Under hösten jobbar jag på en förskola. Varje dag klär jag på barn overaller, jag bygger pärlplattor, jag syr dukar, jag tar fart på gungan, jag har skär både äppelblommor och äppelbåtar, jag skrattar, jag läser böcker och jag har det roligt!
Jag har märkt de senaste dagarna att barn får mindre och mindre tålamod. Så här kan det låta:
- Frida, kan inte du bygga klart min pärlplatta? Jag orkar inte.
- Frida, kan inte jag få sy istället? Jag svarar: Nej, du måste pärla färdigt först.
Det är väl olika från barn till barn hur mycket tålamod man har. Men, jag minns allt jag gjorde i slöjden som jag kämpade med in i det sista för att mamma och pappa skulle bli glada på julafton. Att göra klart saker gav energi.
Det märkte jag väldigt tydligt i helgen också. I våras tog jag examen. Jag har gått en 4-årig teologi och ledarskapsutbildning. Jag firade och åt mat med familj och vänner. Efter det kom de justeringerna jag behövde göra i C-uppsatsen för att bli helt godkänd. Jag tappade typ orken och lade ner det under sommaren. För en tid sedan lämnade jag in ändringarna. I fredags fick jag domen: Godkänd!
Helt plötsligt var det som jag fick ny energi och inspirationen för att hitta på saker finns på ett helt annat sätt. Det är just den där kicken man får som gör att jag aldrig vill ge upp. Inte kicken bara för att just jag ska må bra utan för att jag ska kunna hjälpa andra. Fast visst är det skönt och känna sig stolt ibland.
Jag tror vi tidigt behöver jobba på att öva oss på tålamod för att det ska finnas någon stabilitet i en förvirrad värld. Det tror jag är jätte viktigt att barnen får lära sig. Med tålamod kommer självförtroendet i att man faktiskt kan klara av saker. På det sättet får vi tryggare barn.
Håller du med mig?
Är du noga med att avsluta saker?
Hur visar du stabilitet en värld som bara går snabbare och snabbare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar