Jag är inspirerad! Idag fick vi höra storyn om STN. WOW säger jag bara. Det gav lite mer mening till allt vi gjort. Det jag har vetat om tror jag att jag har bloggat om innan, men jag ska försöka göra någon slags resume för er. Allt drogs ju på engelska, men jag tror jag förstått en del. Det var Jonas, Ann-Sofie och en till från Sverige som berättade storyn. Detta måste du läsa....
STN startade 1997. STN är en humanitär organisation som drivs av kristna. Tom och Cindy (STN:s grundare) jobbade då på YWAM (Ungdom med uppgift som vi säger i Sverige). STN låg först på ett annat ställe och av någon anledning kunde de inte vara kvar där. STN letade efter andra ställen att bo och det var svårt att få tag på, men tillslut hamnade de i Wahiawa. En stor grej i STN är prayer. Det är både internationell bön, fastedagar, bönenätter osv. Nu finns både serviceteam, ledarskola, staff och internship (bibelskola). För några år sedan var det mer som ett enda stort serviceteam som både fick undervisning och arbetade praktiskt. Den största grejen för STN i början var att åka till andra länder på outreach.
Det mest häftiga måste ändå vara hur Wahiawa har förändrats. I början hade inte STN alla byggnader som det har nu. Faktum är att de inte hade en låst grind som de har nu till byggnaden heller. Det var en tjej som vakande upp en natt av att en hemlös stod mitt i hennes rum... haha... jag hade dött. Inte för att det var en hemlös utan faktumet att en okänd människa stod i mitt rum.
En dag upprättade man den så kallade böneväggen på STN och började be för att porrbutiken, strippklubben och alkoholbaren skulle stänga ner. Idag har Surfers Church och STN alla byggnader. Han som hade porrbutiken ville inte längre vara i branschen och ville heller inte sälja stället till någon annan än Surfing the Nations även om han fick mer pengar. Det tog dock lite längre tid för strippklubben att stänga ner. Tillslut började många av de prostituerade gifta sig och det fanns inte så mycket mer för ägaren att göra än att stänga ner. Som jag fattade hade hon egentligen en dröm att jobba med något annat. Denna plats har förändrats mycket. Det finns fortfarande prostitution och så kvar, men det är en bättre och tryggare plats att leva på. Bara på några år har affärer och mac Donalds tillkommit. Drogförsäljning som praktiskt taget pågick på nuvarande STN:s gård har försvunnit från området runt omkring. Har ni någon gång sett skor hänger på en lina uppe i luften? Det betyder att det pågår drogförsäljning. Innan hängde det mycket sådana skor här. Vilket det inte gör nu.
Grannar i området är så tacksamma för förändingen. En annan kvinna drömde om att bli prostituerad när hon var liten för att hon tyckte de bar så snygga kläder. Det var liksom hennes värld. Nu är denna plats en bättre plats att bo på och man skäms inte lika mycket över att bo här. Även om jag märker att folk i Honolulu blir förvånade att vi bor i Wahiawa medan vi är på Hawaii.
Det fanns alltså en anledning att STN stängde ner på första stället. STN behövdes här och vi tror på denna platsen. Gud tror på denna platsen.
Det jag hörde idag går inte alls att översätta till bra svenska och göra lika levande. Ursäkta mig. Men, ni får gärna fråga mig om ni undrar något. Jag är väldigt inspirerad av denna dagen dock ser jag fortfarande hur mycket som behövs göras här både för barn, hemlösa och familjer.
För övrigt har det varit en rätt vanlig dag på STN. Den började rätt tidigt och jag känner att jag kommer somna tidigt ikväll.
Imorgon är det dags för Surfers Church igen och stormiddag ute. Endast 8 dagar kvar på Hawaii tyvärr. Men, sen blir det mer äventyr. Har inga bilder idag tyvärr. Men, imorgon så!
Jag har egentligen såååå mycket mer att berätta om denna dag, men det sparar jag till imorgon då jag troligtvis kommer ha ännu mer än så att berätta. Ursäkta mig för mitt något ostrukturerade inlägg.
Jag har det i alla fall topp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar