Min mormor del 8 - Fortsättning på ett besök hemma hos mormor.

Efter detta inlägg är det 5 inlägg kvar om mormor. Dessa kommer du få ta del av de närmsta dagarna. Sen kommer jag dela lite avslutande tankar som inte har med det jag nu har skrivit, men som jag funderat på efter att jag delat detta på bloggen. Om du inte läst del 1-7 innan så gör det. Idag är det det sista stycket på besöket hemma hos mormor som jag delar....

...Hon brydde sig som sagt inte så mycket om hur det såg ut i sin lägenhet inte heller hur andra ville ha det. Hon bredde ut sig överallt.

 

Men, det tror jag många lätt glömde bort. För det viktigaste var ju för henne hur folk hade det i sina hjärtan och jag är säker på att många som hon mötte kände sig unika och att de kunde vara sig själv. Hon hade alltid en öppen dörr. Och visst är det långt mer värt än ett rent golv, även om det kan vara viktigt för själva trivseln.

 

Hon tyckte det var jobbigt när vi åkte därifrån. Hon var ingen ensamvarg direkt. Det är verkligen inte jag heller men det som skiljer oss åt var att hon kunde möta ensamheten på ett annat sätt. Hon visste att Gud alltid var med när hon gick ut i skogen. Och Gud är alltid med men hon var nog aldrig rädd för att vara ensam, hon gillade det nog bara inte.

En gång var det inbrott i kyrkan och mormor öppnade fönstret och undrade vad de höll på med. Jag skulle ha gömt mig under sängen och ringt polisen. Så inte var hon rädd inte. Hon gillade helt enkelt sällskap och att få leva för andra. Och det gjorde hon genom att bjuda på kaffe, komma på oväntat besök när folk skulle gå och lägga sig, komma mitt i maten och sen gå vidare till nästa och äta lite till och med hjälp av småländsk jul hamnade hon i många intressanta samtal med olika människor. Men, framför allt så bjöd hon ju på sig själv och det var inget konstigt för någon. Birgit Klintenberg var ju sig själv....