Min mormor del 6- Ett besök hemma hos mormor.

Hej hej!
Igår kunde jag inte blogga. Jag och min kompis Carro kom hem sent efter att vi varit barnvakter i Sthlm. Mer tankar kring det i nästa blogginlägg. Nu till 6:e delen om min mormor. Om ni inte läst del 1-5 så gör det först i tidigare blogginlägg.

Ett besök hos mormor

-          Slå av motorn mamma, mormor får inte höra att vi kommer. Det var bara på att hoppas på att det gick att rulla runt husknuten så att mormor inte skulle höra att vi kom. Det bästa var ju att få överraska ordentligt. Hon bodde ovanför pingstkyrkan i Åsenhöga. 

När man kom så gick man först in genom entrén och sen till höger upp för en lång trappa.

-          Mormor! Vi är här.

-          Men, vilken överraskning.

När man kom dit kunde hon sitta där med toadörren öppen. Men, det tänkte man inte så mycket på när man var liten. Det bästa var doften av nybakade skorpor, kanelbullar eller härlig god gräddsås. Hon var expert på mat. Jag kommer aldrig glömma den där kvällen när kusin Lovisa och jag var ensamma med mormor. Vi åt fyra och en halv strömmingar var. Sen åt vi massa körsbär så vi var blå lila överallt.

Det var mycket spännande saker inne i hennes lägenhet.
Tavlor, dukar och porslinsgrejer kunde man hitta i mängder. Inne på morfars kontor hängde älghornen fortfarande kvar. Morfar hann jag tyvärr aldrig att träffa. Han dog i hjärtinfarkt år 1979. Utanför hans kontor gick det en brant trappa upp till vinden. Där lade mormor alltid sina gamla netschar (någon slags minkpäls) som såg ut som två långa ålar. Det var för att de mindre kusinerna inte skulle klättra upp där. Bakom trappan kunde vi sitta och titta genom ett fönster ner i kyrksalen när det var möte. Men, åter till vinden! Där hittades de många spännande saker när vi hjälpte henne att flytta. Kläder, en trasig porslins ko, gamla skor, brev och saker från hennes resor både i Sverige och utomlands.

 

Längst bort på vinden hade min moster Britt sitt gamla rum. Där kunde jag gå in och fantisera om hur det var när mamma var liten.

Nere i hallen fick vi sitta och spela piano när vi åt kladdiga mackor. Det var något som vi absolut inte fick vi göra hemma. På pianot stod det kort på hennes fem barn Elisabet, Ulla(min mamma), Urban, Bengt och Britt med deras respektive. Vi barnbarn fick hänga på en lång rad ovanför köksbordet. Det var Johan, Manfred, Ida, Moa, Peder, Ulrika, Jag, Lina, Jimmy, Linn, Erik, Joel, Lovisa, Josef, Karin, John, Anna, Nils och Petter. Olivia som var det första barnbarns barnet hann nog aldrig upp på väggen. Hon var endast ett halvår när mormor dog. Nu kanske du tyckte det var onödigt att rabbla upp en massa namn. Men, mormor räknade dagligen upp dem vid sin bönesten i skogen. Att få bidra med ett nytt foto till denna fotovägg varje år innan jul var så roligt och det var den bästa presenten man kunde ge. Man trodde aldrig att mormor kunde gissa vad som var i paketet, även om hon fick ett antal varje år.

Bortanför köket låg mormors sovrum. Den gröna bäddsoffan var mysig, men inget var mysigare än att krypa ner bredvid mormor i världens skönaste säng. Det var också en väldigt populär säng att hoppa i. Alla kusinerna i sängen och gärna ...... Fortsättning följer imorgon....