Starka intryck.

Igår när vi skulle sova så lät det som om någon praktiskt taget stod i vårt rum och håll på och tappa andan. Men, det var utanför fönstret (här består fönstret av typ nät och glaspersienner). Det lät som någon höll på och dö utanför fönstret. Det var så hemskt på något sätt. Jag började nästan gråta. Som tur var lugnade det sig efter ett tag. Hoppas det gick bra. Kvinnan fick nog hjälp. Men, så är livet här utanför på gatorna och vi lever mitt i det i vår trygga miljö. STN ligger verkligen på rätt plats i rätt tid liksom. Har funderat på den där händelsen idag endel. Vad bra jag har det. 

Idag har det varit fastedag igen eller sabbatday som vi säger mellan 10-15. Det var lovsång, vittnesbörd och undervisning. Idag har jag fått se mycket av frimodighet i att våga tro. Det är en av sakerna jag vill ta med mig hem. Vi avslutade det hela i smågrupper i parken med nattvard och lovsång, här ser ni en bild från det: 

När vi slutat åkte vi direkt till Haleiwa och stranden. Där mötte vi en sköldpadda:

Sen avslutades kvällen på coffeegallery. Det blev Pinapple soda och så delade Carro och jag på två kakor. MUMS. 

Här satt vi och filosoferade om Disney och Astrid Lindgren, om Småland och andra resmål;). Vi pratade om olika språk och att det Hawaiianska språket bara har 12 bokstäver. Alltså ursprungsspråket. Jag pratade också om när barn sitter i knät (sittning in The knee), haha ett uttryck som Helen inte alls förstod. Man säger ju inte riktigt så på engelska. 

En bild på vacker natur: 

5 dagar kvar på Hawaii och jag avslutar med ännu en sköldpaddebild:

Jag vill inte säga Hejdå!