Min mormor del 2 - 1923

Detta kapitel kan göras längre... men, vet inte så mycket mer om mormors födelseår just nu... här kommer i alla fall ett smakprov. Dock inte redigerat. Om ni inte läst del 1 igår så gör det först så ni vet vad detta handlar om.

 

1923

Det var kallt och istapparna hängde nedför de röda små stugorna. Nu för tiden har vi ju lite växlande väder och de är inte alltid vädret är som de ska bara för att det är vinter eller sommar. Året var i alla fall 1923 och mycket var annorlunda då. Frågan om det var bättre förr eller om det blir bättre för varje dag som går. Jag tror det kan vara både och.

Alma och Sanfrid satt vid det lilla köksbordet i Lenhovda i Småland. De knastrade lite i radion och fotogenlampan stod i fönstret. Jag föreställer mig i alla fall att det såg så där gammeldags ut som det gör när man tänker sig en riktigt mysig jul med snö långt upp på fönstret och tindrande ljus i vart hus och hem. Det var fyra dagar efter jul. Sanfrid hade vart ute och skottat lite snö med den stora skyffeln framför deras och grannarnas gemensamma uppgång. Snart var det nyårsafton och de satt och pratade om vad dagstidningarna och radion hade rapporterat under året. Tv hade man ju inte på den tiden. Alma hade precis druckit upp det sista av kaffet de hade kvar efter julen. De hade inte hunnit inhandlat något nytt efter jul. Jo hur var det nu? Hon hade druckit upp det sista och hon kände hur det rörde sig. Bebisen var på väg. Deras första bebis. Hur Sanfrid bar sig åt det vet jag inte. Antagligen gick han till telefon någonstans i samhället där de bodde och ringde eller så skickade han iväg någon att hämta barnmorskan. En stund där efter kom hon i alla fall med häst och släde. Och fyra timmar senare så hade Birgit Alma Elisabet Sanfridsson kommit till världen. Hennes pappa ville egentligen kalla henne för Sandra. Men, Alma var väl inte helt med på det. Mycket hände ute i världen en sån här dag men det brydde sig inte Alma och Sanfrid sig så mycket om. Det var bara en liten varelse de hade i sina ögon. Det var Birgit som precis hade börjat sitt liv och vem visste då vart det skulle bära av.

Om det var exakt så här, det vet jag inte. Det är det nog inte många fler som vet det heller. Men, det som kommer berättas från och med nu i denna boken är i alla fall sant. Det är saker som jag själv har upplevt. Det är sådant som mormor, hennes syster, mamma, morbröder, mostrar, kusiner, hennes vänner och släktingar berättat.... Fortsättning följer imorgon.