Ett berört hjärta. NÖD.

I helgen hade jag en lugn jobbhelg även om den var lång. Efter en intressant och givande lördag på jobbet skulle jag ta bussen hem. Jag fick vänta ett tag på bussen. Just då blev jag extra påmind om hur bra jag har det. I parken satt det folk och drack. Och inte bara drack så där måttligt. Jag såg även en kvinna som var så påverkad av inte bara alkohol. Det sved lite i hjärtat. Vad bra jag har det! Det kändes lite som jag just då befann mig i en annan värld. En värld jag inte var van vid. Min mobil hade dött. Jag fick lugnt sitta där och vänta, titta och tänka. Det var nästan så jag fällde en tår.

Vi människor är olika, för ett år sedan läste jag en bok om saker man kan vara missnöjd över. Det är vi också över olika saker. Jag brukar ofta vara missnöjd över när kommunikation inte funkar, då vill jag gärna göra något åt den. Eller när barn i Afrika inte har några skor. Eller när ledarskap inte fungerar. Vad är du missnöjd över? Jag kan säga att jag har aldrig förut känt mig så missnöjd över dessa trasiga liv jag såg den kvällen. Och samtidigt? Hur ska jag möta dessa människor? Jag vet ju inte ens varför de har hamnat där de har gjort. Ibland känns det så mycket lättare att hjälpa de som har haft det jobbigt på samma sätt som jag haft det jobbigt på. De människorna är det lättare att bjuda hem på fika, att sitta och prata med, att hjälpa på olika sätt för de har ungefär samma förutsättningar som jag och jag känner till dem. Men, vad jag kan göra med alla människor är att jag kan möta dem med kärlek, respekt, Jesus kärlek och vara mig själv. Men, så svårt. Men, någonstans måste vi börja, kanske gå och köpa en korv. Jesus säger att det du har gjort mot en av mina minsta det har du gjort för mig. Samtidigt kan det vara en utmaning ibland och inte blir för snäll eller för mesig bara för att man ska visa kärlek på något sätt. Ibland måste man också vara rak och tydlig för det är vad jag tror människor idag behöver. Gränser.

Som jag skrev innan så hade min mobil dött och jag hade inte tittat på den på hela dagen. När jag klev av bussen hemma så mötte jag en av tjejerna jag bor med. Hon frågade om min familj fått tag på mig. När jag senare fick igång telefonen så hade jag 42 missade samtal från mamma och pappa. De var oroliga för mig. Nästan lite fånigt tyckte jag för en stund. Men, genast tänkte jag att jag borde vara tacksam som typ aldrig skulle bli saknad. Jag är en sådan där person som alltid älskat och vara bland folk och stänger gärna inte in mig i min ensamhet. Det har jag aldrig tyckt om. Jo, om jag har en spännande bok, eller gör något som jag absolut får energi av. Men, jag alltid suttit och gjort läxor i köket när mamma lagat mat, eller försökt hitta på något när jag är ledig. När detta behov inte blir mött så kan jag ibland känna mig ensam även om jag vet att jag har massa folk som bryr sig om mig. Vi har alla olika grejer i livet som vi brottas med. Erkännande, trygghet, kärlek, brustna relationer, saker som hänt, sjukdomar osv. Och tänk att det kan vara så svårt att hitta balansen mellan att mätta sina egna behov och mätta andras. Men, när vi brottas med dem och vågar möta det vi har svårt med så blir vi nog också mer tacksamma över vad vi faktiskt har. Men, tänk också på att dina behov kan mättas genom att du mättar andras. Har du något sådant exempel?

När jag var hemma hos min familj för ca 2 veckor sedan hade jag inget att göra. Jag tog med min systerson till badet och hade exakt hur kul som helst. De andra 3 syskonbarnen var sjuka och på annat håll. Min syster var då hemma och fixade och donade. När vi kom tillbaka sade hon: Tack att du har tagit hand om honom idag. Det hjälpte henne verkligen att hinna med saker som hon behövde hinna med för att sedan ha  tid med barnen. Jag däremot tänkte nästan på att jag bara mättade mitt behov. Men, tji fick jag.. två flugor i en smäll. Kanske ett dåligt exempel. Men, just så här tror jag att det funkar oftare än vad vi tänker.

Jag var bara tvungen att skriva av mig lite sommarreflektioner. I tacksamhet och vetskap över att jag har en fantastisk familj, släkt och massa underbara vänner. Tack att ni finns i mitt liv.
Och tack Jesus för att jag får vara din. Tack att du ALLTID finns.
Vi hörs.