Varför är det så svårt att tro när det är rätt?

Klurig fråga. Svår fråga. Vet inte riktigt vad jag ska svara. Men, eftersom jag fick den frågan en gång ska jag försöka svara. Svaret blir ur ett perspektiv, det vill säga MITT.

Varför är det så svårt att tro när det är rätt? (I det sammanhang som frågan ställdes så pratade vi om tron på Jesus)

För det första så tycker jag att frågan innehåller något svar. Personen som ställer frågan menar att det är rätt för han/hon. Hör orden: När det är rätt. När de orden uttalas så tycker jag mig höra: Jag tror!
Redan där plockar Bibeln också upp frågan och säger att om vi har tro så stor som ett senapskorn så ska vi flytta berg. Tron är egentligen inte så komplicerat. Jag tror vi som människor bara skapar massa hinder ibland. Jag gör det i alla fall. I dagens samhälle är vi väldigt bra på att tänka ut lösningar själva för vi har bra hjälpmedel till det. Om jag har superont i huvudet så är inte min första tanke alltid: Gud ta bort värken. Utan: Var är alvedonen? (Jag klankar inte ner på hjälpmedel, det tror jag inte Gud gör heller.. men, ni fattar....)

Jag har nog aldrig själv tyckt att det varit svårt att tro. Tron har alltid varit självklar för mig. Däremot har jag i de tuffaste stunderna haft svårt att förstå varför jag inte klarat av att vara lycklig just då. Jag kunde sitta och lyssna när före detta alkoholister gick upp på scenen i kyrkan och berättade om den glädje de kände i deras liv efter att de tagit emot Jesus. Då kunde jag i de tuffaste stunderna känna, men varför kan inte jag vara glad? Jag tror på Jesus och jag har haft världens lyckligaste barndom. Why?

Jag tror vi människor ibland tänker att tron bygger på upplevelser och känslor. Visst kan det vara viktiga inslag i tron. Men, jag kan säga att tron håller genom allt, den bygger inte på känslor. Skulle den göra det så skulle den inte hålla länge. I tonåren så upplever de flesta av oss alla känslor i världen, men vad händer när vi är 30 om en tro skulle bygga på känslor?

Jag tänker också att det är så mycket i den här världen som vill dra oss åt alla möjliga håll. Det finns flera olika sätt att tro, det finns flera olika sätt att klä sig, det finns flera olika linjer att välja på gymnasiet, det finns mer än 1000 olika bilar att välja emellan. Tragiskt kan jag tycka då och då. Det blir allt svårare att hitta sig själv mitt i alltihop. Hur gör man det? Man kanske får jobba mer på det, våga vara ärlig inför andra och ta hjälp. Att ta den hjälpen är nog det bästa jag någonsin gjort. Det är värt att hitta sig själv och det är värt att hitta Gud mitt i livet. Tron är inget ensamrace. Livet är inget ensamrace.

Tron kanske inte alltid är enkel. Men, den tål att testas, den är stark.

Jag vet inte om du någon gång ställt denna fråga. Men när du någonstans uttalar: Det är rätt! Då säger du ju indirekt att du tror! Om du menar att någon annan har sagt att det är rätt och du har svårt att förstå det så säger jag det igen. Tron tål att testas, den är värd att testas. Våga testa den! Att tro är det bästa beslut jag tagit. Gud har gjort så mycket i mitt liv. 

Ställ frågor!

Finns mycket mer att säga om detta...men, det Kommer MERA!

Varför tillåter Gud smärta och allt ont i världen när han är mäktig nogatt ändra det?

För några dagar sedan skrev jag att jag skulle svara på frågor i min blogg. Frågor om min tro och meningen med livet. Frågorna är sådana frågor jag ibland får av folk. Dagens fråga blir: Varför tillåter Gud smärta och allt ont i världen när han är mäktig nog att ändra det?

Just den frågan har jag också funderat på många gånger, men en dag fick jag svaret håll jag på och säga. Jag kanske inte fick svaret. Men, jag fick ett svar som hjälpte mig en bit på vägen... 

I början av Bibeln kan vi läsa om hur Gud skapade världen. Adam och Eva levde i Edens lustgård. Allt var frid och fröjd och livet var i harmoni. Det fick göra allt. Men, inte en sak. De fick inte äta av frukten på ett av träden. De blev frestade att göra det ändå och där tog allt det perfekta slut. 

Likadant är det med oss. Vi lever i en värld med mycket bra saker, men också med en massa elände. Det där svaret jag fick en gång för ett antal år sedan var så här: Gud har gett oss mycket bra saker, han har gett oss förhållningsregler för att han älskar oss, såna regler som vi mår bra av. Tänk dig ungefär som en mamma som älskar sitt barn och inte låter sin treåring gå ensam i trafiken. Det skulle inte gå så bra. GUD älskar oss mer än så, men han vill inte tvinga oss att älska honom. Då skulle han inte vara den goda Guden han är. De ramar han satt upp för oss är bra, men vi är människor och vi misslyckas. En del vill inte följa Gud och utöver vår värld vet vi att det är massa krig. Det är inte vad Gud tänkt. Men, vi människor har valt att kriga, att säga fula saker, att inte dela med oss av maten vi har till andra osv. Tyvärr får detta konsekvenserna smärta, lidande osv. Tyvärr får det konsekvenser även för små barn när vi har valt att kliva utanför Guds beskyddsmurar. Detta är inte vad Gud vill alls. Han älskar när hans barn mår bra. 

Kan vi göra något åt smärtan? Yes! Vi kan samarbeta med Gud. Vi kan kliva in innanför Guds beskyddsmurar. Där han önskar att vi skulle vara. Vi kan tala gott, göra gott, dela med oss, älska Gud. Ibland misslyckas vi. Men, vi är välkomna tillbaka. Vi kan även tala om för andra om vem Gud är så de också får uppleva hans enorma kärlek. Tänk att vi kan få samarbeta med Gud. 

En kort sammanfattning då. Gud älskar oss och vill oss väl. Men han vill inte tränga sig på oss. Han vill att vi ska komma till honom. Ibland väljer människor Gud, ibland väljer människor att göra gott även om personen i fråga kanske inte tror på Gud (vi är skapade med empati), ibland väljer människan att göra ont och då får det tyvärr konsekvenser för oskyldiga människor. Jag tror Gud gråter när han ser det, han vill bättre för denna värld och han vill samarbeta med DIG! 

Vill du samarbeta med honom och göra denna värld till en bättre plats? Hoppas jag nu kunde hjälpa någon att komma närmre ett svar på denna fråga. Jag har också ibland svårt att förstå varför just smärta och ondska finns. Men jag är glad att jag har en Gud att gå till med alla mina funderingar.

När jag svarar på nästa fråga får vi se. Men, det kommer och undrar du över något mer så är det bara att fråga! See ya! 

Svar på frågor/frågestund

När jag var tonåring. Var jag en sådan där tonåring som egentligen inte funderade så mycket. Jag accepterade att saker och ting var som det var och tog livet med en klackspark. Ibland när jag fick frågor om tex. min tro så svarade jag nog inte alls på det mest smarta sättet alltid. Det var ju självklart att man borde tro på det mest självklara i världen. Där var jag då. Det var typ 15 år sedan.

Nu är jag någon annanstans. Tron är starkare och jag har vridit och vänt på fler situationer i livet. Jag förstår att tron och meningen med livet kanske inte alltid bär på de enklaste svaren. Att ta ett beslut är något som också är svårare än vad det var förut. Vi har en värld som bär på fler valmöjligheter och att ta fel beslut kan ibland kännas närmre till hands än att välja det rätta.

Jag får ofta frågor om min tro och min syn på saker. Frågor om allt mellan himmel och jord. Jag tänkte att jag framöver skulle försöka svara på några av dem frågorna som jag har fått i min blogg. Jag vill inte lova när nästa blogg inlägg kommer ut, men det blir nog någon gång denna vecka. Vill du sen läsa det inlägget och kommande inlägg så får du hålla utkik. Inläggen kommer när du minst anar det.

Jag tänkte skriva om mina funderingar kring meningen med livet, vem Gud är, varför finns ondska när Gud har makt att ta bort den., självbild och om saker som jag har fattat drar folk bort från Gud.

Läs om du vill, kommentera om du vill. Ställ frågor om du vill. Vi får se hur många dagar eller veckor denna frågestund är i rullning!