Mat, speciella vanor och traditioner

Igår åt jag sirap på nybakt bröd.
Jag började fundera var den vanan kom ifrån. För jag har bara sett de i min familj göra så.
Tillslut kom jag fram till att det gjorde även några kusiner på pappas sida.
Kanske inte en vana för min del, utan mer något jag gör ibland.
Kanske inte så nyttigt.

 

Jag tycker det där med mat och traditioner är ganska intressant och något jag kan prata mycket om. Vad är typiskt dig och mat?
Vad är typiskt dig och traditioner?

Här nedanför följer min lista, kanske du får några goa tips.

Jag hoppas de ska vara av de mer nyttiga slaget, även om några onyttiga slinker in..

 

FRUKOST 

Vi hade smör på ägget istället för kaviar, även om jag älskar just kaviar.

Tror det är en pappagrej.

Några andra saker som också var vanligt förekommande till frukost i familjen Hasselgren är knäckebröd, med tomat, salt och peppar.
Tror det är lite av en mammagrej.
Citronpeppar är också en hit på knäckebröd. Jag skulle kunna leva på knäckebröd.

Jag tycker inte om ost. Sist jag försökte äta ostsoppa så mådde jag illa hela dagen och kunde bara äta ett äpple. Sanningen är att jag har aldrig gillat sådant som är klibbit, klumpigt och ihopblandat. Är inte så förtjust i buffé där alla smaker blandas ihop och man ej kan särskilja dem. Är inte så förtjust i jasminris tex.

Fetaost och smält ost går inte alls. Jag mår illa. Jag lovar jag har försökt.
Billingeost kan gå hem på knäckebröd för osten är så svag. Det var favoritfrukosten när jag var liten och så doppade man knäckebrödet i kaffe (osten hann inte smälta när man doppade fort och osten tappade lite sin smak, det var liksom något med doppet som var magiskt, men osttrådar fick absolut inte hamna i kaffet). Kaffe har jag alltid ÄLSKAT!En gång lärde min farbror mig att äta billingeost och kaviar på samma macka.

All annan hårdost går bort (så även hushålls), Philadelfiaost går hem.

TRADITIONER

På Farsdag åt vi alltid smörgåstårta.
När vi var döhungriga och mamma skulle laga ihop något snabbt blev det ofta ris, tonfiskgryta med krossade tomater, majs och champinjoner. Det blir fisk när pappa inte är med:)

På min födelsedag äter jag ofta lövbiff, pommes, bearnäsås och marinerade tomater.

I vår familj har vi bara haft cirka 9 saker på julbordet.
2 kakor som måste finnas med under julen är dubbling 1 och 2. Båda innehållande mandel.

 

LUNCH/MIDDAGI min familj åts det mycket kött, vilket jag ÄLSKAR.Men, när jag var liten var jag trött på kallopps.
Jag var även trött på att min syster ofta ville ha pannkaka. Jag var nog ganska bortskämd med mat. Vilket resulterat i att mammas mat är bäst!

Jag är noga med att köpa sådant som är gjort i Sverige. Vet inte om jag fått det hemifrån.
Vi har nog ätit mycket husmanskost.
Skulle mamma riktigt göra det smarrigt kunde hon steka kött, krossa vanliga chips och hälla på gräddsås. Någon i min familj älskar att dricka grädde/brunsås med lingonsylt.

I min familj har vi ätit mycket citron.

 

ONYTTIGT

Jag tror det inte har funnits så många speciella regler kring när man fått äta onyttigt i vår familj.
Inte på speciella dagar eller stunder. Dock fanns det inte hemma varje dag.

Har dock inte upplevt det som vi vräkt i oss onyttigheter.

Fredagsmyset intogs oftast vid köksbordet innan man tittade på tv.

Då fanns det mycket lakrits. Popcorn var en hit. Ibland tacochips med tacosås. Men, faktiskt ganska ofta dipp med grönsaker. Dillchips är en favorit.

Min vän Emma lärde mig äta glass med pommes (smakar som våfflor)
Jag tycker nog mer om glass än godis.När vi var små stoppade vi tuttifrutti i bullarna...mm.

 

Vad har du att säga om mat, speciella vanor och traditioner?

 

 

 

 

 

 

Dåliga muffinsformar och Italienska bondbröd.

I morse vaknade jag trött och trodde det skulle bli ännu en seg dag. Men, tänk vilken skillnad det kan vara att börja 45 minuter senare än vad man gjort mån-ons. Och imorgon börjar jag ytterligare 45 minuter senare. På jobbet idag har jag introducerat tipp (russinleken) för barnen. Leken då någon får blunda och en annan pekar på ett russin. Sen får den som blundar plocka russin till den plockar det russinet som den andra har pekat på. Då säger det barnet stopp. Har ni lekt den någon gång? Klassiker.

 

När jag kom hem städa jag klart huset. I vårt kollektiv bor vi fyra tjejer och vi har delat upp det så att man städar var fjärde vecka. De andra veckorna slipper man det.

 

Sen har jag handlat så jag kunde baka.

Idag blev det först omelettmuffins. Fick tips av en tjej som heter Frida Martis via instagram.

Jag tog fram skinka från frysen (trodde jag) , det var prickigkorv. Låter döäckligt i omelett. Men, vi får se.. kan ju inte vara annat än äckligt liksom. Man, måste testa här i livet. I omelettmuffinsen har jag också tomat, salt, peppar och pesto. De som älskar smält ost kan ju ha i det med. Det gör inte riktigt jag. Muffinsformarna var sämst! Rosa med vita prickar. Färgade av sig på plåten. Tänk om omeletten är rosa?

Så här blev resultatet, och jag ska snart smaka!

 

Jag älskar frukostkokboken. Det finns så mycket bra grejer i den.

Bland annat italienska bondbröd.Jag gjorde två satser idag.

1 sats:

500 gram mjöl
30 g jäst
3 dl vatten, ljummet
2 msk olivolja.

 

Lös upp jästen i det ljumma vattnet. Blanda sedan ned alla ingridienser och knåda till en det. LÅt det jäsa i 40 minuter, knåda igen och forma till en limpa eller till småbröd som jag gjort på bilden nedan. Låt det sedan jäsa i 30 minuter till innan det gräddas i ugnen i 200 grader.

 

Här är bröden ofärdiga. Men, var tvungen att göra något medan de jäser och är i ugnen. För när de är klara ska jag äta. Döhungrig!
Morsning korsning!

Min mormor del 14 - En sann hjälte - slutdel

Nu har ni fått följa det jag skrivit om min mormor i 13 delar. Allt det skrev jag för cirka 4 år sedan. Jag har drömt om att en gång skriva en bok. Om det någon gång blir en bok om mormor eller någon annan, det vet jag inte. Men, det vore kul.

 

Jag kan dock konstatera att min mormor var en sann hjälte!

Trots att det var 12 år sedan hon var i livet så påverkar hon människors liv fortfarande. Dels genom att folk kommer ihåg henne och dels genom att hon påverkat människor positivt medan hon levde. En sådan tant vill jag med bli. Det jag skrivit om är ju min bild av mormor och jag kände att hon fullkomligt älskade mig. Jag vet inte hur andras bild av henne är, mer än att jag hört mycket gott.  Hon var en cool tant med hjärtat på rätta stället. Finns så mycket att säga som inte får plats i ett blogginlägg. Mormor jag älskar dig och har saknat dig extra dessa dagar då jag skrivit om dig. Tack för att jag fick vara ditt barnbarn. Jag kommer aldrig bli en lika stor tidsoptimist som du. Det skulle jag nog mer retat mig på om du levt nu.. hihi.  Jag kommer nog heller aldrig att vara lika frimodig som du att gå och sätta sig på folks sängkant och dricka kaffe sent på kvällen. Nej det finns mycket som inte går och göra likadant som du. Men, ibland i knepiga situationer kan jag tänka: Vad skulle mormor ha gjort?

 

Jag har fått lite kommentarer från olika personer. Jag tackar för all uppmuntran från de som sagt att jag är bra på att skriva.

 

Några släktingar har även kommenterat på facebook och här på bloggen och jag tänkte jag skulle dela dem då ni ändå kan se dem. De följer här nedan och de är VÄRDA att läsa, för de är roliga saker om mormor. Till sist avslutar jag med några bilder.

 

NATTUGGLA SOM JAG!!

 

HAHAHAHAHA!!

 SÖTMORMOR!

 

MORMOR I STORA SKEDVI!

 

EN GAMMAL BILD PÅ MORMOR.

EN FELVÄND BILD. Ett foto som alltid finns i min plånbok.

Hade egentligen önskat fler bilder. Men, när jag skrivit klart inlägget orkade jag inte ta ner min stora fotolåda. Tog de jag hade till hands.

Mormor återkommer säkert i min blogg någon gång.

Har du något att bidra med i denna story så skicka det gärna till mig.

Och glöm inte läsa del 1-13 om mormor. Sen får du gärna fortsätta följa min blogg om du vill där jag skriver om allt möjligt!

HEJSVEJS!



VARFÖR?

De flesta förskolor äter mellanmål vid 14.30. Jag upplever att mellanmålet är det lugnaste målet på hela dagen på förskolan. Det är färre barn och det finns mer tid på något sätt. Idag vid mellanmål så ställdes det mycket frågor.

Varför?
Vad heter din pappa?
Är han större än dig?
Varför?
Har du gröna ögon?
Varför?
Är du större än den andra fröken?

.......

 

Dessa frågor kom särskilt från ett av barnen idag. Jag tycker det var lite spännande att det var så mycket varför, ett nyfiket barn! Och varför är vi vuxna inte så lite oftare? Varför är vi rädda att ställa frågor och visa oss svaga? Nu kanske jag sätter någon i ett fack vilket jag avskyr att själv sättas i. Du kanske inte alls är rädd för att ställa frågor. I vilket fall så har jag varit det innan. Men, nu ställer jag oftare frågor för jag vet att jag lär mig på det. Skulle jag tex. inte ställa frågor på en ny arbetsplats så blir det ju lätt att jag bara kopierar det annan gör istället för att gå på djupet och förstå vad jag lär mig och förstå vem jag är i situationen.

 

Tänk om vi kunde bli lite mer som barn och ställa raka och ärliga frågor när vi kommer på dem. Det ska jag göra nästa gång, men på ett ödmjukt sätt.

 

Jag känner att just nu är mitt liv inte så djupt och undrar mest:
Varför lär man sig inte att lägga sig i tid på kvällen? Så man slipper sova när man kommer hem från jobbet.
Varför måste det finnas något som heter städa?
Vad ska jag äta? Jag är hungrig, men min hjärna orkar inte tänka.

 

Jag mår bra, men just idag har jag en segdag och längtar tills jag får sova...

Tänk vad skönt det är att sova.
Varför förstår jag aldrig det när klockan är mycket?

Dock förstår jag det på morgonen.

SÖMNTUTA!

Ikväll kommer det sista blogginlägget om min mormor. Tack för alla kommentarer på bloggen, har inte riktigt lärt mig att svara tillbaka bara. :)



Alldeles för kallt redan...brrrr

Det är iskallt redan ju. Tänk att man för en månad sedan plaskade i ljummet sommarvatten.

Det går lite för fort helt enkelt.

 

Jag trivs superbra på mitt jobb där jag ska vicka under hösten. Idag var det dock kallt och vara ute på gården med barnen. Får klä mig lite varmare. Har så svårt med det där bara. Ibland är det jättevarmt och ibland jättekallt.

 

Efter att jag slutat idag tog jag en powernap, och sen åkte jag iväg till gymmet och körde ett kondition och styrkepass. Det gav pigghet åt kroppen. När jag kom hem tog jag en lång och skön dusch, nu är jag uppvärmd igen och reda för att sova i min nya säng.

 

Glöm inte att det är gratis och träna på Kungsportens gym denna vecka. Andra veckor är det riktigt bra pris. Så värt det. Typ världens bästa gym!

 

Efter åt jag bacon. Love it! Vad är din bästa efter träningsmat? Har hört att man ska få i sig protein. Stämmer det?

 

 

Min mormor del 13- Fortsättning sjukdomstiden

När jag kom hem från skolan den eftermiddagen så ringde telefonen. Jag tror klockan var fyra. Det var som vanligt jag som svarade. I andra änden var det morbror Urban. Han ville prata med mamma. Jag förstod direkt. Jag ville inte prata om det på hela dagen. Jag har fått för mig att jag ganska lätt pratar om jobbiga saker. Men, jag tror det beror på om jag är hemma eller borta. Nu hade hon mött Jesus, hon hade flyttat hem eller hur det är man brukar säga? Jag grät inte, jag hade ju redan förberett mig. Eller förstod jag inte? Ibland kan jag gråta över små fjantiga saker. Men, vid såna här tillfällen är det svårt att förstå. Under begravningen grät jag inte heller. Men, oj vad jag saknat henne många gånger efter det. Begravningen ägde rum i början av februari. Man kunde gå fram och titta på mormor som låg där i sina finaste kläder. Men, jag vände direkt för den bilden ville jag inte ha av henne. Hon var inte sig lik. Några gjorde det, men vi är ju olika. Det var en mycket fin begravning och efteråt var det ingen sorglig minnesstund. Vi umgicks och delade minnen. Det var det bästa sättet att avsluta ett liv, medan det för många bara var början på ett nytt liv fullt av valmöjligheter och drömmar att uppfylla. Mormor hade fått gå före. I 5 mos 4:9 säger Mose några ord som jag passar in just i detta tillfälle. Men tag dig till vara och akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika ifrån ditt hjärta under alla dina livsdagar utan berättar för dina barn och barnbarn vad som skedde då du stod inför HERREN din Gud. Hon lyssnade till detta bibelord och det ska vi också göra.

Kusin Erik sade till mig efter minnesstunden:

-          Vet du vad jag tror?

-          Nej!

-          Jag tror Göte och Birgit dansar disco i himlen nu.

-          Det tror jag med! Svarade jag.

Tänk dig en riktigt lyckad dag. För mig är det vänner, mat, glass, dans, bad, sol och familj och mycket mer skulle jag kunna lägga därtill. Och tänk att i himlen kommer det att bli 1000 gånger bättre än avd vi kan tänka oss. Ja mer än så...

Detta var den sista delen om mormor. Imorgon kommer det en summering på något sätt... En extra del om lite kommentarer jag fått på detta och så...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min mormor del 12 - Sjukdomstiden

Sjukdomstiden

I augusti år 2000 så åkte jag, mormor, mina mostrar, mina morbröder, tre kusiner och mamma till Stora skedvi i Dalarna. Det var ett jubeleum i kyrkan där min morfar var pastor en gång.

Vi bodde hos ett par som hette Rune och Carina. Jag och mina kusiner fick dela på en stor dubbelsäng. Vi var sommarbruna och kolsvarta om fötterna när vi lade oss i den stora sängen. En morgon när jag vaknade så hörde jag på mormor att hon inte mådde så bra. Det var då det började. Men, jag tror inte jag tänkte på det så mycket då. Vi hade ju så kul. Vi besökte många olika människor. Det var bland annat Doris och tanterna Rut, Karin och Ester med smeknamnen tant brun, tant grön och tant gredelin. Idag finns bara Ester kvar (skrivet 2004, idag när det läggs på bloggen är hon inte längre i livet). De tanterna var riktigt coola. De var runt åttio år och klippte gräset, spelade kubb och lagade mat så jag trodde jag skulle sprängas när jag ätit.

Det var som sagt här som mormor började bli dålig. Fast mamma säger att hon redan två år tidigare hade börjat bli lite dålig. Det var på hennes 75-års fest och på min systers bröllop orkade hon inte hålla tal och gick och sov middag på en soffa mitt bland alla gäster. Det var ju liksom hon.

Vi åkte hem från Stora skedvi dagen innan jag skulle börja nian. Hösten gick. Mormor ramlade i sin lägenhet och bröt armen. Det gick inte att gipsa utan hon fick en sån där mitella istället.

I november gjorde jag två veckors praktik i Marieholm där mormor och kusinerna bodde. Ja, kusinerna bor ju fortfarande kvar. Jag, mamma, min syster och hennes dotter besökte då sjukhuset där hon låg.

Mormor åkte in och ut på sjukhuset. Och hon bodde en kort tid på något hem. Vi besökte henne dagen innan hon skulle fylla 77 år. Hon fick ett par tofflor av oss.

Min syster var då elva år. Hon frågade hela tiden om mormor hade klippt håret. Hon förstod inte att hon tappade massa hår. Men, jag tyckte att det var konstigt att mormor åt så lite som annars åt tills det var tomt på faten. Hon åt några vindruvor. Morbror Bengt och hans familj var också där den dagen.

Innan vi skulle åka hem gick jag in till henne. Jag stod länge och tittade på henne. Hon var så söt. Man hörde inte så mycket av hennes speciella kiknade skratt längre. Men, hon låg där med sån frid. Jag tittade på henne en sista gång och jag visste att det var sista gången jag såg henne. Jag förstod det. Jag som annars brukar ha så svårt att ta avsked och göra saker för sista gången. Men, det var som att den där friden i mormor smittade av sig. Men, hade jag verkligen vetet att det var sista gången så hade jag kanske inte gått lugnt där ifrån utan gått tillbaka flera gånger.

(Här har jag tänkt skriva mer om hennes sista tid)

Fredag den 19 januari 2001 så hade jag engelska prov. Engelska var mitt sämsta ämne i skolan. Jag satt och tänkte på mormor hela tiden och det gjorde ju inte saken bättre. Jag tror jag fick IG alltså inte godkänt eller i bästa fall ett svagt G (Godkänt)....Fortsättning följer imorgon... (Nu är det två blogginlägg kvar om mormor)

Min mormor del 11 - Olika platser hon bott på.

Hjortkvarn (Närke), Degerfors (Värmland), Stora Skedvi (Dalarna), Kopparberg (Västmanland), Åsenhöga (Småland).

Mormor var ju en så kallad pastorsfru. Säger man det ordet så tänker några genast att hon var nog hemma och lagade mat och tog hand om barnen. Det var ju precis så det var. Men, hon trivdes med det och var involverad i allt det Göte gjorde. Hon tog hand om alla gäster som kom och de hade ofta mycket folk hemma. Ett så kallat öppet hem.

De var evangelister på varsitt håll, gifte sig i Södertälje och bosatte sig sedan i Hjortkvarn som ligger på Närkeslätten. Där bodde de i ett kapell och där föddes även deras första dotter Elisabet. Morfar var fyrtio år och en vecka när de gifte sig, detta var han väldigt noga med att poängtera. Att ha levt ungkarl så länge hade medfört en hel del besök hos folk som bjöd honom på middag. Detta gjorde att han ville bjuda igen. Mormor var den lite mer ekonomiska i förhållandet och talade om att vi har inte råd med detta. Men, inga hinder fanns. Göte gick ut och fiskade och Birgit fick ställa sig och laga till fisken. Det var hon duktig på. Jag kommer aldrig glömma när jag och Lovisa åt strömming och körsbär så vi nästan sprack. Götes pappa, alltså min gammelfarfar bodde hos dem ett tag. Han var en kort och ljus liten rolig gubbe till skillnad från min gammelmorfar som var stor, lång och mörk och vägde 156 kilo. Jag har aldrig träffat min morfar, men när jag jobbade på hemtjänsten för några år sedan så gick jag till en tant som var just från Hjortkvarn. Hon berättade om min morfar som hade kommit hem till dem och hjälpt hennes mamma. Hon berättade också att han var så snygg. Då kunde jag inte låta bli att känna mig lite stolt att jag liksom honom kom från Närkeslätten. Göte och Birgit bodde i Hjortkvarn fram till 1953 då de flyttade till Degerfors. Strax där efter födde de sin andra dotter Ulla som är min mamma. I Degerfors föddes även Urban och Bengt. Därför blev det mycket hemmatid för Birgit medan Göte gick rakt över gatan till Pingstkyrkan där han jobbade. Hela familjen bodde i en tvåa. Alla bodde i ett och samma sovrum och det var inte stort.

Mellan år 1959 och 1963 så jobbade inte morfar som pastor. Han reste då för Dagen och Ibra. För att på ett kortfattat sätt förklara det så kan väl säga kristen tidning och radio. Han tog upp annonser och hade möten och samlade in pengar till Ibra. En gång var han borta i en hel månad. Då hade han lovat att ta med något gott hem till barnen. Han hade med sig engelsk konfekt. Mamma åt fast hon inte tyckte om. Hon ville inte göra morfar ledsen. Jag förstår hennes tanke. Så skulle jag nog också ha gjort.

.... Detta inlägg innefattar som ni ser inte ungdomstiden och jag har inte alls kommit så långt i det. Men, det kommer. Allt jag lagt upp om min mormor nu är det som jag har hunnit skriva och det skrev jag för fyra år sedan. Inläggen är alltså till att fyllas på både av mig själv och de som kände mormor. Imorgon kommer första delen av 2 om sjukdomstiden... Läs gärna delarna innan denna också så du ser vad det handlar om. Kul att du läser!

 

 

 

 

 

Att ha en relation som håller.

 

Kanske har du liksom jag någon gång i livet funderat på vem som är din närmsta kill eller tjej kompis, vem du kommer dela livet och gifta dig med, vem som är ditt föredöme eller vem du är föredöme till.

 

Kanske du har blivit sviken av en vän eller en pojk/flickvän eller någon annan som står dig nära. Kanske du svikit själv någon gång. Oavsett var vi är i livet så tror jag alla på något sätt mött trasiga relationer i någon grad. Vår värld är sådan och kommer vara sådan. Men, du kan göra en SKILLNAD!

 

I vissa stunder i livet när jag sett många relationer som spricker så har jag själv funderat på hur man ska få relationer med vänner eller den framtida personen man ska gifta sig med att fungera. Man kan nästan bli lite tveksam. Lite som att när man hör en negativ kommentar så är det lättare att ta till sig den än 10 bra kommentarer. I dagens blogginlägg vill jag hylla alla positiva uppmuntrande ord och äktenskapet. Du kan välja att följa de exemplen som håller och se att vi lever i en värld som inte bara är trasig utan att vi lever i en värld där människor vill bygga långsiktiga relationer. Jag förstår att en skilsmässa kan vara svår och smärtsam, i vissa extrema fall så kanske skilsmässan är rentav nödvändig. Men, jag önskar att det blev färre sådana.

 

Detta blogginlägg skriver jag inte för att klanka ner på någon. Jag skriver det snarare för att jag blev påmind om att det finns så många goda exempel på relationer som håller och som du kan lära av om du är rädd för att de inte ska hålla. Ett av dessa goda exempel är min egen mamma och pappa!

Min mamma och pappa tycker och tänker inte alltid lika, men de har byggt en långsiktig relation som hållt. Deras exempel är värt att följa och lära utav, vem tar du rygg på? vem ser du upp till? Följer du livets goda exempel? Har du inget? Sök ett!

 

GRATTIS MAMMA OCH PAPPA PÅ ER 40-ÅRIGA BRÖLLOPSDAG!
22/9-73-
22/9-13.

Glad att det just blev ni och att jag fick bli er dotter.

 

 

Min mormor del 10- 12 år

Idag kommer ett väldigt kort inlägg om mormor när hon var 12 år. Har inte kommit så mycket längre i det kapitlet. Efter detta är det 4 delar av följetången kvar.

12 år

Mormor hade en klasskamrat vid namn Gun Berge. Gun trodde på Jesus, och hon berättade ofta om honom. Visst trodde Birgit på Gud. Men, att tala om Jesus och be på det sättet som Gun gjorde det förstod hon inte. Hon bestämde i alla fall att ge det ett försök. En kväll hade hon vart ute och dansat. Hon tackade Jesus för att hon hade haft det så roligt. Men, hon tyckte väl inte att det hjälpte så mycket.

Sen kom kvällen som skulle förändra hennes liv. Birgit och hennes föräldrar var hembjudna till Gun och hennes familj. De hade mycket trevligt. Efteråt följde de med på Gudstjänst. Då fick både Birgit och hennes föräldrar ta emot Jesus. Vilken kväll!

Hennes moster brukade säga att när Birgit växer upp och får känna på vad livet innebär så kommer hon lämna de där med Gud och tron. Men, varje gång som Birgit delade sitt vittnesbörd så blev hon vid den delen lite ansträngd och sade:

-          Min moster visste ju inte vem Jesus var.

Visst kan livet vara tungt och svårt ibland. Det var det även för Birgit. Men, inte lämnade hon Jesus inte. Läs vidare får ni se.

 

 

Min mormor del 9 - Nyhemsveckan

... Andra veckan i juni varje år samlas gammal som ung på nyhemsveckan. Det ligger mitt inne i skogen utanför Mullsjö och tre mil från Jönköping. Det är en vecka full av Gudsmöten och gemenskap. Den besökte mormor femtiofyra veckor sammanlagt, jag vet inte det var med något års uppehåll. En gång cyklade hon till och med från Edsbyn i Hälsingland för att komma dit. Det är väl en sträcka på cirka sextio mil. Undra hur lång tid det tog.

Att gå från nyhemsgården nere vid sjön upp till matsalen med mormor kunde ta lång tid. Hon stannade ju i stort sett vid varenda tall och pratade med människor hon kände. Då kan ni som vart på nyhem förstå hur mycket hon stannade. Det finns rätt mycket tallar där. Men, jag börjar förstå henne. Nu har man ju flyttat några gånger och besökt nyhem ett antal gånger. Då lär man ju känna folk.

Hon bodde alltid i den så kallade Nyhemsgården. En gång bodde jag, två kusiner, två kompisar och mormor i ett tio bädds rum med fyra andra. Vi kom väl in runt ett på natten och då låg mormor där och läste tidningen eller också hade hon somnat, med tidningen över sig. När man sedan vaknade hade hon redan gått upp. Hon tog alltid morgondopp i sjön Stråkern vilket väder det än var.

En gång när mormor satt i caféet med mina kusiners farmor Elly så kom det in några tjejer och killar i caféet. De hade svarta kläder, svart hår och var svart sminkade. Genast så tänkte de att de kan ju inte vara frälsta. Men, de började prata med dem och de visade sig att de var härligt frälsta och sen hade de ett långt och härligt samtal. Oj, vad det kan vara lätt at döma någon innan man lär känna personen. Men, här lärde jag mig något. Man ska inte döma efter det yttre, efter något jag hör eller ser. Jag måste själv ta reda på det. Då kommer jag själv bli mycket mer berikad eftersom jag kommer möta så många härliga människor. Alla kan begå misstag, men det handlar om och se till människors hjärta. Mormor vågade gå fram och prata med vem som helst...

Mormor var en riktig bönetant (längre än så har jag inte kommit när det gäller nyhemsveckan)

 

Tips mottages. TACK.

Jag ligger här i min säng och är otroligt trött. Tänkte först försöka skriva ett till inlägg om några saker jag funderade över. Men, slopade det ganska snabbt. Blir istället ett inlägg som inte är så tankekrävande. Nu har ni i bloggen fått del av det jag skrivit om min mormor och kommer få några dagar till. Jag pluggar inte längre och jag älskar att skriva så det kommer nog bli en del inlägg på bloggen framöver,

Några saker jag tror jag kommer skriva om är:
- Att tro
- Att stoppa folk i fack
- När jag gör något extra roligt som ger mig energi.
- Träning.
- Mentorskap
- Om personer som betyder mycket. Häromdagen så skrev jag t.ex. ett inlägg om när min syster firade bröllopsdag.
- Jag älskar även att baka.

Några andra tips? Är det något du skulle vilja läsa om i min blogg? Eller ser du detta som en rejäl lista? Let me know!

NU DAGS OCH SOVA! Lång dag på förskolan imorgon. Älskar faktiskt mitt jobb just nu.

Min mormor del 8 - Fortsättning på ett besök hemma hos mormor.

Efter detta inlägg är det 5 inlägg kvar om mormor. Dessa kommer du få ta del av de närmsta dagarna. Sen kommer jag dela lite avslutande tankar som inte har med det jag nu har skrivit, men som jag funderat på efter att jag delat detta på bloggen. Om du inte läst del 1-7 innan så gör det. Idag är det det sista stycket på besöket hemma hos mormor som jag delar....

...Hon brydde sig som sagt inte så mycket om hur det såg ut i sin lägenhet inte heller hur andra ville ha det. Hon bredde ut sig överallt.

 

Men, det tror jag många lätt glömde bort. För det viktigaste var ju för henne hur folk hade det i sina hjärtan och jag är säker på att många som hon mötte kände sig unika och att de kunde vara sig själv. Hon hade alltid en öppen dörr. Och visst är det långt mer värt än ett rent golv, även om det kan vara viktigt för själva trivseln.

 

Hon tyckte det var jobbigt när vi åkte därifrån. Hon var ingen ensamvarg direkt. Det är verkligen inte jag heller men det som skiljer oss åt var att hon kunde möta ensamheten på ett annat sätt. Hon visste att Gud alltid var med när hon gick ut i skogen. Och Gud är alltid med men hon var nog aldrig rädd för att vara ensam, hon gillade det nog bara inte.

En gång var det inbrott i kyrkan och mormor öppnade fönstret och undrade vad de höll på med. Jag skulle ha gömt mig under sängen och ringt polisen. Så inte var hon rädd inte. Hon gillade helt enkelt sällskap och att få leva för andra. Och det gjorde hon genom att bjuda på kaffe, komma på oväntat besök när folk skulle gå och lägga sig, komma mitt i maten och sen gå vidare till nästa och äta lite till och med hjälp av småländsk jul hamnade hon i många intressanta samtal med olika människor. Men, framför allt så bjöd hon ju på sig själv och det var inget konstigt för någon. Birgit Klintenberg var ju sig själv....

 

Min mormor del 7 - fortsättning på ett besök hemma hos mormor.

.... på en gång. Mormor brydde sig inte alls om det. Visst kunde hennes barnbarn få ha lite kul. När man vaknade sprang man genom köket. Det knarrade så där gammeldags i köksgolvet så man trodde kyrkan skulle få oväntat besök. Och sen kom en hög tröskel som man lätt kunde snubbla över. Där var mormors rum. Där fanns också en balkong där vi matade fåglarna och nedanför stod alltid hästarna och väntade på socker. Där kunde man dra i ett snöre och då fölls soptunne locket upp och så kunde man slänga soporna. Det var det taket vid balkongen som min bror skröt om att där hade han minsann fått cykla för mormor. Han skröt också om vilken tjock mormor han hade.

 

Det för genast tankarna till en rolig historia. Det var en tant som hade ett hälsohem dit brandmyndigheten kom. De ville byta fönster som var bredare och säkrare ifall någon olycka skulle ske. Men, det blev inga fönster bytta. För hon sade till dem att hon skulle ringa efter den tjockaste tanten hon visste. Och det var då min mormor för stor var hon. Mormor fick i uppdrag av henne att klättra ut genom fönstret. Kom hon ut så skulle minsann alla andra komma ut. Och, vips hade hon klättrat ut genom fönstret med någon slags smidighet som jag inte riktigt kan föreställa mig. Hon hade nog en del dolda talanger. Tror ni några fönster blev bytta? Svar nej!

 

Nedanför mormor låg då denna fantastiska kyrka där vi lekte många kull- lekar och hittade många gömställen. Vi behövde inga leksaker.

Till min stora besvikelse så flyttade hon därifrån när jag var tio år. Men, hon flyttade inte så långt. Lasset gick till lägenheten ovanför den lilla affären i Marieholm ca 5 kilometer bort. I den affären finns det inte så mycket att köpa idag. Så ska man göra många inköp så får man åka in till Gnosjö.

 

Denna lägenhet var mycket mindre men hon gjorde ändå allt spännande på något vis. Jag förstår inte hur hon fick plats med allt och det var ännu svårare att förstå när jag senast var in där. Min kusin bodde där ett tag och hade lagom med saker och mormor hade miljontals fler prylar. Det kanske var att överdriva, men det är inte långt ifrån.

 

Mormor var mån om att vara fräsch. Hon hade mängder av parfymer, schampon, tvålar, läppstift och puderdosor. Många fina klänningar och långa halsband hade hon också. Jag önskar att de där halsbanden inte hade åkt i soporna. Tanten var ju modern!

 

Hon var däremot inte så mån om att ha fräscht i sin lägenhet. Gick man utan strumpor klistrades man lätt fast i golvet. Min syster berättade om hur hon som liten dammsög och genast var brödsmulorna på golvet igen.

-          Men, mormor då! Jag har ju dammsugit.
-          Äsch, det gör inget.

Så kunde hon säga. Mamma brukar säga att det var skönt att man inte kände brödsmulorna under fötterna på julafton.

I mormors kylskåp var det spännande och kladdigt. Det var proppfullt. Vid ett tillfälle sade jag till min storasyster att ditt kylskåp ser ju ut som mormors. Hon började nästan gråta och städade genast. Men, för mig var det mer en komplimang. Mormor var ju mormor, hon var ju inte som alla andra och skämdes inte för något. Jag måste väl erkänna att jag inte heller är så bra på att ha ordning, men så extrem är jag inte. Det ända hon var rädd om var sin perkulator bryggare. Den putsade hon då och då. En perkulator bryggare är en slags kaffe bryggare.

Hur mycket har jag färgats av min uppväxt?

... Jag tror att det är ganska mycket!

 Ett inlägg om tro, mat, tider, lördagsgodis, noggrannhet, organisation... mm

 

I min familj har tron alltid varit en central del. Ibland har jag hört folk säga att du är ju kristen bara för att dina föräldrar är det. Ja, kanske det. Jag hade nog inte varit där jag är idag utan dem. Men, jag skulle samtidigt säga att jag gjorde nog mer revolt i hemmet mot tron än vad jag gjorde i kyrkan och i skolan. Ofta skulle jag sätta mig tvärtemot. Därför tror jag inte enbart att det är mamma och pappa som hjälpt mig att komma dit när jag är. Utan det är så många fler personer. Dessa personer har ju också varit en del av min uppväxt. Min mamma och pappa har liksom aldrig tvingat mig att göra saker. Jag har älskat typ allt jag gjort vilket jag är glad för!

 

Jag började grubbla över detta inlägget i helgen när jag var barnvakt åt tre barn en hel helg tillsammans med en av mina bästa vänner. Det är då man kommer på hur mycket man har färgats av det ens föräldrar gjort. I alla fall jag skulle jag säga!

Hur skulle mamma gjort köttfärsen till barn?

Hur ofta ska jag titta så inte barnen försvinner eller slår sig - det var nog pappa som skötte den biten mest. Hur gjorde han?
Vilka barnprogram skulle jag tillåta osv.
Jag har varit barnvakt i flera familjer och det är så spännande att se hur föräldrar gör både lika och olika. Olika rutiner, olika uppfostran och olika regler. Alla bra på sitt sätt. Jag tror en förälder känner sitt barn bäst.

 

Vissa saker som min mamma och pappa gjorde skulle jag ta efter och andra inte.

I detta inlägget ska jag fokusera på några saker jag skulle ta efter.

 

Sömn: Jag tror inte att jag kommer lägga mina barn supertidigt. Jag vill att de ska somna när jag lägger dem, att de ska vara trötta. Sen, hoppas jag att de ärver mina gener för morgonsömn. De ska sova när man får sova och gå upp när man ska gå upp. Så har jag varit sen jag var liten.

 

Utflykter: Åker jag på en utflykt så kommer jag inte ha bråttom hem utan kommer ta med mig smidig och enkel matsäck. Ingen stress hem. På sommaren ska man njuta av att vara vid badet så länge som möjligt. Jag vill att mina barn ska få möjligheten att träffa många andra människor och få njuta av dagen till max.

 

Mat: Jag tycker det är viktigt att barnen smakar på maten. Jag kommer dock inte tvinga mina barn att äta allt som sätts fram på bordet om de inte tycker om. Jag tyckte inte om soppa för jag blev inte mätt och då behövde jag inte heller äta det enligt min mamma.

 

Pedant: Min pappa är väldigt pedant (det vet han om) Jag kommer inte ta efter att det ska vara rent överallt för att jag är pedant (Jag är inte alls pedant). Dock vill jag inte ha sand i sängen och leksaker överallt. Så har jag möjlighet så kommer jag att ha ett lekrum där barnen får göra vad de vill. Rita på väggarna om det är så och där får leksakerna vara. Så tack pappa för att du varit så pedant och att du lärt mig ett bra trick för att slippa städa allt för mycket. Jag älskade mitt lekrum.

 

Tv/Fredagsmys: Jag tyckte inte om att vi inte fick äta fredagsmys framför tv:n när jag var liten (pappa var pedant). Vi satt alltid vid köksbordet. Nu är det nog dock något jag kommer ta efter. Kvalitet vid kösbordet där man som familj pratar med varandra och inte tittar på tv. Jag menar inte att vi inte ska titta på tv. Mer att vi ska ha mycket fredagsmys runt köksbordet. Det är kvalitet. Godis kommer det nog vara mycket av, men också grönsaker och dipp.

 

Tid: Familjen vill jag se som viktig. Blir det för mycket jobb så kommer jag försöka skala ner på det.

 

Jag kommer nog vara mer planerande än mamma och pappa var vi ska åka på semester. Det kommer jag inte bestämma samma dag som jag åker i korsningen. Ibland har jag fått panik på att pappa alltid haft koll på var jag är för att han inte vill att något ska hända mig. Överbeskyddande kallar folk det. Dock är nog detta som jag har en känsla för att jag kommer ta efter.

Jag har nog tagit efter många intressen av mamma och pappa med. Som att titta på bilar och baka sådana kakor som mamma.

Tack för en bra uppväxt även om jag kanske i många stunder under uppväxten inte visat att jag är tacksam så vill jag säga det nu!

 

Det var lite tankar så här på kvällskvisten. Vad är ditt bästa bidrag i inlägget? Hur mycket har du färgats av din uppväxt?

 

En bild från min uppväxt som jag älskar.
Här är vi i vårat lekrum och leker mamma, pappa, barn. Min kusin och lillasyster sitter i en barnvagn och jag är mamman som kör.

 

 

Min mormor del 6- Ett besök hemma hos mormor.

Hej hej!
Igår kunde jag inte blogga. Jag och min kompis Carro kom hem sent efter att vi varit barnvakter i Sthlm. Mer tankar kring det i nästa blogginlägg. Nu till 6:e delen om min mormor. Om ni inte läst del 1-5 så gör det först i tidigare blogginlägg.

Ett besök hos mormor

-          Slå av motorn mamma, mormor får inte höra att vi kommer. Det var bara på att hoppas på att det gick att rulla runt husknuten så att mormor inte skulle höra att vi kom. Det bästa var ju att få överraska ordentligt. Hon bodde ovanför pingstkyrkan i Åsenhöga. 

När man kom så gick man först in genom entrén och sen till höger upp för en lång trappa.

-          Mormor! Vi är här.

-          Men, vilken överraskning.

När man kom dit kunde hon sitta där med toadörren öppen. Men, det tänkte man inte så mycket på när man var liten. Det bästa var doften av nybakade skorpor, kanelbullar eller härlig god gräddsås. Hon var expert på mat. Jag kommer aldrig glömma den där kvällen när kusin Lovisa och jag var ensamma med mormor. Vi åt fyra och en halv strömmingar var. Sen åt vi massa körsbär så vi var blå lila överallt.

Det var mycket spännande saker inne i hennes lägenhet.
Tavlor, dukar och porslinsgrejer kunde man hitta i mängder. Inne på morfars kontor hängde älghornen fortfarande kvar. Morfar hann jag tyvärr aldrig att träffa. Han dog i hjärtinfarkt år 1979. Utanför hans kontor gick det en brant trappa upp till vinden. Där lade mormor alltid sina gamla netschar (någon slags minkpäls) som såg ut som två långa ålar. Det var för att de mindre kusinerna inte skulle klättra upp där. Bakom trappan kunde vi sitta och titta genom ett fönster ner i kyrksalen när det var möte. Men, åter till vinden! Där hittades de många spännande saker när vi hjälpte henne att flytta. Kläder, en trasig porslins ko, gamla skor, brev och saker från hennes resor både i Sverige och utomlands.

 

Längst bort på vinden hade min moster Britt sitt gamla rum. Där kunde jag gå in och fantisera om hur det var när mamma var liten.

Nere i hallen fick vi sitta och spela piano när vi åt kladdiga mackor. Det var något som vi absolut inte fick vi göra hemma. På pianot stod det kort på hennes fem barn Elisabet, Ulla(min mamma), Urban, Bengt och Britt med deras respektive. Vi barnbarn fick hänga på en lång rad ovanför köksbordet. Det var Johan, Manfred, Ida, Moa, Peder, Ulrika, Jag, Lina, Jimmy, Linn, Erik, Joel, Lovisa, Josef, Karin, John, Anna, Nils och Petter. Olivia som var det första barnbarns barnet hann nog aldrig upp på väggen. Hon var endast ett halvår när mormor dog. Nu kanske du tyckte det var onödigt att rabbla upp en massa namn. Men, mormor räknade dagligen upp dem vid sin bönesten i skogen. Att få bidra med ett nytt foto till denna fotovägg varje år innan jul var så roligt och det var den bästa presenten man kunde ge. Man trodde aldrig att mormor kunde gissa vad som var i paketet, även om hon fick ett antal varje år.

Bortanför köket låg mormors sovrum. Den gröna bäddsoffan var mysig, men inget var mysigare än att krypa ner bredvid mormor i världens skönaste säng. Det var också en väldigt populär säng att hoppa i. Alla kusinerna i sängen och gärna ...... Fortsättning följer imorgon....

Min mormor del 5- fortsättning på del 4

....kom då ville jag sova på en madrass på golvet. Det var nästan lite kusligt att ligga där. Det blev så mörkt när de brun vita rullgardinerna åkte ner. Men, med mormor en bit ovanför sig var det tryggt. Att annars var på nedervåningen själv mitt i natten hade jag ingen tanke på. Jag var alldeles för rädd och sov alltid med ljuset rakt i ansiktet. Jag kommer ihåg att ibland när jag satt på mig nattlinnet och mamma skulle gå ner i källaren och elda så lade jag mig i sängen i lekrummet och burrade in ansiktet i alla nallarna och väntade på att mamma skulle komma upp. Men, med mormor var det tryggt.

På kvällarna kunde jag ligga under mormors täcke och lyssna på när hon berättade en saga eller om förr. Ibland läste hon ur Bibeln och så bad vi alltid aftonbön. Men, tog man fram boken om morfar prosten så hörde man mer av hennes skratt än vad hon läste. Det var också en upplevelse i sig.

Sova länge det kunde hon också göra. Men, när hon vaknade så gick hon ut på verandan och böjde sig framåt och försökte kamma ut det trassliga långa håret. Sen slängde hon vant upp det i en svinrygg. Jag minns att min lillasyster försökte kamma håret på samma sätt.

Vi gick ofta på promenader. En gång hittade vi lingon på hennes födelsedag den 29 december. Då var hon hos oss på nyår. För henne var tolv slaget kyrk klockorna på radion. Det var nog sällan som jag blev så trött före tolv en så spännande kväll.

På somrarna åkte vi och badade. Jag kommer aldrig glömma när en katt sprang iväg med hennes gigantiska bh som han trasslade in sig i. Eller när hon i djupadalsbadet kom farande på mage ner för rutschbanan. En annan gång körde hon på en pappa och ett barn så pappan blev arg. Och en gång i Södertälje så åkte hon ner för en jätte snabb bana. Min moster sade att hon kom skjuten som ur en kanon och att det var tur att ingen var i bassängen då. Hon började famla efter något och var under vattnet jätte länge. Elisabet trodde hon fått en hjärtinfarkt, men efter en stund kom hon upp.

-          Jag hittade inte mina glasögon först, det var kul och jag ska nog åka igen.

Jag hade världens coolaste mormor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min mormor del 4 - På besök hos Hasselgren

I dagens inlägg får du läsa första delen av när mormor besökte oss. Glöm inte läsa del 1-3 innan denna.

 

Ett besök hos familjen Hasselgren i Kumla

När man skulle hämta mormor vid tåget så var det tåget man fick vänta inte mormor som annars var en tidsoptimist. Jag menar att nu längtade man så efter mormor och väntade och väntade. När man annars var med mormor och skulle någonstans så fick man vänta och vänta på henne. På denna punkt var vi väldigt olika. Jag som nu oftast är fem minuter före bussen hade nog blivit galen på henne.

På morfars begravning så hade hon tittat på sin klocka och sagt Göte, nu är jag i alla fall fem minuter i tid. Någonstans kanske hon insåg sin brist i alla fall?

En gång när vi skulle skjutsa henne till tåget i Hallsberg så var hon sen. Då sprang hon över spåret för att hinna med tåget. Hon var inte rädd för något. Jo, endast för råttor och ormar.

Mamma brukar berätta om när hon vid fyra års ålder klättrade högt upp i ett träd. Då sade mormor inte till henne utan gick istället in och hämtade kameran.

En annan så sög kusin Nils på en toaborste var på Britt sade till. Mormor utbrast då att det är ingen fara, den tvättade jag med klorin i morse.

Jag börjar undra om det var så att min bror fick cykla på taket och folk brukade säga att det är nog meningen att Klintenbergs barnen ska leva.

Men, nu tillbaka till besöket. Det stora bagaget in i bilen. Och mormor in i framsätet. Hon höll alltid i sig i det där handtaget ovanför huvudet. Detta kunde vara början på en av hennes turnéer genom Sverige som vi brukade säga. Hon kunde vara borta i två månader om så behövdes. Hon besökte folk hon kände från norr till söder.

När vi rullade in på vår gård så sade jag alltid att nu är vi ”atta homa” för så sade alltid pappa. Och nog kände hon sig hemma alltid. Hon bredde ut sig överallt. Det var så spännande att se vad hon hade med sig. Det var mycket grejer det. Hennes trosor var spännande. De var så stora. Mina tvillingkusiner berättade att de brukade gissa färg och att de fick plats i hennes trosor båda två.

Ofta satt hon vid köksbordet och skrev kort till födelsedagsbarn eller ett vykort som berättade om vart hon var. Hon förknippade ofta framsidan med den hon skrev till.

Emellanåt så åt vi något. Hon var så söt när hon satt där och smaskade i sina stora glasögon, kritvita hår och med glimten i ögat. Runt halsen hade hon ofta ett halsband med en ring där min storebrors första tappade tand hängde i mitten.

Att bjuda mormor på sura godisar var kul. Hon gjorde roliga miner då. Men, det var ännu roligare att gå in i det lilla badrummet när mormor stod och borstade tänderna. Hon hade löständer och när hon sade Frida så började jag skratta. Det går varken att beskriva hur hon lät eller hur hon såg ut. Än idag ler jag vid tanken. Å, jag kan fortfarande känna doften av henne.

Mormor fick alltid sova inne i lekrummet. Det var där vi lekte. I den sängen slog vi många volter. Vi sov på övervåningen. Men, när hon.... fortsättning följer imorgon.

Min mormor del 3 - Jag

Nu är det lite svårt vilken ordning jag ska sätta de olika delarna i. Men, just nu får avsnittet jag bli del 3. Det kommer även komma avsnitt om hur galet ett besök hos mormor kunde vara, besök hemma hos oss då hon sprang över tåg spåren för att komma i tid, om sjukhustiden, nyhemsveckan och om när hon blev frälst.... Denna följetång kommer alltså pågå i 10 dagar till... Om du missat del 1 och 2 läs de först.

Jag

Mitt absolut första minne av mormor var när vi satt vid vårt köksbord i Kopparberg där min familj bodde då. Jag fyllde två år och hade fått ett leksaks strykjärn till mina dock kläder. Jag satt och strök en vit tröja. Vad som sades där och då har jag då andra sidan ingen aning om.

Hos henne kände jag mig som en stor person i en liten kropp. Hur andra kände sig kan jag inte tala för. Alla är ju olika och i behov av olika saker.

Hon var min brev och telefonkompis. Här är två exempel på hur hon kunde skriva:
Här ska egentligen det sitta två bilder med kort på exempel hon skrivit. Har de inte nu bara.

Vid varje namnsdag, födelsedag och skolstart damp det ofta ner ett sånt kort eller brev i postlådan Till studerande Frida eller till namnsdagsbarnet Frida Kristina kunde det stå.

Hon skickade inte bara kort till folk som hon kände. I september år 1994 gick ju fartyget Estonia under. En händelse som många av oss känner till. Min klasskompis pappa var med på resan och klarade sig inte. Då skickade hon ett kort till hans familj med hopp om att få ge lite tröst.

Men, mormors presenter var nog inte alltid de bästa och de mest användbara. Men, de var valda med omsorg och inslagna med kärlek. Det kunde vara en korsordsbok som aldrig blev klar, en pins med en katt på eller ett brevställ i form av en docka från Afrika.

När man ringde mormor kunde det vara för att berätta vad man fått i julklapp eller att i detalj berätta vad man gjort under dagen. Hon berättade detsamma. Vi var nattugglor båda två och mormor sade att hon gick och lade sig vid 21 en liten stund för att sedan orka med resten av kvällen. Och medan vi pratade stod hon ofta och bakade bullar eller stekte sig några köttbullar.

En gång kommer jag ihåg att jag tyckte mormor var dum och elak. Varför vet jag inte. Kanske hade hon sagt till mig lite bestämt vilket hon inte brukade göra. Det gick snabbt över, men den gången trodde jag att jag var orsaken till att hon åkte hem från oss.

Ibland ångrar jag att jag inte frågade mormor mer om livet och om hur det var när hon var liten. Jag ska vara med och skapa framtiden och vi yngre har mycket att lära av de äldre. Jag åkte heller inte så ofta dit själv vilket jag kunde ha gjort med tåg. Jag var ju sexton år när hon dog. Jag önskar att jag då förstått hur viktigt det är att leva i nuet och inte längta varken bakåt eller framåt. Visst kan man minnas och drömma, men på ett rätt sätt. Det är något som jag fortfarande har problem med. Det ligger nog något i orden, var dag är en sällsam gåva och en skimrande möjlighet.

Fortsättning följer imorgon i del 4...