Min mormor del 3 - Jag

Nu är det lite svårt vilken ordning jag ska sätta de olika delarna i. Men, just nu får avsnittet jag bli del 3. Det kommer även komma avsnitt om hur galet ett besök hos mormor kunde vara, besök hemma hos oss då hon sprang över tåg spåren för att komma i tid, om sjukhustiden, nyhemsveckan och om när hon blev frälst.... Denna följetång kommer alltså pågå i 10 dagar till... Om du missat del 1 och 2 läs de först.

Jag

Mitt absolut första minne av mormor var när vi satt vid vårt köksbord i Kopparberg där min familj bodde då. Jag fyllde två år och hade fått ett leksaks strykjärn till mina dock kläder. Jag satt och strök en vit tröja. Vad som sades där och då har jag då andra sidan ingen aning om.

Hos henne kände jag mig som en stor person i en liten kropp. Hur andra kände sig kan jag inte tala för. Alla är ju olika och i behov av olika saker.

Hon var min brev och telefonkompis. Här är två exempel på hur hon kunde skriva:
Här ska egentligen det sitta två bilder med kort på exempel hon skrivit. Har de inte nu bara.

Vid varje namnsdag, födelsedag och skolstart damp det ofta ner ett sånt kort eller brev i postlådan Till studerande Frida eller till namnsdagsbarnet Frida Kristina kunde det stå.

Hon skickade inte bara kort till folk som hon kände. I september år 1994 gick ju fartyget Estonia under. En händelse som många av oss känner till. Min klasskompis pappa var med på resan och klarade sig inte. Då skickade hon ett kort till hans familj med hopp om att få ge lite tröst.

Men, mormors presenter var nog inte alltid de bästa och de mest användbara. Men, de var valda med omsorg och inslagna med kärlek. Det kunde vara en korsordsbok som aldrig blev klar, en pins med en katt på eller ett brevställ i form av en docka från Afrika.

När man ringde mormor kunde det vara för att berätta vad man fått i julklapp eller att i detalj berätta vad man gjort under dagen. Hon berättade detsamma. Vi var nattugglor båda två och mormor sade att hon gick och lade sig vid 21 en liten stund för att sedan orka med resten av kvällen. Och medan vi pratade stod hon ofta och bakade bullar eller stekte sig några köttbullar.

En gång kommer jag ihåg att jag tyckte mormor var dum och elak. Varför vet jag inte. Kanske hade hon sagt till mig lite bestämt vilket hon inte brukade göra. Det gick snabbt över, men den gången trodde jag att jag var orsaken till att hon åkte hem från oss.

Ibland ångrar jag att jag inte frågade mormor mer om livet och om hur det var när hon var liten. Jag ska vara med och skapa framtiden och vi yngre har mycket att lära av de äldre. Jag åkte heller inte så ofta dit själv vilket jag kunde ha gjort med tåg. Jag var ju sexton år när hon dog. Jag önskar att jag då förstått hur viktigt det är att leva i nuet och inte längta varken bakåt eller framåt. Visst kan man minnas och drömma, men på ett rätt sätt. Det är något som jag fortfarande har problem med. Det ligger nog något i orden, var dag är en sällsam gåva och en skimrande möjlighet.

Fortsättning följer imorgon i del 4...