre barnen finns ett väl uttänkt system för att tränas som ledare som jag blev så imponerad av. Jag vågar inte säga att de möter och ser alla personligen, men i alla fall väldigt många. Svaret är alltså att det går att skapa system för att alla ska känna sig inkluderade och sedda.
Senast idag mötte jag en äldre tant som är amerikanska. Hon frågade mig vad jag tänkte och tyckte om USA. Hon svarade själv på frågan och sa att Amerikanerna är mer gästvänliga. Det gjorde lite ont i mig som svensk. Men, det utmanade mig också.
Jag tog utmaningen på allvar. Ikväll har jag hjälpt till med att gå igenom alla 95:or i kyrkan som tar studenten och på något sätt ska de få ett Grattis. Jag brinner för att alla ska bli sedda. Så är du 95:a och aktiv i Pingst Jönköping: skyll på mig om du blir bortglömd och jag lovar att jag ska gottgöra dig.
Alla människor är värda att bli sedda!
Frågan är bara hur svensken kan göra det på ett äkta och naturligt sätt utan att försöka bli någon annan än den man är?
Hur gör du? Vad gör du för att få andra människor att känna sig sedda? Hur gör andra mot dig?
- Säger Hej på busshållsplatsen?
- Bakar bullar åt grannen?
- Skickar uppmuntransbrev?
- Säger emot orättvisa?
- Bjuder hem folk?
- Hejar på alla du möter på gatan?
Alla kan inte se alla, men alla kan se någon. Det bästa är att tillsammmans som land kan vi hjälpa till att se ALLA.
Känner du dig ensammast i världen. Har du försökt tala om det för någon som du tror lyssnar? Kanske inte lätt. Jag vill i alla fall säga till dig att det finns en som ser dig och det är Jesus. Han ser alla! Han vill bara inte tränga sig på. Han väntar att du ska komma. Som människa är det svårt att se alla, men vi kan göra vårt allra bästa.
En utmaning för svensken! Vill du va med och ta den på allvar? Vi är bra på att prata, men det kan va bra och handla efter det med. Come on!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar