Varför är det så svårt att tro när det är rätt?

Klurig fråga. Svår fråga. Vet inte riktigt vad jag ska svara. Men, eftersom jag fick den frågan en gång ska jag försöka svara. Svaret blir ur ett perspektiv, det vill säga MITT.

Varför är det så svårt att tro när det är rätt? (I det sammanhang som frågan ställdes så pratade vi om tron på Jesus)

För det första så tycker jag att frågan innehåller något svar. Personen som ställer frågan menar att det är rätt för han/hon. Hör orden: När det är rätt. När de orden uttalas så tycker jag mig höra: Jag tror!
Redan där plockar Bibeln också upp frågan och säger att om vi har tro så stor som ett senapskorn så ska vi flytta berg. Tron är egentligen inte så komplicerat. Jag tror vi som människor bara skapar massa hinder ibland. Jag gör det i alla fall. I dagens samhälle är vi väldigt bra på att tänka ut lösningar själva för vi har bra hjälpmedel till det. Om jag har superont i huvudet så är inte min första tanke alltid: Gud ta bort värken. Utan: Var är alvedonen? (Jag klankar inte ner på hjälpmedel, det tror jag inte Gud gör heller.. men, ni fattar....)

Jag har nog aldrig själv tyckt att det varit svårt att tro. Tron har alltid varit självklar för mig. Däremot har jag i de tuffaste stunderna haft svårt att förstå varför jag inte klarat av att vara lycklig just då. Jag kunde sitta och lyssna när före detta alkoholister gick upp på scenen i kyrkan och berättade om den glädje de kände i deras liv efter att de tagit emot Jesus. Då kunde jag i de tuffaste stunderna känna, men varför kan inte jag vara glad? Jag tror på Jesus och jag har haft världens lyckligaste barndom. Why?

Jag tror vi människor ibland tänker att tron bygger på upplevelser och känslor. Visst kan det vara viktiga inslag i tron. Men, jag kan säga att tron håller genom allt, den bygger inte på känslor. Skulle den göra det så skulle den inte hålla länge. I tonåren så upplever de flesta av oss alla känslor i världen, men vad händer när vi är 30 om en tro skulle bygga på känslor?

Jag tänker också att det är så mycket i den här världen som vill dra oss åt alla möjliga håll. Det finns flera olika sätt att tro, det finns flera olika sätt att klä sig, det finns flera olika linjer att välja på gymnasiet, det finns mer än 1000 olika bilar att välja emellan. Tragiskt kan jag tycka då och då. Det blir allt svårare att hitta sig själv mitt i alltihop. Hur gör man det? Man kanske får jobba mer på det, våga vara ärlig inför andra och ta hjälp. Att ta den hjälpen är nog det bästa jag någonsin gjort. Det är värt att hitta sig själv och det är värt att hitta Gud mitt i livet. Tron är inget ensamrace. Livet är inget ensamrace.

Tron kanske inte alltid är enkel. Men, den tål att testas, den är stark.

Jag vet inte om du någon gång ställt denna fråga. Men när du någonstans uttalar: Det är rätt! Då säger du ju indirekt att du tror! Om du menar att någon annan har sagt att det är rätt och du har svårt att förstå det så säger jag det igen. Tron tål att testas, den är värd att testas. Våga testa den! Att tro är det bästa beslut jag tagit. Gud har gjort så mycket i mitt liv. 

Ställ frågor!

Finns mycket mer att säga om detta...men, det Kommer MERA!