Att se ALLA!!

Vad innebär det att se alla. Ofta i svenska  sammanhang (iallafall de jag rört mig i) så diskuteras frågan: Hur kan vi se alla? 

Jag måste erkänna att ofta har jag inte tagit den frågan på största allvar. Jag har inte tagit den frågan på största allvar för att jag tycker ibland att svensken ibland är gnällig och inte känner sig välkomnad eller att den har vänner fast det kryllar av folk att vara vänner med överallt. Skäms lite över att jag tänkt så. Jag har liksom tänkt att det går inte att se alla(även om jag älskar att hålla kontakt med många på samma gång) det är omöjligt. En sak står jag dock fast vid, det är inte alltid en annans människas ansvar att bli vän med dig och mig eller på oss och känna oss välkomna. När jag kommer ny till ett sammanhang brukar jag ställa frågan till mig själv: Hur kan jag på bästa sätt bli en del av detta sammanhang och så försöker jag handla därefter. Vi har själva ett ansvar, därför att ett möte mellan två människor är en tvåvägskommunikation där båda har ansvar att bygga en relation. 

Jag har full respekt att detta inte är lika enkelt för alla och det är det verkligen inte alltid för mig heller. Jag har haft perioder då jag tex. Saknat nära vänner i min närhet. 

Ett sammanhang och tillfälle som fick mig att tänka om i denna fråga var min USA resa och framförallt när jag hälsade på min lillasyster och Metro World Child i New York. Inom den organisationen möter de som jobbar där tusentals barn och många möter de personligen hemma i hemmen och för de äldre barnen finns ett väl uttänkt system för att tränas som ledare som jag blev så imponerad av. Jag vågar inte säga att de möter och ser alla personligen, men i alla fall väldigt många. Svaret är alltså att det går att skapa system för att alla ska känna sig inkluderade och sedda. 

Senast idag mötte jag en äldre tant som är amerikanska. Hon frågade mig vad jag tänkte och tyckte om USA. Hon svarade själv på frågan och sa att Amerikanerna är mer gästvänliga. Det gjorde lite ont i mig som svensk. Men, det utmanade mig också. 

Jag tog utmaningen på allvar. Ikväll har jag hjälpt till med att gå igenom alla 95:or i kyrkan som tar studenten och på något sätt ska de få ett Grattis. Jag brinner för att alla ska bli sedda. Så är du 95:a och aktiv i Pingst Jönköping: skyll på mig om du blir bortglömd och jag lovar att jag ska gottgöra dig. 

Alla människor är värda att bli sedda! 

Frågan är bara hur svensken kan göra det på ett äkta och naturligt sätt utan att försöka bli någon annan än den man är? 

Hur gör du? Vad gör du för att få andra människor att känna sig sedda? Hur gör andra mot dig? 

- Säger Hej på busshållsplatsen? 

- Bakar bullar åt grannen? 

- Skickar uppmuntransbrev? 

- Säger emot orättvisa? 

- Bjuder hem folk? 

- Hejar på alla du möter på gatan? 

Alla kan inte se alla, men alla kan se någon. Det bästa är att tillsammmans som land kan vi hjälpa till att se ALLA.

Känner du dig ensammast i världen. Har du försökt tala om det för någon som du tror lyssnar? Kanske inte lätt. Jag vill i alla fall säga till dig att det finns en som ser dig och det är Jesus. Han ser alla! Han vill bara inte tränga sig på. Han väntar att du ska komma. Som människa är det svårt att se alla, men vi kan göra vårt allra bästa. 

En utmaning för svensken! Vill du va med och ta den på allvar? Vi är bra på att prata, men det kan va bra och handla efter det med. Come on!

K Ä R L E K

Idag har jag fått se hur alla mina kompisars mammor ser ut. Instagramflödet flödar av dem. Vackert på något sätt. Sånt som vi borde göra oftare alltså. Uppmuntra. Säga att någon annan är vacker eller att någon gör något bra. Jag tror det skulle öka välbefinnandet något om vi alla tog ansvar för att uppmuntra vår omgivning. 

Idag hyllar vi våra mammor och jag ska ärligt säga att min mamma är så bra på att vara min! Hon känner mig bättre för varje dag som går. Tänk att vi pratat nästan varje dag i 29 års tid. Vilken grej. 

Jag tycker ibland att vi överkonsumerar ordet lyx och unna sig, mina vänner brukar få mig att försöka komma på något som jag tycker är lyx eller när jag tycker att jag unnar mig (det är ett helt annat blogginlägg, så jag spar det till en annan gång). 

Idag har jag faktiskt kommit på en sak som är lyxigt. Det är att min mamma vet att om hon ska få mig riktigt glad så ska hon köpa hem lövbiff. Det gör hon väldigt ofta. Så fort jag kommer hem. Vilken mamma! 

Men, det bästa är att mamma har alltid funnits där från dag 1. Jag har aldrig tvivlat på att hon älskar mig, hon ställer jämt upp, så även för andra. Ibland kanske lite för mycket enligt dotterns tycke. Men, det sägs ju att de som är lyckligast gör saker för andra. Min mamma verkar väldigt lycklig för när hon skrattar så kan hon typ inte sluta och då börjar jag också skratta. 

Jag får ofta höra av andra att min mamma är kort, söt, går fort, äkta och ärlig. Vilken fullträff. 

För några år sedan var jag ofta irriterad över att min mamma aldrig förstod mina invecklade funderingar. Hon är inte en sån där tänkare. Livet bara ÄR. Idag har denna sida dock utvecklas. Idag är hon min egen lilla coach. Hon ställer frågor tillbaka och det får mig ofta i rätt riktning. 

Jag håller inte alltid med och jag tycker inte alltid hon förstår vad jag säger, men då säger jag det. Då tar hon det min tuffa mamma och så gör hon allt för att förstå mig. 

Min mamma och jag är som ni förstår både rätt OLIKA och rätt LIKA. För mig är hon världens bästa mamma, hon ber för mig varje dag också. 

Har du hyllat din mamma idag? 

Det gör ont i mig att alla inte har förmånen att ha en så bra mamma som jag. Många har det, men långt ifrån alla. Tyvärr så är det den verklighet vi lever i. 

Vad gör vi åt det? JAG VET INTE. En hjälp på vägen kanske kan vara: 

- Du kan inte göra allt för hela världen, men för någon kan du vara hela världen. 

- Alla kan inte hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon. 

- Allt vad du vill att andra ska göra för dig, det ska du också göra för dem. (Gyllene regeln, lilla Bibeln)

Vad kan du göra? 

Avslutar detta inlägg med: 

Älskar dig mamma! Hoppas du förstår det! 

Vill också passa på att hylla andra som är mammor och inte minst alla ensamstående mammor som gör ett enastående jobb!

En enkel mening....WOW

Igår kväll var en sån där kväll då allt tog extra lång tid här hemma innan man skulle iväg. Känner du igen dig i sega fredagkvällar? 

Kvällen blev dock vad jag behövde. 

Jag var i kyrkan. 

Först träffade jag en gammal bibelskolevän jag inte sett sen vi slutade för 8 år sedan. Det var EXAKT hur kul som helst. 

I kyrkan (pingst jkpg) har vi också gudstjänster för ungdomar varje fredag kväll klockan 20.00 där jag brukar vara ledare. Igår kväll handlade det om att leva ett övernaturligt liv. Tänk att det kan vara så enkelt. En person blev bland annat helad (frisk) från smärta i kroppen. 

Sen var det en person som gick fram och sa: "jag tror någon har något med ett öra, dålig hörsel eller liknande". 

Saken är den att jag har haft dålig hörsel på vänster öra sen jag var liten. De bad för mig. Jag fick nog inte bättre hörsel, men jag har haft andra problem med öronen också. 

Som många vet så hade jag väldigt tufft med yrsel under en lång period vilket kom från öronen (kristallsjuka- en öron och balans sjukdom), som egentligen är ganska lätt att träna bort, men jag hade den i fem år innan de hittade vad det var. Nu har jag ju detta inte lika intensivt och det påverkar mig inte lika mycket. Jag känner av det någon gång ibland. Men, jag kan fortfarande tycka att saker är jobbigt för huvudet. 

Ett exempel är att sitta framför datorn för länge när jag är trött. Jag hittar dock alltid vägar till det, förbereder jag en predikan så förbereder jag den alltid på papper först innan jag skriver in den i datorn för att ta ett exempel. Jag måste veta vad jag ska göra när jag sitter framför datorn. Detta är inte på grund av att jag är stressad utan det är på grund av att huvudet och balansen inte alltid klarar det så bra. När jag pluggade måste jag haft lärare med världens bästa tålamod som ofta fick sena inlämningar. 

Om ni har följt min blogg så kanske ni vet att jag älskar att skriva och blogga. Ibland önskar jag att datorn och jag var bättre vänner (nu använder jag telefonen) Och det är nu jag kommer till WOW! Det var en till person som bad för mig sen, vi hade nog aldrig hälsat på varann och han  visste inget om mig, inte ens mitt namn. Jag berättade kort situationen med yrseln och även om det är bättre och jag ofta känner mig väldigt frisk så kan det fortfarande påverka mig som när jag är för trött och sitter framför datorn, det går liksom inte. Det kanske det inte gör för någon egentligen. Men jag tycker inte om det alls. 

Han som bad för mig sa när han bett klart: Jag ser bokstäver, texter, en blogg, du älskar att skriva och det kommer du bli använd i. WOW! Det har typ alltid varit min dröm. Det coola är att denna person visste inte vad jag hette, var inte vän med  mig på Facebook och jag har aldrig pratat med honom. Gud talade liksom om för honom vad jag behövde höra. 

Detta mina vänner är ett tecken på Guds storhet, Guds enkelhet och ett tecken på att Gud känner oss utan och innan. 

För mig blev denna kvällen ett tecken på att ibland finns det hinder av antingen sjukdom eller rädsla i våra liv. Men, för Gud är det inget hinder. Han kan använda precis vem han vill till vad han vill. 

Du kanske känner Gud också och då. Vill jag bara säga till dig: det är enkelt och bli använd av Gud. 

Du kanske inte känner Gud. Till dig vill jag säga att han älskar dig och känner dig utan och innan!! 

Jag vet inte ännu om Gud gjorde något fysiskt i min kropp igår. Det visar sig liksom. Men, han bevisade något för mig och det är att mina drömmar har jag inte hittat på själv, han har ett finger med i spelet! 

När originalen dör...

... Bör vi ställa oss frågan: Vad gör vi nu?

Häromdagen fick jag veta att en i kyrkan hemma i Kumla hade dött. Han var ju gammal, men jag minns honom som pigg och stark längre. 

Men, nu berättade mamma att han hade dött. 

Då tänkte jag, vad gör vi nu? 

Det ligger så mycket krut i dessa original. I tanterna och farbröderna som bryr sig, ber och berör med sina ord. 

Jag fick alltid höra... FRID FRIDA, hur är det med dig idag? Svaret jag gav lyssnades på. Tiden för mig fanns. 

Denna farbrorn ville att hans omgivning skulle lära känna Jesus. 

Min fråga till dig och till mig själv: är vi beredda att ta stafettpinnen och springa vidare? 

Vill du va den som blir ihågkommen när du lämnar denna jord? Vill du va den som är en förebild även om du inte lever fysiskt på denna jord? 

Jag vill! 

Jag vill alltid leva för ett högre syfte och det syftet är högre än vad vi kan förstå! Syftet stavas GUD. 

Är du på? 

Tack Gösta för vad du bidrog med i mitt liv! 

Frida 

En hyllning till livet och de goda minnena...

Jag har precis kommit hem från en fantastisk resa. Jag levde livet. Sedan kom jag hem till en vardag. En vardag som var väldigt annorlunda än min resa. Det var nog det som var den största krocken med att komma hem. 

Just nu jobbar jag på vikarieförmedlingen och har i stort sett jobb varje dag. Vilket jag är extremt tacksam över. Men det är absolut inte min dröm. Men, istället för att bli frustrerad (vilket jag lätt kan bli), så kan jag använda tiden till att förbereda mig för att leva i drömmen. Ja drömmarna är många så de kommer jag inte nämna nu. 

Men, det finns mycket som har fört mig dit jag är nu... 

... Min grymma uppväxt.

... Mina barnvakter.

... Min stora släkt. 

... Mina bästa vänner. 

... Mina lärare. 

... Min utbildning. 

... Många som funnits där när livet varit tufft. 

... Min hemförsamling.

... Min församling.

... Mina mentorer.

... Min hemstad. 

... Mina barn som jag är barnvakt åt. 

... Min Jesus.

Ja.... 

... Mina minnen helt enkelt och mycket av 

dessa saker är ju inte bara minnen. Det finns ju här och nu och det är saker som kommer fortsätta att bära mig. 

Ibland blir jag så där sentimental och känner sån kärlek till livet och människor. Sån tacksamhet. Just nu sitter jag jag på min balkong. Jag längtar lite tillbaka till solen och värmen (men snart är sommaren här med), samtidigt är jag så tacksam över att jag bor i ett land med... 

... Berg och dalar

... Hav och sjöar

... Vinter och sommar

... Frihet

... Krigsfritt 

... Valmöjligheter 

... Möjligheter

... När jag var i USA så fick jag känna känslan av hur mycket möjligheter svenskar har till olika saker. Bland annat till att resa vart de vill. 

Men, ofta lever vi i en sån stressad värld så vi glömmer bort hur bra vi har det, vilket gör att många mår dåligt istället. Ofta funderar jag hur Sverige kan råda bot på den där stressen, för det är sjukt vilket tempo vi har. 

Mitt råd till dig idag. Ta minst tio minuter idag och bara njut och kan du inte njuta så tillåt dig att vara där du är och försök att ta hjälp att av någon som kan njuta av livet. Ett litet rörigt inlägg, men så fick det bli idag. Bjuder på en bild från för i tiden. 

Min barndom.