Idag har jag suttit i skolans bibliotek och pluggat. Jag håller på med det sista arbetet i Grekiska kursen. Vi ska utgå från en text i Bibeln och göra en predikan. Vi ska även välja ut några ord i texten som vi ska studera lite extra. Jag har valt 1 Joh 4:15-21, där står det så här:
"Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. Vi älskar därför att han först älskade oss. Om någon säger: ”Jag älskar Gud” men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta är det bud som han har gett oss: att den som älskar Gud också skall älska sin broder."
Jag gillar den texten. Vad den på djupet har att säga har jag inte riktigt kommit fram till än eftersom jag precis börjat med arbetet. Men, kanske återkommer med spännande funderingar.
Nu behöver man ju inte sitta inne i ett bibliotek för att läsa bibeln. Jag brukar läsa bibeln innan jag somnar, bara lite åt gången och då har jag inga böcker som kommenterar verserna eller register av något slag. Jag tror Gud kan tala medan man läser texten. Ibland är det saker jag fastnar för och du brukar jag stanna och läsa det stycket flera gånger. Ibland förstår jag inte och då brukar jag ta reda på vad det betyder. Kanske med hjälp av en bok, men främst utav andra människor som kanske funderat över det innan. Bibeln är en svår, spännande, komplicerad och utmanande bok. Läs den vetja!
Idag hade jag med mig två matlådor, jag tänkte äta den andra innan jag tränade. Men, sparade den och gick och köpte frukt och nötter istället. Tänkte äta matlådan när jag kom hem istället, men så blev det ju inte (vår micro är ju trasig för tillfället). Ibland har hjärnan vant sig att tänka i ett visst mönster. Typ att vi har en micro!
När jag skulle gå från träningen så skulle jag ta mitt kort man lägger i en liten korg när man kom in. Värden som stod där verkade tro att jag skämdes när jag sa att nu är jag klar. Han kläckte ur sig dagens uppmuntran: Ja, du behöver absolut inte skämmas, värsta träningspasset du kört. Riktigt hårt. Jag blev nog lite ställd och visste inte vad jag skulle säga: Det blev ett tack och ett hejdå, men jag gick därifrån med lätta steg. Jag kände inte alls att det gick så bra. Efter en lång förkylning så känns det i kroppen att man kan absolut inte köra i för högt tempo på en gång. Det viktiga är att man kommer igång och träna. Å jag älskar det! Dagens uppmuntran gjorde mig ännu mer motiverad.
Nu sitter jag i min säng och äter knäckemackor.
Hoppas att du också blivit uppmuntrad idag på något sätt, annars vill jag säga att DU ÄR BÄST PÅ ATT VARA DU! Fortsätt med det.
Gonatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar