När facebook resulterar i verkliga möten.

Nu är min storasyster och systerson fysiskt närvarande i mitt rum. Kanske lät lite konstigt. Men, min syster ligger och sover på min säng (detta är semester för henne) och Lukas har beslagtagit min telefon och sitter och spelar spel, därav inga bilder i detta inlägg. Vi har precis ätit bacongryta med champinjoner, majs, paprika och creme fraiche smaksatt med paprika/chili. Lukas fick vanlig creme fraiche, den andra är lite för stark. Till det hade vi pasta. Mycket gott.

Men, nu ska jag berätta om något som hände innan idag. Men, först vill jag fråga: tillhör du den som dissar facebook helt? eller den som dissar det i vissa lägen? eller kanske rentav den som älskar facebook fullt ut? Jag är nog den mitt emellan. Det kan ta alldeles för mycket tid, men det hjälper mig också att hålla kontakten med folk på andra ställen. Idag var det riktigt bra.

Jag låg på min säng och vilade innan jag mötte upp Ullis och Lukas vid tåget. Jag hade haft en lite halvdålig natt. Jag gick in på facebook på mobilen och såg att Patrik och Sanna var i stan i helgen. Patrik var ungdomspastor i Kumla när jag gick i 9:an tror jag det var. Sen har jag bara träffat de en eller två gånger sen dess. Nu var det massa år sedan. Patrik och jag förde en konversation via facebook och bytte nummer. Och vips så stod de också där på perrongen och vi fick ett kort men härligt återseende. Det är alltid kul och ses så även om det blir kort, ibland kan det liksom kännas som man tar vid där man sågs sist. Så idag tycker jag facebook var bra. Det slösade inte bara min tid utan det gav mig ett verkligt möte med två fysiska omtyckta personer.

Tack för det Patrik och Sanna, hoppas det inte dröjer 10 år till, ni har satt spår i mitt liv.

Nu ska jag rycka upp syrran och gå och handla.
Hejsvejs.