Att gå från nyhemsgården nere vid sjön upp till
matsalen med mormor kunde ta lång tid. Hon stannade ju i stort sett vid varenda
tall och pratade med människor hon kände. Då kan ni som vart på nyhem förstå
hur mycket hon stannade. Det finns rätt mycket tallar där. Men, jag börjar
förstå henne. Nu har man ju flyttat några gånger och besökt nyhem ett antal
gånger. Då lär man ju känna folk.
Hon bodde alltid i den så kallade Nyhemsgården. En
gång bodde jag, två kusiner, två kompisar och mormor i ett tio bädds rum med
fyra andra. Vi kom väl in runt ett på natten och då låg mormor där och läste
tidningen eller också hade hon somnat, med tidningen över sig. När man sedan
vaknade hade hon redan gått upp. Hon tog alltid morgondopp i sjön Stråkern
vilket väder det än var.
En gång när mormor satt i caféet med mina kusiners
farmor Elly så kom det in några tjejer och killar i caféet. De hade svarta
kläder, svart hår och var svart sminkade. Genast så tänkte de att de kan ju
inte vara frälsta. Men, de började prata med dem och de visade sig att de var
härligt frälsta och sen hade de ett långt och härligt samtal. Oj, vad det kan
vara lätt at döma någon innan man lär känna personen. Men, här lärde jag mig
något. Man ska inte döma efter det yttre, efter något jag hör eller ser. Jag
måste själv ta reda på det. Då kommer jag själv bli mycket mer berikad eftersom
jag kommer möta så många härliga människor. Alla kan begå misstag, men det
handlar om och se till människors hjärta. Mormor vågade gå fram och prata med vem som helst...
Mormor var en riktig bönetant (längre än så har jag inte kommit när det gäller nyhemsveckan)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar