Sjukdomstiden
I augusti år 2000 så åkte jag, mormor, mina mostrar,
mina morbröder, tre kusiner och mamma till Stora skedvi i Dalarna. Det var ett
jubeleum i kyrkan där min morfar var pastor en gång.
Vi bodde hos ett par som hette Rune och Carina. Jag
och mina kusiner fick dela på en stor dubbelsäng. Vi var sommarbruna och
kolsvarta om fötterna när vi lade oss i den stora sängen. En morgon när jag
vaknade så hörde jag på mormor att hon inte mådde så bra. Det var då det
började. Men, jag tror inte jag tänkte på det så mycket då. Vi hade ju så kul.
Vi besökte många olika människor. Det var bland annat Doris och tanterna Rut,
Karin och Ester med smeknamnen tant brun, tant grön och tant gredelin. Idag
finns bara Ester kvar (skrivet 2004, idag när det läggs på bloggen är hon inte längre i livet). De tanterna var riktigt coola. De var runt åttio år och
klippte gräset, spelade kubb och lagade mat så jag trodde jag skulle sprängas
när jag ätit.
Det var som sagt här som mormor började bli dålig.
Fast mamma säger att hon redan två år tidigare hade börjat bli lite dålig. Det
var på hennes 75-års fest och på min systers bröllop orkade hon inte hålla tal
och gick och sov middag på en soffa mitt bland alla gäster. Det var ju liksom
hon.
Vi åkte hem från Stora skedvi dagen innan jag skulle
börja nian. Hösten gick. Mormor ramlade i sin lägenhet och bröt armen. Det gick
inte att gipsa utan hon fick en sån där mitella istället.
I november gjorde jag två veckors praktik i
Marieholm där mormor och kusinerna bodde. Ja, kusinerna bor ju fortfarande
kvar. Jag, mamma, min syster och hennes dotter besökte då sjukhuset där hon
låg.
Mormor åkte in och ut på sjukhuset. Och hon bodde en
kort tid på något hem. Vi besökte henne dagen innan hon skulle fylla 77 år. Hon
fick ett par tofflor av oss.
Min syster var då elva år. Hon frågade hela tiden om
mormor hade klippt håret. Hon förstod inte att hon tappade massa hår. Men, jag
tyckte att det var konstigt att mormor åt så lite som annars åt tills det var
tomt på faten. Hon åt några vindruvor. Morbror Bengt och hans familj var också
där den dagen.
Innan vi skulle åka hem gick jag in till henne. Jag
stod länge och tittade på henne. Hon var så söt. Man hörde inte så mycket av
hennes speciella kiknade skratt längre. Men, hon låg där med sån frid. Jag
tittade på henne en sista gång och jag visste att det var sista gången jag såg
henne. Jag förstod det. Jag som annars brukar ha så svårt att ta avsked och
göra saker för sista gången. Men, det var som att den där friden i mormor
smittade av sig. Men, hade jag verkligen vetet att det var sista gången så hade
jag kanske inte gått lugnt där ifrån utan gått tillbaka flera gånger.
(Här har jag tänkt skriva mer om hennes sista tid)
Fredag den 19 januari 2001 så hade jag engelska
prov. Engelska var mitt sämsta ämne i skolan. Jag satt och tänkte på mormor
hela tiden och det gjorde ju inte saken bättre. Jag tror jag fick IG alltså
inte godkänt eller i bästa fall ett svagt G (Godkänt)....Fortsättning följer imorgon... (Nu är det två blogginlägg kvar om mormor)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar