På den tiden när läppstift var fult.

Sitter i min säng och njuter av ett helt nystädat rum och hus. Helpepp inför våren som kommer. Känns inte riktigt som den dragit igång än. Det har den ju i och för sig inte för vårterminen i skolan har inte dragit igång än. Ser ut att bli en tuff men rolig och spännande pluggvår. Och pluggas ska det. För efter vill jag inte vara när jag egentligen ska få examen i min hand innan sommaren kommer.

Det som egentligen har vart mest intressant under pluggtiden är ledarskapskurserna, kurserna då jag får reflektera över hur jag möter människor. Och framförallt mötena med alla klasskompisar och lärare, det är ju halva utbildningen. Jag ska försöka skriva något om ledarskap i bloggen ibland. Just för att jag tycker det är ett riktigt intressant ämne.

För några dagar sen så skrev jag ett inlägg där jag frågade vem eller vilka som betytt något för dig? För mig är det många och jag har nämnt några. Idag när jag satt och rensade och gjorde fint på min hylla där jag har alla hårprodukter, smink, smycken, spännen osv.. så kom jag och tänka på den tiden som var för 16 år sedan och en mycket speciell person.

Jag var typ 11 år när jag lärde känna Camilla. Hon var en av mina absoluta förebilder. Jag minns nog inte så mycket vad hon sade, men jag minns hur hon var. Jag kunde liksom inte tänka mig att vi någon gång skulle bo på olika platser (vilket vi gör nu). Vi har MÅNGA gånger fått frågan om vi är syskon. Den frågan får vi fortfarande. Därför kallar jag henne min syrra.

När jag gick i sexan jobbade Camilla på min skola. Det var på den tiden när läppstift var fult. I alla fall var det det på mig. Brunt läppstift och en läpppenna i en annan brun nyans. Det cirkulerade nog även ett och ett annat vitt eller svart läppstift. Jag lovar att tonåringarna idag sminkar sig mycket snyggare än vad jag gjorde. Jag kunde ju inte. Detta vet jag inte alls om Camilla minns, men det var inte så att jag glatt hejade på henne på skolan med allt mitt smink, någon gång kommenterade Camilla det eller så har jag drömt att hon gjorde det. I vilket fall så sminkade jag mig inte så där fult något mera sen. Utan sminket som jag sen satte på mig blev lite mera jag. Jag kände att det var mera jag.

Det jag vill säga med detta är att du är nog många gånger ett större föredöme eller ledare för de yngre än vad du tror. Tänk inte på det bara i vissa situationer. Utan hela livet, hela tiden. Tänk att just du kan få vara med att påverka.

Det gjorde Camilla och det bästa är att hon fortfarande är min syrra och att jag får se henne då och då. Hennes kommentar gjorde en skillnad, antingen i min dröm eller i verkligehten:)

Jag hoppas att du nu fick med dig några vettiga tankar in i en godnatts sömn!